Huskurer & läkekurer

Avkok:
Örten läggs i kallt vatten och hettas upp eller kokas en stund i kastrull med lock enligt anvisningarna. Ett avkok kan också användas till bad.
 
Extrakt:
Det här är i själva verket det klassiska sättet att tillaga te: Kokande vatten hälls över örten, i enlighet med receptet låter man det dra ca 10-15 minuter under lock och silar sedan.
 
Olja:
Här lägger man örten (för det mesta blommorna) i en ljus flaska och tillsätter olja. Flaskan ska stå en viss tid, helst i direkt solljus och ofta skakas om. Efter angiven tid filtreras oljan och förvaras svalt i en mörk flaska.
 
Salva:
Vid den klassiska tillredningen av salva smälter man fettet och de finfördelade örterna rörs i under uppvärmningen. Därefter silas fettet genom en duk, får kallna och salvan är färdig. Man kan också framställa salva av olja genom att röra i vax.
 
Tinktur:
Detta innebär att man drar ur örten med hjälp av alkohol. Örten läggs enligt receptet i en mörk flaska fylld med alkohol och får stå i rumstemperatur på en mörk plats. Efter en viss tid silas alkoholen och ger på så sätt en färdig tinktur.
 
Te:
Tumregel för tillagning av te: 1 kopp kokande vatten hälls över 1 tesked av den finfördelade örten (torkad eller färsk), får dra under lock i 10 minuter och silas. Ibland kan det också vara nödvändigt att låta örten sjuda eller koka i vatten eller låta den dra några timmar i kallt vatten. I det senare fallet värms teet först efter silningen.

De föreslagna örterna kan i regel köpas på apotek eller i hälsokostaffärer. Där kan man eventuellt också be dem göra i ordning önskade blandningar.
 
 

A

På meridianerna finns det bestämda punkter, där energin samlas, försvinner och korsas med andra meridianer. Här kan man påverka energin genom att förstärka eller försvaga den.

Hur energibanorna löper och var de viktigaste punkterna sitter kan man lära sig ganska fort (eller slå upp) i en bok om akupunktur. Då har man lärt sig grunderna för behandling med massage eller tryck (akupunktur). Som exempel ska vi visa en punkt, som med mjuk massage ofta har en överraskande effekt vid matsmältningsbesvär redan hos spädbarn: huden i tumvecket masseras och knådas med cirkelrörelser.

Eftersom man vid akupunktur inte behandlar enskilda symtom utan alltid områden som är funktionellt bundna till varandra, verkar massagen av den just beskrivna punkten även vis snuva. Särskilt vid behandling av mycket små barn, som inte gärna vill ta medicin, är tryckpunktsmassage ett mycket effektivt hjälpmedel.
 

Allergi
Det är inte sällsynt att spädbarn lider av allergier av olika slag. Känner man till de ämnen och saker som kan framkalla dessa reaktioner, måste man försöka undvika dem. Det är det säkraste botemedlet. När envisa utslag eller sår håller i sig en längre tid, måste man alltid undersöka om inte en allergi föreligger. Om du märker att ditt barn reagerar med allergiska hudutslag på ett visst tvättmedel eller ett visst blöjfabrikat ska du naturligtvis byta till ett annat märke. De akuta besvären kan lindras med ett timjanbad: Slå 1 liter kokande vatten över 200 gram timjan, låt dra i 15 minuter och häll det sedan i badvattnet. Eller badda barnet försiktigt med en bomullstuss fuktad med hamamelisvatten. Vid hudallergier hjälper ofta calendulasalva.

Framför allt i tätbebyggda områden kan själva luften framkalla allergiska, ofta astmatiska anfall i de känsliga andningsorganen hos små barn. Kalla kompresser indränkta med 1 droppe pepparmyntsolja, som läggs på bröstet, kan ge lindring tills man får läkarvård (se Falsk krupp).

Allergiska reaktioner i mage eller tarm i form av kolik eller täta uppkastningar är sällsynta och svåra att komma underfund med. Endast ett allergitest torde kunna ge besked om orsaken. Överhuvudtaget bör man vid varje misstanke om allergi för säkerhets skull fråga barnläkare om råd.
 

Amning
Det är inte bara modersmjölken i sig som är bra för barnet utan amningen är också en mycket viktig stund för den innerliga kroppskontakten mellan mor och barn.

Det finns två saker som kan förstöra denna underbara tid: gaser hos barnet, något som dock även flaskbarn kan få, och brist på mjölk hos mamman. Båda bottnar egentligen i samma sak: någon form av överansträngning. Många spädbarn behöver månader innan matsmältningsorganen har anpassat sig. Dessa barn ger man ett osötat fänkålste, till en början 1 tesked före amningen, öka därefter mängden långsamt. Senare kan man också ge teet i flaska.  Man måste vara noga med att nappen har ett mycket litet hål, annars tappar barnet sugreflexen och det kan ge problem vid amningen ( se Gaser).

Under de första åtta till tolv veckorna har många mödrar ibland något mindre mjölk. Det hänger ihop med hur barnet växer men också med att bröstet ännu inte har anpassat sig riktigt. Eftersom mjölkmängden bestäms av hur mycket barnet suger, räcker det med att amma lite längre för att mjölkmängden ska öka. Därför behöver mamman mycket lugn och ro, eftersom mjölkbildningen styrs via nerverna. Om mamman någon gång är nervös så märks det genast på mjölktillförseln. Dessutom bör hon dagligen dricka ungefär en liter mer än hon tycker hon behöver. Då är örtteer lämpliga. Det välsmakande citronmelissteet, till hälften blandat med johannesört, stärker nerverna. Eller ett te för mjölkbildning: Låt apoteket eller hälsokostaffären blanda lika delar (till exempel 20 gram av var sort) anisfrön, fänkålsfrön, dillfrön och brännässleblad. Tillagning: ½ liter kokande vatten slås över 2 lätt rågade matskedar och får dra 10 minuter under lock. Drick inte mer än 3-4 koppar dagligen, annars kan barnet få diarré.

En mycket stärkande dryck och omtyckt av ammande mödrar är mjölk, berikad med olika tillsatser (recept se Mineralämnen). Dessutom rekommenderas elixir av vilda frukter som slånbär och havtorn. Allt som under amningstiden är bra för mamman är också bra för barnet.
 

Andningsbesvär
För barn som ofta får andnöd (bronkit, astma, krupp) är ett bad med timjansört välgörande. Det kan användas som komplettering till de medel läkaren har ordinerat. 1 liter kokande vatten slås över 2 koppar timjan, får dra 15-20 minuter under lock och silas. Tillsätt vätskan i badvattnet. Idealisk temperatur för badet är 37 grader C. I början ska barnet vistas endast 5 minuter i vattnet, vid upprepade bad upp till 15 minuter. Utan att torka barnet sveper man in det i en badrock, lägger det i den varma sängen och stoppar om väl. Nu får barnet eftersvettas en halv till en timme i lugn och ro, det är en viktig del i proceduren. Effekten är den att barnet blir genomvarmt.
 

Aptit
Om ett barn någon gång äter dåligt, är det för det mesta inte så farligt. Kroppen smälter fortfarande annan mat och vill inte ha mer; kroppens självläkningsförmåga fungerar!

Ett barn har ibland större och ibland mindre aptit, beroende på hur det utvecklas. Från fem till sju och elva till tolv år äter många barn mindre. Under de här åren växer de på längden och tar av vad de har. Om du ändå känner dig bekymrad över att höra "Jag vill inte ha något", kan du någon gång prova med följande teblandning: hacka fint och blanda i lika delar pomeransskal, tusengyllenört och nypon. Ta 1 tesked och slå 1/4 liter kokande vatten över. Låt dra 5 minuter under lock. Teet ska drickas varmt och osötat en halvtimme före maten. Pomeranser hör till den stora familjen citrusfrukter. De innehåller mycket eterisk olja och flera bitterämnen. Skalen med sin friska doft ökar matlusten och stimulerar magsaften. Om barnet inte vill dricka teet, så prova det här:  ge 20 droppar pomeranstinktur i ett snapsglas fullt med vatten en halvtimme före maten.
 

Arnika
Sedan århundraden är den här vackra blomman uppskattad som medicinalväxt. Den växer på slåtterängar och betesmarker i Mellansverige. Vi kallar den slåttergubbe eller hästfibbla.

Arnikatinktur, som finns på apoteket, hör till de mest mångsidiga naturmedlen. Inom barnhälsovården används den bara utvärtes: vid klämskador, stukningar, vrickningar, blodutgjutningar. Man blöter en linneduk med utspädd arnikatinktur (1 del tinktur till 9 delar ljummet vatten) och låter den ligga en dag på den skadade kroppsdelen. Fäst kompressen med gasbinda och droppa eventuellt på mera vätska för att hålla det hela fuktigt.

Man kan också få arnika som 10-procentig salva och den kan användas precis på samma sätt som kompresserna.

Eftersom många människor inte tål arnika, bör man först prova med en droppe utspädd tinktur. Om huden rodnar och /eller får utslag, bör man hellre använda andra örter. Arnika hjälper också vid heshet och halsont. Barn kan gurgla sig med 5-10 droppar arnikatinktur i en kopp varmt vatten eller skölja med te.
 

Att härdas
Att härdas betyder inte att barn ska bli "hårda", utan att de trots centralvärme inte ska förvekligas. De bästa medlen är frisk luft och - hos större barn- snabba avrivningar med kallt vatten.

Redan från första levnadsveckan kan man placera barnet i friska luften: flytta sängen till ett öppet fönster eller ställ den på balkongen, där barnet under dagen kan vistas flera timmar. Barnet måste dock skyddas för direkt sol och blåst. En värmeflaska i vagnen håller kroppen varm - då gör inte heller den kyliga luften någon skada.

Större barn, från fem, sex år, kan då och då få en hälsokur hemma. Fyll en balja med vatten så att det räcker nästan till knäna. Barnet går sedan omkring som en stork i vattnet - vid varje steg lyfts benet helt upp och sätts sedan ner igen. Grundregeln när man använder vatten lyder: aldrig kallt vatten på kall hud! Man kan alltså ta ett varmt fotbad innan. "Storkleken" ska inte vara längre än två minuter.
 

Avslappning
Det finns inte något mer avslappnande för barn och vuxna än ett varmt bad med örttillsatser. Om du efter en hektisk dag vill göra i ordning en lugnande och välgörande essens åt ditt barn, så tillsätt några droppar citronmelissolja (2 droppar räcker) och ett extrakt av mynta, humle och tallbarr. Extraktet tillreder man på detta sätt: 3 liter kokande vatten slås över totalt 200 gram örter, blandade i lika delar. Låt dra i 20 minuter, sila.

Många barn blir sömniga redan i badet. Gör alltså i ordning allting i förväg så att barnet genast kan bäras till sängen. Även pepparmyntste i glas eller flaska verkar avslappnande.

Ett rosmarinbad verkar lugnande och samtidigt stärkande på nervösa barn: Tillsätt badvattnet ett extrakt av rosmarinkrydda (2 liter kokande vatten till 100 gram rosmarin, låt dra i 20 minuter, sila och tillsätt i vattnet).

Även bad med ängsblom verkar avslappnande och lugnande: 2 liter kokande vatten till 100 gram ängsblom, låt dra 20 minuter och tillsätt det i badet efter silning.

Ett annat sätt att få barn att  slappna av är massage av hela kroppen eller enbart extremiteterna (se också Babymassage, Massage). Bålen, armarna och benen masseras och klappas mjukt men stadigt. Många spädbarn tycker så mycket om det, att de snarare blir livligare än lugnare. Då klappar man mjukt på fingrar och tår i stället. För att förstärka den avslappnande effekten tillsätter man några droppar lavendelolja i massageoljan.
 

Avvänjningen
När barnet ska avvänjas kan man dricka salviate mot för kraftig mjölktillrinning: slå ½ liter kokande vatten över 3 matskedar salvia och låt dra under lock i 20 minuter. Det här teet ska drickas osötat och i klunkar som enda dryck under avvänjningen, och vätskemängden bör inskränkas till minsta möjliga (allt efter individuell kroppsbyggnad ½ till 1 liter om dagen).

Om man plötsligt avbryter amningen - medan det fortfarande rinner till mycket mjölk - och smärtsamma spänningar uppkommer i brösten, hjälper kalla kompresser med kvark eller keso: stryk ut keso i ett ca ½ cm tjockt lager på en gasbinda och lägg på. Byt varje halvtimme. Också grötomslag med färska mynta- och selleriblad lindrar spänningskänslan: blad som hackats till gröt eller mosats i mixer stryks ut på en gasbinda och läggs på bröstet. Byt en gång i halvtimmen. För att underlätta avvänjningen förr barnet kan man låta det dricka rikligt med citronmelisste - helst av färska blad. För det första lugnar det ett irriterat spädbarn och för det andra smakar det bra.
 

B

Bachs blomterapi
Barn står närmare himlen än jorden, säger ett gammalt talesätt. De reagerar mycket känsligare än vuxna på naturpreparat, varför dessa medel verkar särskilt bra på dem (se också Homeopati). En ännu relativt okänd metod - vid sidan av homeopat i- är Bachs blomterapi. Den har en omedelbar verkan på mycket känsliga områden och är därför särskilt betydelsefull för barnhälsovården. Edward Bach, en engelsk homeopat och bakteriolog, utvecklade denna enhetliga läkemetod på trettiotalet. Han framställde preparat av speciella blommor, där växtens essens finns kvar. Eftersom blomessenserna inte nödvändigtvis måste sväljas utan också är effektiva på huden och dessutom fullständigt oskadliga, har de stor betydelse särskilt vid behandling av små barn.

Allt som allt finns det bara 38 preparat och några kombinationsmedel. Alla har engelska namn. Som exempel kan nämnas Rescue Remedy, en sammansättning av essenserna i fem olika blommor. De här dropparna hjälper vid mer eller mindre psykiskt påfrestande situationer som skador, tandläkarbesök, kolik och mardrömmar kan föra med sig. Några droppar under tungan eller utstrukna på pannan och tinningarna ger mycket snart en hälsosamt lugnande effekt. Man kan beställa preparaten direkt från England hos The Dr. Bach Centre, Mount Vernon, Sotwell, Wellingford, OXON, England.
 

Bad
De här örterna är lämpliga för både små och stora barn: Daggkåpa stärker musklerna, timjan stärker nerverna och lindrar snuva, rölleka verkar kramplösande vid magsmärtor; johannesört är bra för nerverna och lavendel är avslappnande och lugnande.

Låt lugnt din egen tid och barnets lust bestämma om barnet ska bada dagligen. Om det bara gäller att bli ren går det lika bra med en varm tvättlapp. Ett bad är något mer än så: att plaska i vatten stimulerar fantasin och lugnar nerverna. För att inte den ömtåliga huden ska torka ut av vattnet, tillsätt något medel speciellt lämpligt för barn, till exempel kli, olja, calendulabad. Eller gör själv i ordning ett bad med sädeskross åt ditt barn: häll 2 koppar vetekross i en linnepåse (men tyget får inte vara för tätt, då kommer inget igenom) och knyt till hårt med en gummisnodd. Pressa sedan helt enkelt påsen i vattnet. Barn badar också gärna i doftande örtextrakt. För ett bad: Fyll en stor kopp med torkade örter, skålla och låt stå och dra ca 15 minuter under lock. Sila sedan och tillätt i badvattnet.
 

Barnsjukdomar
De för barnaåren typiska sjukdomarna mässling, påssjuka, vattkoppor och röda hund bör övervakas och behandlas av läkare. Naturmedicinen ger dock många möjligheter att stödja den medicinska behandlingen och underlätta för barnet under sjukdomen ( se Feber, Omslag, Örtteer). Många naturmedicinskt kunniga läkare anser att dust dessa sjukdomar är betydelsefulla för den mentala mognadsprocessen och att deras naturliga förlopp därför inte bör hindras eller avbrytas av mediciner.

Mässling börjar med katarr, som efter några dagar följs av stora fläckar med röda utslag. De börjar oftast bakom öronen och "flyter" sedan ut över huvudet och hela kroppen. Man kan lägga märke till att ansiktsdragen blir otydliga och att ögonen är mycket ljuskänsliga. Utslagen varar oftast bara tre till fyra dagar, sedan ger sig också snuvan och hostan som brukar höra till. Om febern stiger över 39 grader, kan den sänkas med hjälp av vadomslag. Tvättningar med fruktättikvatten (1 del fruktättika, 2 delar vatten) är välgörande, men barnet får inte avkylas. Fruktsafter och frukt räcker som diet så länge feber och utslag inte har avtagit. Inkubationstid: omkring tio dagar.

Vattkoppor är små vattenblåsor, som breder ut sig över hela kroppen. Sjukdomen ger oftast låg feber och varar ungefär fem dagar. Den starka klådan som hör till kan lindras genom att man baddar med ättikvatten och därefter strör på puder (se Klåda). Inkubationstid: två till tre veckor.

Röda hund, en lindrig sjukdom, har mässlingsliknande utslag. Behandling är oftast överflödig. Röda hund är dock under de tre första månaderna av havandeskapet mycket farligt för fostret. Därför bör kvinnor senast efter puberteten se till att få en immunisering mot röda hund, om de inte har haft den som barn. Sjukdomen själv ger immunitet hela livet. Inkubationstid: två till tre veckor.

Scharlakansfeber har blivit sällsynt och tillhör de svåra barnsjukdomarna. Den börjar ofta med att febern stiger raskt och man kan få huvudvärk, ibland också kräkningar. Utslagen kan visa sig redan första dagen i form av röda kliande prickar som täcker hela kroppen. Efter tre till fyra dagar blir tungan hallonröd - ett otvetydigt tecken på scharlakansfeber. Under andra och tredje veckan fjällar huden. Läkare måste se till att inte njurar och öron drabbas av följdsjukdomar. Man kan underlätta sjukdomstillståndet genom att se till att barnets matsmältning funderar. I nödfall ger man laxerte. Inkubationstid: en till sju dagar.

Påssjuka leder till en förstoring av öronspottkörtlarna. Febern är ofta mycket hög men varar inte länge. Låt barnet gurgla sig med salviate. På svullnaden lägger man ett varmt oljeomslag, om inte läkaren har ordinerat något annat. Den här sjukdomen är farlig för män om den uppkommer efter puberteten, eftersom den kan leda till testikelinflammationer. Om den inte behandlas mycket noga, kan även hjärnhinneinflammation uppkomma. Inkubationstid: två till tre veckor.
 

Bastubad
Genom bastuvärmen ökar blodgenomströmningen i huden kraftigt. Detta å sin sida stimulerar ämnesomsättningen och sätter fart på hjärtat. Härigenom minskar allmänt mottagligheten för sjukdomar. Redan vid fyra eller fem års ålder får barn - om de har lust - vistas i bastun. Men hur länge de sa vistas där bestämmer de helt själva. Övertala dem alltså inte att stanna om de vill ut igen. Även om barnet bara har varit inne några få minuter, måste man se till att det kyler av sig ordentligt. Spruta med duschen eller slangen från fötterna och uppåt, och använd så kallt eller ljummet vatten som barnet vill. Under dessa förutsättningar är bastu lika nyttigt och lämpligt för barn som för vuxna. Endast om det är något fel på hjärtat, måste barnläkare avgöra om bastubad är tillrådligt.
 

Blekhet
Röda kinder anses fortfarande vara ett tecken på god hälsa hos barn, och ett blekt barn utstrålar sällan lika mycket livskraft som ett rödkindat. Ändå behöver inte blekhet nödvändigtvis tyda på sviktande hälsa eller blodbrist.  Många barn har av naturen en mycket ljus hy och man kan se blodådrorna skymta igenom. Även dessa barn får röda kinder om de leker och stojar en stund ute i friska luften.

Endast barnläkaren kan genom en blodundersökning ge besked om blekheten är medfödd eller beror på järn- eller vitaminbrist. Ibland är också mask orsaken till blek hy och djupa blåaktiga ringar under ögonen. Här är  ett te som stärker bleka barn och stimulerar deras aptit: blanda backtimjan, kransborre, tusengyllenört i lika delar, häll ½ liter kokande vatten över 1 tesked. För barn från tre år.
 

Blodet
Babyns första behov av järn täcks via modern, särskilt om barnet vid födseln avnavlades sent (om navelsträngen fick pulsera färdigt innan den klipptes av).

Bland naturmedlen är särskilt brännässlan bra för blodet. Den färska saften av örten kan blandad med kärnmjölk ges redan till små barn. Bästa huskuren: en liten flaska en till två gånger om året. Om ditt barn lätt får blodbrist, använd fullkornsprodukter vid matlagningen. Den höga B-vitaminhalten i fullkorn hjälper kroppen att bättre tillgodogöra sig järnet, som finns i maten.
 

Blodrot
Denna den minsta och spädaste av de så kallade fingerörterna blommar från maj till augusti i skogsgläntor och på hedar. Den är oftast mindre än 10 cm  hög och har lysande gula korsblommor. Roten har en stark verkan och dessutom en intressant egenskap: om man skär sönder den, färgas den vita snittytan snart blodröd. Därav har den gått sitt namn. I dag vet man att blodroten är en betydelsefull garvämnesväxt. Den verkar mycket starkt sammandragande och bakteriehämmande. Blodroten används som tinktur  eller torkad som pulver eller te. Pulvret kan strös på små sår för att stoppa blödningar eller dras upp i näsan vid näsblod (1 knivsudd, endast stora barn). Tinkturen droppas i vatten efter apotekets anvisningar och används som munvatten vid inflammationer  och blödande tandkött. Man kan också använda den utspädda tinkturen eller teet till gurgling vid halsfluss. Till teet kokas 1 matsked torkad rot upp med ½ liter kallt vatten och får sedan koka sakta 15 minuter. Sila. Teet (osötat) är hälsosamt vid mag- och tarmbesvär som gaser och diarré. Spädbarn ger man en halv kopp uppdelad i små portioner under dagen.
 

Blåbär
Blåbärs läkande förmåga vid diarré är känd: slå 1/4 liter kokande vatten över 2 teskedar torkade bär, låt dra 10 minuter och sila. Även flaskbarn kan få teet och för det mesta dricker de det gärna. Färsk blåbärssaft hjälper småbarn från ett års ålder vid för mycket gasbildning och magkatarr. Garvsyran i blåbär hämmar jäsning och förruttnelse och verkar därför gynnsamt i tarmen. Vid diarré kan barnet äta så mycket torkade bär det vill. De torkade bladen från blåbärsbusken har framgångsrikt använts som stödjande behandling vid diabetes, en sjukdom som dock sällan uppträder hos barn. Vid envisa revormar kan bärsaften läggas på kompresser och har då en läkande effekt.
 

Blåmärken
Mammor till livliga barn bör alltid ha två beprövade medel hemma: arnikatinktur och vallörtsalva. "Vildbasar" har alltid bulor, blåmärken och skråmor. Om barnet har fallit eller slagit sig, hjälper en kompress med utspädd arnikatinktur. Tinkturen späds med ljummet vatten (1 del tinktur, 9 delar vatten). Man blöter en linnelapp, stor nog att täcka det skadade stället och lägger på den. Eventuellt kan man fästa kompressen med en gasbinda. Vid slag mot huvudet bör barnet hålla sig stilla en stund. Det kan antingen lägga sig på kompressen eller hålla fast den. I stället för den fuktiga kompressen kan man upprepade gånger lägga på arnikasalva. Om barnet hör till dem som inte tål arnika, kan ett vallörtomslag hjälpa lika bra. Svullnader och smärtor lägger sig snabbt även med ett sådant. Man använder torkad vallörtrot (Symphytum officinale) och mal den i kaffekvarnen (ren!) eller stöter den i morteln. Pulvret rörs ut med hett vatten till en gröt som man slår in i  en linneduk och lägger varm på det skadade stället. Byt omslag ofta.
 

Blöjutslag
Varje baby får någon gång sårig stjärt. Det bästa botemedlet är luft, det vill säga att den får ligga bar så ofta det går men naturligtvis bara där det är varmt. Dessutom finns det olika sårsalvor, som hjälper  snabbt (calendulasalva, vallörtsalva). Vid varje blöjbyte smörjer man på salvan tunt och försiktigt. Om utslagen trots behandling inte läker, måste barnläkaren undersöka om det rör sig om en svampinfektion, som måste behandlas med mediciner. Det finns också särskilt hudkänsliga barn som trots omsorgsfull skötsel ständigt får utslag. I så fall räcker det inte med att behandla utslagen från fall till fall utan man måste ändra på något. Om barnet använder tygblöjor kan det hända att det inte tål tvättmedlet och det kanske räcker med att byta märke. Det är också viktigt att skölja tygblöjorna ännu noggrannare än tidigare. Blöjbyxorna kan innehålla ämnen som barnet kan vara allergiskt mot. Då bör man också prova om barnet tål något annat märke bättre. I stället för plastbyxor (som - hur praktiska de än är - blir alltför lufttäta och varma och gör huden ännu känsligare) kan mycket känsliga barn under dagen ha en byxa av obehandlad ull över tyg- eller cellstoffblöjan. På grund av att ren ull innehåller naturligt fett, hålls fuktigheten borta, men luften kan cirkulera (se Ylle).

Man måste naturligtvis byta oftare på ett hudkänsligt barn. Bäst är att tvätta med ett varmt röllekete. Slå en kopp kokande vatten över en tesked torkad rölleka, låt dra 10 minuter, sila, låt svalna. Gör i ordning nytt varje dag. Man bör vara försiktig med kräm och olja på ett känsligt barn. Dessa ger ett fettlager som visserligen håller fukten borta men också hindrar lufttillförseln, något som många barn tål ännu sämre än att utsättas för fuktighet.
 

Brännässla
Indirekt kan brännässlan vara nyttig redan för babyn, eftersom rikedomen på vitaminer och mineralämnen verkar gynnsamt på mjölktillgången hos ammande mödrar: ½ liter kokande vatten till 2 teskedar färska eller torkade blad, låt dra 15 minuter. Blad från den unga brännässlan är utomordentligt lämpliga i sallader och som grönsak (se Vilda grönsaker). Växtens blodbildande och blodrenande verkan utvecklas emellertid också i brännässlete - som man tillsätter fänkålsfrön för att få bättre smak: ½ liter kokande vatten till 2 teskedar brännässleblad, låt dra 5 minuter, tillsätt eventuellt ½ tesked fänkålsfrön (först från 2 år).

En saftkur på brännässlor är också bra för hela familjen. Saften köps i hälsokostaffären. Man blandar 1 del brännässlesaft med 2 delar kärnmjölk. Genom kärnmjölken tas järnet upp bättre. Första dagen 1 tesked brännässlesaft och 2 teskedar kärnmjölk. Andra dagen 2 teskedar brännässlesaft och 4 teskedar kärnmjölk o.s.v. till och med den femtonde dagen. Därefter minskar man på samma sätt, tills man på trettionde dagen åter är nere på 1 tesked saft och 2 teskedar kärnmjölk. (Dessa mängder gäller vuxna, barn får omkring sex år tar hälften.) Om kuren genomförs en gång om året, hjälper den mot järnbrist.
 

Brännskada
Om ett barn har bränt sig ska man genast skölja de skadade ställena med iskallt vatten - smärtorna lindras ofta på detta sätt. Vid större brännskador täcks såren med rena linnedukar tills barnet kommer under läkarvård. Mindre sår - om de inte vätskar - behandlas med fördel med johannesörtolja, en kompress med hamamelisvatten gör också nytta. Man kan även utnyttja aloeplantan (Aloe vera). Om barnet har bränt fingret skär man bort en bit av bladet och lägger den med snittytan på brännskadan. Eller stryk saften från den mosade bladbiten på såret. Ofta kan man på detta sätt till och med förhindra uppkomsten av brännblåsor.
 

Bröstomslag
Vid luftrörsbesvär, förkylningar och kikhosta liksom vid astmatiska besvär kan ett bröstomslag hjälpa. Det enklaste sättet: det sjuka barnet kläs i en våtvarm, ärmlös skjorta och packas sedan in i varma filtar. ett omslag gjort på ängsblom är bra vid luftrörsbesvär. Slå in 250 gram ängsblom i en linneduk och hetta upp det över vattenbad. Lägg sedan en varm, fuktig lapp (eller blöjor av cellstoff) på barnets bröst, placera linneduken ovanpå, packa in den hårt med en handduk och dra en större jacka över. När man tar bort alltihop måste man naturligtvis vara försiktig, så att inte barnet kyls ner igen, utan snabbt tvätta av det och genast bädda in det ordentligt igen.

Omslag är lämpliga först för barn från ca tre års ålder. Innan dess rekommenderas hellre bad och eteriska oljor.
 

Bär
Vinbär, jordgubbar, hallon, björnbär, blåbär, lingon - det är raka vägen in i barnens paradis! Det är inte bara så att barnen njuter av bären, utan bär har framför allt en välgörande effekt på ämnesomsättningen. Vid sidan av den rikliga förekomsten av vitaminer och mikroelement, som stärker och bygger upp  kroppens försvar, innehåller de också speciellt verksamma ämnen. Svarta vinbär, smultron, jordgubbar och hallon är särskilt bra för blodet. Hallon har en gynnsam effekt på utvecklingen av organen i lilla bäckenet, jordgubbar hjälper till ved rening av blodet och har ett positivt inflytande på humöret (hos oroliga barn). Blåbär är ett utomordentligt bra medel för magen och lingon uppskattas mycket vid mag- och tarmbesvär.

Blad av hallon, jordgubbar och björnbär, som blandats i lika delar, ger ett bra te vid besvär från magen och blåsan (½ liter kokande vatten över 2 teskedar, låt dra 15 minuter). Det verkar lätt urindrivande och även små barn tål det utan problem. Ett te, framställt av de färska bären i ett kallt extrakt, hjälper bra vid matsmältningsbesvär hos små barn: 1 liter käll- eller mineralvatten slås över 125 gram färska, mosade bär, får stå och dra kallt några timmar, sötas med lite honung och silas. Mycket omtyckt på flaska eller som läskedryck för barn.
 

C

Calendula är alltid nyttig där det finns barn. Under spädbarnsåldern vårdar calendulaoljan den känsliga huden, vid blöjutslag hjälper salvan, "ringblommesmöret", som många kvinnor på landet än idag tillverkar själva. Vid små sår hos större barn är ett omslag med utspädd calendulatinktur effektivt. Tinkturen späds med vatten i proportion 1:10 (1 del tinktur, 10 delar vatten), en ren linnelapp doppas däri och läggs på såren. Det skyddar mot inflammationer och varbildning och påskyndar läkningen. Tinktur och salva hjälper också mot hudutslag och förhårdnader.

Lättast att tillverka själv är oljan: det är bara blomhuvudena som används, enligt många recept enbart de späda blombladen. En ljus, vid glasflaska fylls rätt glest och däröver hälls kall solros- eller olivolja. Nu måste flaskan tillslutas så att den håller lufttätt för att inte oljan ska härskna. Den ställs i solen 4-8 veckor (beroende på hur ofta solen skiner) och skakas en gång om dagen. Oljan får en vacker mörkgul färg. Den silas genom en bomulls- eller linneduk (helst molltyg), förvaras kallt i en mörk flaska och har minst ett års hållbarhet.

Till ringblommesmöret ska man egentligen använda getsmör som bas för salvan. Eftersom det är svårt att få tag i getsmör idag, använder man vanligen ister. Framställningen av salvan är enkel: smält fläskflott, plocka isär (skär inte, varje beröring med metall förkortar hållbarheten) ringblommorna med blad och stjälkar (men bara den övre tredjedelen av växten) och sjud så mycket som ryms i det heta flottet. Istret får inte bli för varmt och man måste ge sig god tid och hela tiden röra regelbundet med en träslev så att de verksamma ämnena i växten förs över i flottet. Sila sedan genom silduk och förvara salvan kallt i ask eller glasburk.

Den som inte vill använda ister, därför att det eventuellt innehåller gifter (miljögifter lagras i fettvävnaden), ersätter det med någon vattenfri salvbas från apoteket. Framställningen sker på samma sätt.

 
Citron
Lika sött som citronblommorna doftar, lika sura är frukterna. Liksom alla citrusfrukter innehåller citronsaft mycket C-vitamin. Mitt i vintern passar det därför bra att dricka "varm citron". Nypressad citronsaft späds med lagom varmt vatten och sötas med honung.

Barnen kan också regelbundet få lite citronsaft på råkosten och salladen. När man har obesprutade citroner, bör man skära skalen fint och torka dem, för de ger ett utmärkt förkylningste. Stöt skalen i mortel eller mal dem i kvarn och lägg genast pulvret i hett vatten. Till en kopp tar man en struken tesked pulver. Sila sedan genom en fin sil eller ett filter och söta eventuellt med honung.

När man lägger ett omslag på ett barn - vadomslag, hals- eller bröstomslag - är det alltid mycket bra att tillsätta citron i vattnet. Man skär den under vatten (i hett vatten med kniv och gaffel), delar varje halva ytterligare en gång och pressar ut saften. På så sätt tar man även till vara den lättlösliga eteriska oljan i skalet. Endast obesprutade och obehandlade citroner kan användas.

 
Citronmeliss
Citronmeliss är en av de äldsta och viktigaste krydd- och läkeörterna. De gamla grekerna gav den dess välklingande namn - melissa, honungsbiet. Den växer vid östra delen av Medelhavet. Under högsommaren omges citronmelissen med sina späda, vita blommor av bisvärmar. Den växer inte vilt hos oss. När man gnuggar den doftar hela växten, men framför allt bladen, intensivt av citron, därav namnet citronmeliss. Citronmelisste bör inte saknas i något husapotek. Man kan köpa det färdigt eller tillreda det av blad som man plockat själv. Slå 1 kopp vatten över 1 matsked citronmelissblad, låt dra cirka 10 minuter, drick varmt. Teet verkar lugnande på barn, men gör också gott vid kramper, kväljningar, nervositet, sömnlöshet och rent allmänt vid utmattning och förkylning. Färska, söndermosade citronmelissblad kyler och lindrar dessutom vid huvudvärk och insektsbett.
 

D

Diarré
Diarré är ett tecken på överbelastning av matsmältningsfunktionerna: organismen avlastar sig. Det behöver inte bara hänga ihop med felaktig kost utan kan bero på känslig konstruktion. Den viktigaste behandlingen består av en till två fastedagar och därefter en noggrann diet under några dagar. Under den här tiden får barnet dricka blåbärste (se Blåbär). Första dagen består dieten av risavkok på råris, andra dagen ges varje måltid mjuka, ångkokta morötter, på tredje dagen också fint rivna äpplen. Hur mycket man ska ge beror på barnets ålder. Maträtterna saltas lätt och får absolut inte sockras. Ytterligare några dagar avstår man från mat som innehåller äggvita, t.ex. mjölk, kött och ägg. På detta sätt återhämtar sig tarmen väl och förblir motståndskraftigare.

Ris, äpplen och morötter är välgörande för tarmen och bör ofta serveras barn som har lätt för att få diarré. Detsamma gäller björnbärsbladste (se Örtteer), det verkar lätt stoppande och kan drickas varje dag som vanligt te. Torkade blåbär verkar inte bara stoppande, som te, utan kan även ges till större barn att tugga på. I akuta fall får de äta så mycket de vill.

På grund av den stora vätskeförlusten vid diarré måste man alltid tänka på risken för uttorkning, särskilt hos små barn. Framför allt om också kräkningar förekommer. Medicinsk behandling är i så fall absolut nödvändig.
 

Diet
Behandlingen av varje sjukdom eller illamående kan stödjas genom lämplig kost eller diet.

Allmänt gäller att kroppen under sjukdomen rensas från överflödiga ämnen. Därför ska man bara ge barnet lätt kost - till exempel grönsakssoppor eller fullkornsskorpor. För att släcka törsten har man förutom örtte källvatten (bra, kolsyrefritt mineralvatten) till hands. Man ska aldrig tvinga barnet att äta utan låta det följa sin instinkt och fasta, om det känner för det.

Vid magsjukdomar bör man om möjligt undvika tung, fet mat och kött. Även nötter och mjölkprodukter ska serveras sparsamt. Med sötsaker gör man verkligen inte det sjuka barnet någon tjänst. På sin höjd kan barnet få lite honung eller äta mannagrynsgröt sötad med honung.

Sjukdomar i luftrören bekämpas effektivt med alla slemlösande medel som fänkål, bär, citronsaft, äpplen. Även här är en fastekur det bästa för att ge kroppen möjlighet att renas. Hudsjukdomar kan lindras med hjälp av en sund och välbalanserad fullvärdig kost, varvid socker och vetemjöl i görligaste mån bör undvikas och frisksportarkost i form av müsli, sallad och råkost får komma i främsta rummet. Vid problem med urinvägarna och njurarna ska näringstillförseln vara så saltfri som möjligt. Krydda hellre med örter.

Huvudsallad (helst biodynamiskt odlad) lär vara ett effektivt bidrag till dieten vid nervositet. Den kan gott stå på matsedeln tre gånger om dagen, om barnet lider av nervösa störningar.
 

Dofter
Om växter avger en intensiv, frisk doft, är detta inte bara en företeelse i sig, utan också ett tecken på deras stora läkande förmåga. Dofterna inte bara stimulerar våra sinnen, de verkar också kramplösande, stärkande, upplivande och till och med inflammationshämmande. Men de verkar samtidigt också balanserande på psyket och passar därför särskilt bra in i de små barnens värld. Förr var det självklart att man hängde upp doftande örter i rummen eller kastade in dem i elden. Örternas doft ligger i den eteriska oljan, en flyktig essens, som genom destillering kan utvinnas på laboratorium och köpas på apotek. Dessa luktvatten kan användas på många sätt - i badet, till massagen, man kan lägga lite på en sockerbit som man äter eller helt enkelt sprida ut dofter i rummet. Om man droppar lite luktvatten i en skål med hett vatten, utbreder sig doften i hela rummet. Det passar bra när som helst, men är särskilt välgörande i ett sjukrum. Vattenskålen ska helst stå på någon värmekälla.

Till ett doftande bad skakas några droppar eterisk olja (till babyns bad räcker 2-3 droppar) i en flaska med varmt vatten, innan det tillsätts badvattnet; på så sätt sprider det sig bättre. Den rena essensen är för stark till massage, men den blandar sig lätt med babyolja och ger en utmärkt massageolja. För spädbarn måste man även här vara sparsam med doseringen.

Låt ditt barn själv välja in älsklingsdoft. Förutom de redan nämnda gemensamma egenskaperna är här ytterligare några hållpunkter: Timjan, salvia och pinje underlättar andningen vid förkylningar. Mejram är kramplösande. Koriander och kummin stimulerar matsmältningen. Bergamott och kamomill stärker barnets motståndskraft. Rosmarin och sosenessens verkar upplivande och jagar bort trötthet. Citronmeliss verkar avslappnande och stimulerar hudfunktionerna.
 

Druvkurer
Redan Paracelsus, medeltidens berömde naturläkare, ordinerade gärna druvkurer till klena personer för att de skulle klara vintern bättre. Det är faktiskt en mycket effektiv metod för barn för att i god tid inför den kalla årstiden rena och stärka kroppen och minska mottagligheten för infektioner. Druvor innehåller mycket fruktsocker och kalk och de blå sorterna till och med järn.

Under en period på två till tre veckor äter man dagligen 500-1 000 gram druvor (beroende på ålder) - förmiddag, eftermiddag och kväll. Under tiden bör kosten i övrigt vara mycket lätt: grönsaker, potatis, havregryn, keso, kvark, yoghurt, mild ost. Inget eller mycket lite kött, ingen korv, ingen starkt kryddad mat, inga sötsaker. Små barn kan också göra kuren, men man bör pressa större delen av druvorna och låta barnen dricka den färska saften. Druvorna måste naturligtvis sköljas noga, eftersom de oftast är starkt besprutade. Bäst är att spola dem hastigt under hett vatten och därefter skaka dem kraftigt i kallt vatten.

Den som vill ta det lite enklare, kan under två veckor då och då dricka en bra druvsaft.
 

Drycker
Uppfriskande och hälsosamma drycker till barnen kan göras av frukt- och grönsakssafter, fruktte, mineralvatten, mjölk eller yoghurt. De sötas bäst med honung, päronsaft eller lönnsirap. Av honungssorterna är akaciahonungen mest lämpad till blanddryck, därför att den är tunnflytande i sig själv och inte blir hård. Citronsaft, starkt te av nypon eller malva, havtornsaft eller andra fruktsafter är lämpliga som bas i hälsosamma läskedrycker. De sa bara sötas och fyllas på med mineralvatten.

För barn med dålig aptit blandar man stärkande drycker av mjölk eller kärnmjölk med färsk frukt som bananer eller jordgubbar. Man kan också blanda i saft, sirap, ja till och med marmelad.

Exempel: blanda en stor mugg kärnmjölk, ett glas rödbetssaft, ett glas äppelsaft, söta med honung och krydda med nejlika och vanilj, en nypa av varje. Om du skalar obesprutade äpplen, skär skalen smått och torka dem. Man kokar ett underbart äppelskalste av dem. Samma sak gäller citron- eller apelsinskal.

En speciellt stärkande dryck för barn i alla åldrar är engelsmännens "Barley water": 50 gram korn kokas 1½ timme i 2 liter vatten, silas sedan. Det här vattnet är en hälsosam, stärkande dryck redan för spädbarn under de första levnadsveckorna. Åt dem silar man genom en mycket tät sil. Åt äldre barn kryddar man drycken med äppelsaft, citron eller honung.
 

E

För ömtåliga barn, som lätt blir förkylda, är en förebyggande behandling med echinaceatinktur motiverad. Om en förkylning hotar ger man 3-5 droppar i teet innan sängdags. Barnet vaknar ofta stärkt och med större motståndskraft.

Echinacea har också visat sig effektivt som stödbehandling vid hudsjukdomar - tvättningar och kopresser med utspädd tinktur i proportion 1:5 kan snabbt få skorviga utslag att försvinna.

Vid febersjukdomar kan man ge 5 droppar varannan timme, men bara till större barn (från fem års ålder).
 

Epidemier
Det råder inget tvivel om att ingen annanstans sprids smittsamma sjukdomar så lätt som på daghem och i skolor. Ofta har barnen redan smittats innan man förstår att en epidemi har brutit ut. Det enda man kan göra i förebyggande syfte är att se till att barnets allmänna hälsotillstånd är gott genom en välanpassad kost (se Kosten) och regelbundet örttedrickande (se Örter). Om man emellertid vet att smittsamma sjukdomar härjar kan man försöka hjälpa sitt barn att få ett slags skydd på följande sätt: låt barnet dricka ett litet glas rödbetssaft dagligen och äta mycket rödbetor, helst som råkost. Smaken kan förbättras med citronsaft, kärnmjölk eller gräddfil. Även rå vitlök har en mycket gynnsam effekt, men det är först större barn som kan äta den i små mängder. Därtill kan man dagligen ge 3 koppar backtimjante. Backtimjan är en vilt växande timjanart, som på landsbygden alltid har lovprisats som ett medel att avvärja oönskade företeelser eller "onda andar". Idag vet man att backtimjan verkligen har en astringerande (sammandragande) och antiseptisk (bakteriedödande) effekt, precis som timjan (se Timjan). Till teet tar man 1 tesked av den torkade örten, slår över 1 kopp kokande vatten och låter det dra 10 minuter under lock. Sila därefter.

C-vitamin är också ett effektivt skydd mot infektionssjukdomar. Därför är det en god vana att under vintern och vid dåligt väder dricka ett glas nypressad apelsinsaft före frukosten. ( Se även Att härdas, Förebyggande medel.)
 

F

Barnen, mest ett- till femåringar, väcks plötsligt och utan anledning av nattliga hostattacker. Dessförinnan har de sällan visat några tecken på sjukdom, bortsett kanske från den typiska höst- och vintersnuvan. Krupphostan låter förskräcklig, som ett torrt skällande, och barnet råkar i farlig andnöd. Orsaken är en plötslig ansvällning av vävnaden i struphuvudet och luftrören. Barnet måste ögonblickligen till sjukhus. Ta inte dit barnet själv utan ring efter ambulans. Tills den kommer rekommenderas följande akuta åtgärder:

Förbli så lugn som möjligt, undvik panikstämning, det skulle förvärra kramperna.

Ta in barnet i badrummet, sätt på duschen med så hett vatten att det ångar. Den fuktiga luften lindrar. Ännu bättre är det om man hänger några tepåsar med kamomill under duschen.

Öppna helst fönstret på glänt så att luften förblir fuktig och kylig och rummet inte blir för varmt av den heta ångan.

Eftersom anfallen kan återkomma bör man be läkaren skriva ut ett stolpiller, som man kan ha i beredskap i kylskåpet. Det finns också homeopatiska medel som behandlar och förebygger krupphosta och som i vissa fall kan ersätta cortison. De kan bara skrivas ut av läkare som är kunnig i homeopati (se Homeopati).
 

Fasta
Nästan varje barn har dagar då det äter mycket lite eller ingenting alls och bara frågar efter tillräckligt mycket vätska för att släcka törsten. Den här naturliga fastan bör man uppmuntra, för under tiden renar och återhämtar sig kroppen.

I början av en sjukdom är fasta det bästa medlet att avlasta kroppen så att den egna motståndskraften kommer igång bättre. En fasta som varar upp till tre dagar behöver du inte oroa dig över förutsatt att ditt barn dricker tillräckligt med vatten eller te. Osötad morotssaft rekommenderas särskilt om matsmältningen har råkat i olag. Svettning är en bra hjälp för att få kroppen att göra sig av med giftiga och onödiga ämnen. Efter ett bad lindas barnet i ett våtvarmt lakan och läggs sedan i sängen omstoppad med varma täcken. Fläderblomste som dricks fort och rikligt ökar svettningen ännu bättre.

Under fastan kan man tillsätta citronsaft i dricksvattnet så att tarmrörelserna stimuleras. Man måste över huvudtaget vara uppmärksam på att barnet under den här perioden har bra avföring. Om det finns risk för förstoppning kan ett milt te av brakvedsbark hjälpa: lägg 5 gram bark i blöt i ¼ liter kallt vatten på kvällen och koka det på morgonen 5 minuter i samma vatten. Servera barnet (från två år) en kopp morgon och kväll.

Vid njur- och urinvägslidanden är inte fasta särskilt nyttigt och den bör avkortas med grönsaksbuljong och lite råkost (se också Diet).

Efter fastan är det särskilt viktigt att åter långsamt bygga upp verksamheten i tarmarna. Några teskedar filmjölksprodukter, särskilt yoghurt eller kefir, bör ätas första dagen till en lätt soppa med kokta morötter och selleri. Andra dagen kan man lägga till linfrö och müsli liksom fullkornsprodukter (bröd, nudlar). Först på tredje dagen bör man åter äta råkost och färsk frukt.

För många mödrar är det inte så lätt att under en längre tids fasta hos barnet med förtröstan lita till naturens helande kraft. Men kanske du själv någon gång försöker fasta för att få uppleva hur hälsosamt och lindrande det är.
 

Feber
När barnet vid en infektion får feber är det ett tecken på en naturlig stark motståndskraft. Den höga temperaturen "förbränner" sjukdomsalstrarna. Feber är i sig en läkande faktor. Om man sänker febern på konstlad väg med medicin, undergräver man kroppens egen förmåga till självläkning. Inom naturmedicinen arbetar man alltid med febern, ibland framkallar man till och med en konstlad feber (se Förkylningar). Men eftersom hög feber är mycket påfrestande för barnet, kan man - utan att störa läkningsprocessen - sänka den med hjälp av vatten. Till exempel genom att man försiktigt tvättar barnet från huvud till fot med ljummet vatten. Hög feber sänks emellertid effektivast genom att vaderna lindas.

Det går till på detta sätt: En våt (inte iskall!) linneduk, så bred att den täcker benet från knät till fotknölen, läggs om vaden på barnet och slätas ut väl. På den lägger man helst en något större torr linneduk och sedan en frottéhandduk eller yllefilt över. Den mellersta duken bör vara lite längre än de båda andra. Det är viktigt att man gör det snabbt. Det går lättare med strumpor som man klippt bort fötterna på. Man trär dem våta på vaderna på barnet och drar sedan torra strumpor utanpå. Efter omkring 20 minuter har omslaget för det mesta torkat och förnyas vid behov. En omlindning av vaderna måste alltid göras samtidigt på båda benen. När febern sjunkit till 38,5 grader C kan man sluta.

Rödbetssaft är en klassisk dryck för febersjuka barn. På grund av att den innehåller jod är den även ett bra medel mot influensa. Även körsbärssaft sägs ha en hälsosam effekt vid feber.

Viktigt: de här nämnda medlen kompletterar den medicinska behandlingen vid infektionssjukdomar men kan inte ersätta denna.
 

Feberkramp
Små barn får relativt snabbt hög feber för att försvara sig mot sjukdomar. Temperaturer på omkring 40 grader C är inte sällsynta. Om febern når över en viss tröskel, olika för varje individ, kan barnet bli omtöcknat och få krampartade ryckningar i lemmar och kropp. Tills läkaren har anlänt bör man sänka febern genom omlindning av vaderna (se Feber). Ett te gjort på videbark - 1 tesked bark upphettas mycket långsamt i ¼ liter kallt vatten tills det  börjar sjuda, tas från spisen, får dra ytterligare 5 minuter och silas - hjälper mellan kramperna. Barnet får dricka det i klunkar. Även kamomill med sin mångsidiga läkekraft lindrar feber (1/4 liter kokande vatten på 2 teskedar, låt dra 15 minuter). Under feberkramperna bör man hålla barnet i famnen och kanske massera fötterna.
 

Finnar
Om kroppen inte längre kan försvara sig på normalt sätt (avföring, urin, svett) mot giftiga ämnen i mat och miljö, uppkommer ibland kvisslor och finnar. Dessa inflammationer behandlar man bäst med en sundare kosthållning som innehåller mycket råkost, fibrer och färsk frukt (se Kosten). En regelbunden avföring är viktig och kan eventuellt underlättas med intag av linfrö och fiberrik kost. Man kan komplettera med B-vitamin genom öljästtabletter och vi vet att barn gärna äter dem. Även solbad och vistelse i friska luften bidrar till läkningen. Te på ringblomma, ärenpris och brännässla verkar invärtes renande: blanda i lika delar, lägg 2 matskedar i ½ liter kokande vatten och låt dra 15 minuter. För barn från två års ålder. Ett omslag med echinaceatinktur (se Echinacea) är effektivt mot själva finnen. Även arnikatinktur (se Arnika) hjälper mot inflammationen och smärtorna. Tvättningar med kamomillte (1 liter kokande vatten över 5 matskedar kamomill, låt dra 20 minuter, använd det därefter till att tvätta med) verkar inflammationshämmande och desinficerande.

Om barnet ständigt lider av kvisslor (furunkulos), måste man undersöka om det föreligger ett sjukdomstillstånd, till exempel diabetes. Kroppen kan vara för svag för att hindra inträngande sjukdomsalstrare. Renlighet är extremt viktigt när finnen har uppstått, för nya inflammationer och områden med kvisslor kan lätt bildas. Om smärtorna blir för stora strax innan finnen tränger ut, mognar den snabbare med ett grötomslag på hälsojord. Rör ut hälsojord med varmt vatten, lägg på ett ca ½ cm tjockt lager, täck med en näsduk och linda om varmt.
 

Fläder
Flädern finns inte bara i dikter utan än i dag på varje bondgård. Det är förståeligt att flädern är så omtyckt, eftersom den ger två skördar om året: i juni plockar men de sött doftande blommorna, på hösten de mörka aromatiska bären.

De torkade blommorna ger ett svettdrivande te, som ensamt eller blandat med lindblom, hjälper vid alla förkylningssjukdomar: ¼ liter kokande vatten hälls över 2 rågade teskedar torkade fläderblommor, får dra 10 minuter under lock och silas. De nyplockade blommorna - doppade i pannkakssmet och stekta i rinnande fett - är en omtyckt junirätt. Barn bör inte äta alltför mycket av de mogna bären, därför att de innehåller oxalsyra som kan ge ont i magen. Men kokade ger de en god kompott. Om man blandar dem med äpplen, sviskon eller päron, mildras den lite skarpa smaken. En vitaminrik dryck för förkylda barn får man om man värmer saften av mogna bär och sötar med honung (eventuellt blandad med äppelsaft).

Fläderlemonad: blanda 8 blomställningar med 4 liter vatten, 400 gram socker och 4 skivade citroner i en stor glasskål och ställ den i solen i 4 dagar (bind en duk över skålen). Därefter silas lemonaden och fylls på rena flaskor som kan vakuumförslutas. Lemonaden får vila på kall plats ytterligare 14 dagar.
 

Fotbad
Lider ett barn av kroniskt kalla fötter, fotsmärtor eller alltför mycket fotsvett kan heta eller varma fotbad vara nyttiga. Temperaturen bör ligga mellan 38 och 45 grader och badet bör vara 15 minuter långt (tillsätt hett vatten under tiden). Om du läser eller berättar en historia för barnet går tiden fort. Åkerfräken, kamomill, tallbarr, ängsblom, blandade eller var för sig, är lämpliga tillsatser: 2 liter kokande vatten till ca 200 gram, sila efter en halvtimme och tillsätt den i badvattnet.

Ett hett fotbad, som tillsatts ett avkok på tallbarr (tillagning se ovan) och 1 tesked havssalt, hjälper också vid sömnlöshet. Ett fotbad med ängsblom är nyttigt vid förkylningar i näsa och hals (se Halsfluss). En speciellt god effekt uppnår man om man låter det heta fotbadet följas av en kort kall avrivning på underben och fötter, torkar väl och genast lägger barnet i den varma sängen (uppvärmd med värmeflaska). Inom den kinesiska medicinen ligger de viktigaste punkterna av kroppens energibanor i händer och fötter. Det är kanske förklaringen till att man upppnår en så utomordentlig effekt med fotbad.
 

Frukt
Frukt är det idealiska mellanmålet för barn. Det börjar redan i spädbarnsåldern med rivna äpplen eller mosade bananer. Spädbarn som ammas behöver detta kosttillägg från omkring sex månader, flaskbarn ännu tidigare. Man börjar med 1 tesked per dag och ökar mängden långsamt under några veckor, tills man kan ge ½ eller 1 kopp, beroende på hur väl barnet tål det. Efter äpplen och bananer kommer bären. Stenfrukter som körsbär, aprikoser, plommon och persikor utgör en större påfrestning påmatsmältningsorganen och bör därför ges först när barnet börjat äta normalt. Samma sak gäller apelsiner och mandariner. Lekskolebarn och skolbarn bör få med sig frukt som mellanmål. Det kan mycket väl alltid vara ett äpple. "Ett äpple om dagen är bra för magen", säger ett gammalt talesätt om dess synnerligen hälsosamma effekt (se Äpple). Men barnet bör även ha så riklig tillgång som möjligt på bär och körsbär om sommaren, vindruvor, plommon och päron på hösten, apelsiner och mandariner på vintern. Genom att de innehåller naturliga vitaminer och mineralämnen är de en oskattbar hjälp för den växande organismen. Ett mellanmål på eftermiddagen, bestående av frukt för säsongen, nötter, yoghurt och honung, stillar barnets behov av något sött och förhindrar överdrivet småätande. Barn tycker om att man gör i ordning det lite roligt och dukar trevligt.

Man bör helst köpa obesprutad och obehandlad frukt. Om det inte är möjligt måste man omsorgsfullt tvätta och gnida varje enskild frukt och i vissa fall till och med skala den innan man äter den. Vindruvor sköljs hastigt i hett vatten och därefter i kallt, eftersom de är så hårt besprutade.
 

Fruktsafter
Även naturrena fruktsafter innehåller den färska fruktens alla vitaminer, enzymer och spårelement och kan framför allt ges när matsmältningen måste avlastas, som under eller efter en sjukdom, liksom under perioder med extra påfrestningar.

I hälsokostaffären finns de så kallade modersafterna: outspädda och osötade rena safter av diverse frukter som man kan tillsätta olika kompotter, keso- eller yoghurträtter. Det är egentligen ingen nytta med att dricka rena fruktsafter varje dag. Härigenom tillför man organismen mer än den behöver, och vitaminerna försvinner delvis till ingen nytta. Men man kan späda dem med mineralvatten och/eller fruktte: en dryck som inte ens den bästa läskedryck kan överträffa.
 

Fruktättika
Fruktättika framställs genom jäsning av ren äppelsaft. Äpplets alla mineralsalter - kalcium, fluor, järn, kiselsyra, kalium, natrium, fosfor - och många andra spårelement och enzymer finns kvar i fruktättikan. Det är inte så med andra ättiksorter, och därför borde man föredra att ha fruktättika hemma. På grund av sin höga halt av mineralämnen är fruktättikan - om den dricks under en längre period starkt utspädd med vatten - mycket nyttig för hälsan. Till 1 glas vatten tar man 2 teskedar fruktättika och 2 teskedar honung (först löst i lite varmt vatten) och dricker 2-3 glas dagligen, helst till måltiderna. Redan treåringen kan vara med och dricka. Fruktättika renar tarmen och reglerar matsmältningen genom sitt pektininnehåll. Mineralsalter stärker tänder och naglar. Om barnet morgon och kväll efter tandborstningen sköljer munnen med fruktättikvatten (1 tesked ättika till 1 glas vatten), förhindras uppkomsten av tandsten.
 

Frusna barn
När barn leker glömmer de ofta bort vädret och inte sällan kommer de instormande med stela fingrar och våta fötter. Naturligtvis är det bäst att först och främst värma de kalla fingrarna i sina händer, men om barnet är vått inpå bara kroppen bör man ställa det under en varm dusch och växla flera gånger mellan kallt och varmt vatten (kallt vatten endast mycket kort tid). Därefter får barnet ett te på lindblom eller fläder (½liter kokande vatten till 2 matskedar). Dricks sötat med honung.

Om barnet har benägenhet att få kalla händer och fötter och fryser fastän omgivningen känner sig varm kan man ofta avhjälpa det med ett homeopatiskt medel: Aconitum D 30, 5 droppar tre gånger dagligen under en vecka. Även 1-2 droppar arnikatinktur i teet ökar kroppsvärmen. Backtimjante (se Förebyggande medel) verkar likaså stärkande och hjälper mot köldrysningar.
 

Fullkorn
Sädeskornet innehåller allt som fröet behöver för att med hjälp av värme och fuktighet skapa en ny planta. Om det förvaras kallt och torrt behåller kornet sin grobarhet minst ett år. Vårt normala berikade mjöl mals av korn som saknar grobarhet därför att ytterskikten och grodden tagits bort. Det innehåller inte mycket mer än stärkelse (kolhydrater). Men för att den mänskliga organismen ska kunna tillgodogöra sig denna stärkelse behövs just de ämnen som finns i ytterskikten och grodden: äggvita, fett, mineralsalter, vitaminer och spårelement. Fullkornsmjöl innehåller ungefär femgånger så mycket vitaminer, järn och andra mineralämnen som vitt berikat mjöl. I det sistnämnda finns många ämnen som vitamin E eller B-vitaminerna knappast alls. Bröd och bakverk gjort på fullkornsmjöl, råris, "bruna" nudlar och gröt är alltså ytterligt värdefulla för att våra barn sak utvecklas ordentligt och hålla sig friska. Fullkornskost ger heller aldrig trög mage eftersom den innehåller mycket fibrer. Fullkornsmjöl kan användas till bakning precis som berikat mjöl. Fullkornsprodukter finns även för babyn. De kan dock vara mer hårdsmälta än vanlig kost och kan förorsaka problem om babyn fortfarande är mycket liten. Fullkornskost är idealisk för spädbarn, som redan ammats några månader och behöver få kottillägg från flaska. Man kan också själv låta sädeskorn gro - barn tycker det är mycket roligt att se hur fröet utvecklas. Vetegroddar är söta och mjuka och passar tillsammans med frukt eller keso. Utmärkt till frukost eller kvällsmål. Genom odlingsprocessen ökar dessutom halten viktiga ämnen i sädeskornet.

Så här gör man: lägg vetekornen i vatten och låt stå över natten. Spola dem sedan, helst i en flat sil som de kan ligga kvar i och ställ den övertäckt på en varm plats. Spola dem dagligen med ljummet vatten. De måste alltid vara fuktiga, men får inte ligga blöta. Efter en till två dagar börjar de gro, efter tre till fyra är grodden lika stor som kornet.
 

Fänkål
Redan de gamla grekerna betraktade fänkål som en helig ört och odlade den i tempelträdgårdarna. Den är en medicinalväxt speciellt användbar för mödrar och små barn. Den stimulerar mjölkavsöndringen hos ammande mödrar och lindrar besvär av gaser och kolik hos babyn. På grund av sin kramplösande effekt används den också gärna vid förkylningssjukdomar och hosta. Fänkål kan odlas i soliga trädgårdar. Fänkålste-preparat finns färdigt i handeln. Vid hosta sötar man med honung, vid väderspänningar ger man det helst osötat. Prova också fänkål som krydda, särskilt i rätter som lätt ger gaser. Dess arom passar till kakor, grönsaker, bröd och puddingar.
 

Färger
Än idag används färger inom medicinen i gamla kulturer. I Indien till exempel ställer man vatten i färgat glas i solen och ger det som dryck till vissa patienter. Även inom vår folkmedicin har man återigen börjat ta fasta på kraften hos färgerna. Man har konstaterat att rött är den färg som lugnar spädbarn.

Man kan måla väggarna i barnkammaren rosa och hänga upp röda gardiner så att rummet får ett rödaktigt sken. Där känner sig babyn och små barn väl till mods. Till spädbarn rekommenderar antroposoferna en sänghimmel av ljusrött tyg, företrädesvis siden, och på den kan man lägga ett ljusblått tyg. I sängen ger det ett behagligt purpurfärgat sken. Vissa färger gör barnen gott, särskilt när de är sjuka. Alla violetta toner lär till exempel verka lugnande. För att åstadkomma detta behöver man inte måla hela sjukrummet. En stor duk eller ett lakan i de här färgerna räcker mer än väl. Om ett sjukt barn måste ligga till sängs kan man försöka skjuta fram sängen till ett fönster där barnet kan se ut i det gröna eller på ett träd - sedan gammalt tillskriver man växternas fräscha grönska en läkande förmåga.
 

Förebyggande medel
För att hålla sjukdomar borta hände man förr knippen av helgade örter, framför allt mistel och backtimjan, över dörrar och barnens sängar. Backtimjan är en vilt växande timjanart, och man vet idag att den verkligen innehåller blodstillande och bakteriedödande ämnen, som särskilt verkar i halsen och tarmen. Om man är rädd för smitta kan man från spädbarnsåldern ge barnet te gjort på backtimjan: slå 1 kopp kokande vatten över 1 tesked av den torkade örten (apotek, hälsokostaffär), låt dra under lock i 10 minuter, sila. Servera teet varmt och lätt sötat. För större barn är surkålssaft ett bra förebyggande medel. Den innehåller mycket C-vitamin och mjölksyrebakterier som är bra för tarmen. När barnet redan blivit smittat är echinacea, ett extrakt av röd solhatt, ett bra medel. Redan indianerna använde sig av den här växten för att läka sår och förebygga sjukdomar.
 

Förfrysning
Förfrysningar ska alltid behandlas av läkare. Som första åtgärd vid nedkylning gör man i ordning ett fotbad (se Fotbad) med ett starkt avkok på tallbarr: 500 gram tallbarr i 2 liter kokande vatten, låt dra ½ timme, sila och tillsätt det i fotbadet. Mot frostknölar hjälper också ängsblombad. Man kokar upp en handfull ängsblom i 1 liter vatten, låter det svalna och badar händer eller fötter under 15 minuter. Detta gör man dagligen i en veckas tid.

Man kan också koka 2 näver blad (även blommor går bra) av kungsljus ½ timme i 1 liter vatten, silar och lägger varje kväll under en vecka en kompress, som doppats i avkoket, på det förfrusna stället. Tinktur på hästkastanjer (se Klåda) kan också läggas på frostknölar.
 

Förkylningar
Folkmedicinen känner till flera medel mot snuva, hosta och halsont vilka stimulerar och stöder kroppens egen läkande förmåga. För barn är detta särskilt viktigt, motståndskraften ökar med varje övervunnen sjukdom.

Speciellt rekommenderas här vatten, till exempel upphettningsbadet, ofta även kallat Schlenz bad efter sin uppfinnare, Maria Schlenz. Till och med babyn tål ett sådant bad. Som tillsats i badet används ängsblomextrakt. Påsar med ängsblom finns färdiga att köpa (se Ängsblom). Vattnet ska till en början vara 36,5 grader C och genom att tillsätta mycket varmt vatten höjs temperaturen under de första 10-15 minuterna till 38,5-39 grader C. Barnet bör ligga stilla, man kan borsta det lite eller gnugga med en tvättlapp. Badet ska vara totalt 30-60 minuter (för spädbarn 10-15). Temperaturen får aldrig sjunka. Omedelbart därefter sveps barnet utan att torkas in i ett badlakan och får svettas kraftigt. Det måste hela tiden vara väl inlindat. För att kompensera vätskeförlusten får barnet C-vitaminrik apelsinsaft (rumstemperatur!) eller nyponte. Efter det här ansträngande badet bör det stanna i sängen minst en timme. I lindrigare fall eller om man inte har tid eller lust hjälper också ett temperaturhöjande fotbad: barnet stoppar fötterna i det till en början ljumma vattnet, som räcker precis till fotknölarna. Sedan hälls hett vatten på. Badet varar omkring 10-15 minuter. Till slut ska badet vara så hett att man knappt kan hålla fötterna i det. Därefter torkas de lätt och hålls varma med tjocka sockor. Om man i stället för hett vatten tillsätter timjante, blir effekten av fotbadet ännu bättre. Recept: över 1 kopp timjan slås 1 liter kokande vatten, får dra med lock 10 minuter, silas.

Här är ytterligare ett gammalt beprövat recept på förkylningste: lindblom, kungsljusblom, fläderblom, nypon och backtimjan blandas i lika delar. 1 tesked av blandningen räcker till 1 kopp kokande vatten. Får dra 10 minuter under lock och silas. När teet har svalnat till drickbar temperatur, smaksätts det med ett par droppar citronsaft och honung. Det ska drickas så varmt som möjligt, då främjar det svettning och verkar inflammationshämmande.

Ett annat verkligt undermedel mot alla slags förkylningar har du alltid till hands: lök. Av den kan du koka löksirap och ge ditt barn tre till fem gånger dagligen 1-2 teskedar. Dess effekt är stundom rena underverket. Recept: finhacka 1 hel lök, blanda 3 msk farinsocker, rör ut i 1 ¼ dl vatten och koka lätt några minuter under omrörning. Låt stå några timmar och därefter rinna av genom en duk.
 

Första hjälpen
De äldsta "plåstren" på jorden växer i skogar och på ängar. Blad av gullris, rölleka, tussilago och svartkämpar - allihop växer som man kan hitta nästan överallt - verkar blodstillande och sammandragande och hjälper till att snabbt läka småsår utan infektion eller varbildning. Det berättas om röllekan att den hjälpte till att läka Akilles häl. Därför heter den också Achillea. Om ett barnhar gjort sig illa letar man reda på rena, felfria blad, gnuggar sönder dem antingen mellan två stenar eller tuggar lite på dem så att växtsaften sipprar fram och lägger dem på såret. Svartkämpens långa, fasta blad kan man till och med linda runt fingret och binda fast. Barn tycker det är roligt med ett sådant förband. Blad från tusenskönan verkar kylande och får svullnader att lägga sig. De är alltså bra för bulor och bett. Vid bistick är det viktigt att först ta bort gadden och suga ur såret lite. Så kan man ofta få bort en del av giftet.

För övrigt: bli inte förvånad om ditt barn vill äta mycket honung efter bistick - honung är det naturliga motgiftet!

Hemma är det bra med färsk löksaft som en omedelbar hjälp vid bistick, getingstick eller myggbett. Man kan också lägga på ett lökförband: lägg finhackad lök på en bit gasbinda och täck betten med den. Du kan bespara ditt barn myggbett, om du flera gånger smörjer in det med nejlikeolja (apoteket). Först måste man absolut prova så att oljan inte är för "skarp" för barnet - många barn tål den inte (se Myggor). Myggor tycker inte om den kryddade doften. Andra naturmedel som är bra att ha hemma som första förband kan man skaffa från apoteket. Utspädd arnikatinktur som droppas på en lapp läker klämskador, skrap- och skärsår. Om man strör söndersmulad rot från potentilla tormentilla på blödande sår upphör blödningen: i folkmun kallas blomman därför också "blodrot".

Vid brännskador, solbränna och alla andra tidigare nämnda skador hjälper också Silicea-gelé, ett kiselsyrepreparat från hälsokostaffären.
 

Fötter
Många naturläkekunniga menar att fötterna har större och mindre reflexzoner som står i förbindelse med kroppens alla organ. Dessa samband förklarar kanske varför fotbad lindrar hosta eller magont.

En baby som har ont i magen mår alltid bra av att man tar foten i handen och försiktigt men bestämt stryker med tummen över fotsulan. För större barn är det en naturlig fotmassage att springa barfota. Pastor Kneipp rekommenderade att gå ut på morgnarna medan daggen ännu låg kvar. Den som har en bit gräsmatta utanför dörren borde någon gång prova det med sina barn. Man springer med nakna fötter 5-10 minuter på det daggvåta gräset och gnuggar dem därefter varma. Det är inte bara underbart för fötterna utan stimulerar också blodomloppet och stärker motståndskraften. Det är kanske ett bra sätt att förebygga snuva, men se alltid till att fötterna i början är varma och sätt efteråt på ett par yllesockor.
 

G

Grönsaker
Förr ville vissa barn inte gärna äta soppa och idag gäller samma sak för grönsaker. Men vänjer man barnet mycket tidigt vid grönsakspuréer och råa grönsaker, kan man senare lättare få det att äta dessa värdefulla livsmedel. Grönsaker innehåller viktiga mineralämnen, vitaminer och näringsämnen och inte minst fibrer i lagom proportioner, något som är nödvändigt för barnets kropp. Om man skär råa grönsaker och ställer dem i kylskåpet som mellanmål åt barnet, förstörs visserligen en del näringsämnen snart, men fortfarande är de ett värdefullt komplement till den dagliga kosten. Framför allt under de perioder då barnet äter mindre ger grönsakssafter viktiga vitaminer. Helst ska man pressa dem färska i egen saftpress. Större barn gör det också gärna själva.

Särskilt gröna grönsaker - som bladspenat, selleri, sallad eller kål - är oersättliga för B-vitamintillskottet och bör dagligen stå på matsedeln. Det är naturligtvis idealiskt att kunna odla grönsaker i den egna trädgården. Går inte det bör man bemöda sig om att skaffa grönsaker från biodynamiska odlingar. Ju färskare desto värdefullare och därför är det bäst om man kan vara självförsörjande. Grönsaker bör behandlas och tillredas ytterst varsamt.
 

Gröt
Barn tycker ofta om gröt. Alla sädesslag är idealiska och det spelar ingen roll om de används som kross, gryn eller flingor. Engelsmännen uppskattar havregrynsgröt (havreflingor kokas i mycket vatten och saltas lätt). Den är rik på mineralsalter och kolhydrater, ger kraft och styrka och verkar uppmuntrande. Dessutom kan havreavkok hjälpa vid dålig mage (se Mage och tarmar och Matsmältningen).

I Afrika är hirs fortfarande det mest utbredda sädesslaget. Den innehåller mycket kiselsyra och fluor. Båda är viktiga ämnen för tänder och skelett - alltså bra för barn som fortfarande växer. Korn kan förebygga skador på hållningen, eftersom det stärker bindvävnaden. De gamla grekerna uppskattade det som stimulans för tankarna och själen - och såg det som den idealiska födan åt skolbarn!

Majs är indianernas sädesslag - enligt deras uppfattning gynnsam för uthållighet och sund verklighetsuppfattning. Fullkornsris innehåller mycket vitamin B. Det är fortfarande huvudfödan hos asiater och det påstås lugna oroliga sinnen. Råg är inte så lättsmält och därför lämpligare för större barn och ungdomar. I gengäld stärker den kropp och själ - den gör en "kärnsund". Den härstammar från Östeuropa.

Hos de gamla romarna var vete omtyckt. Det anses vara "harmoniserande", är mera lättsmält än råg och mycket enkelt att tillaga.

Man kan göra gröten finare med mjölk, smör, grädde, nötter, honung, russin eller sesamfrö. Den måste inte alltid vara söt, tibetanerna äter till exempel saltad gröt med bitar av grönsaker i.

I stället för salt kan man ta soja eller buljongpulver. Barnen tycker det är roligt därför att de kan rita lustiga bruna mönster i gröten.
 

Gurgling
Vid inflammationer i svalg och hals är det lämpligt att låta barnet gurgla sig med färskt salviate (se Halsont, Halsfluss). Man slår ¼ liter kokande vatten över 1 tesked salviablad. Silas efter 20 minuter och används till gurgling.

Kamomillte (samma dosering) rekommenderas likaså vid halsinfektioner. Många barn tycker bättre om det än om salviate. Man kan också gurgla sig med alkoholextrakt (se Tinkturer): ½ liter vatten till 1 matsked tinktur. Att det är roligt att gurgla sig kan man på det mest åskådliga sätt demonstrera för barnen. Vid behandling av halsinfektioner är det viktigt att gurgla sig en gång i halvtimmen för annars hjälper det föga.

Inom folkmedicinen används gärna även småborrete (Agrimonia) som gurgelvatten och speciellt vid blåsor i munnen, halsfluss och inflammation på svalgets slemhinnor. Detsamma gäller bockhornsklöver med sin inflammationshämmande effekt (2 teskedar bockhornsfrö får dra några timmar i 2 koppar kallt vatten, sila och värm). Mot halsfluss gurglade man sig förr med lindbladste (se Örtteer).
 

H

Efter en till två dagar uppstår ofta en gulvit beläggning på mandlarna. Man kan också känna igen en förstoring av halsmandlarna på att barnet andas genom munnen, framför allt i sömnen och att det andas "högt" med ett snarkande läte. Men det är också möjligt att inte något av de nämnda symptomen uppträder utan att barnet helt enkelt känner sig dåligt och klagar över matthet och magsmärtor.

Halsfluss måste behandlas omsorgsfullt och länge av läkare. Om den inte läker ut ordentligt kan den ligga latent eller bli kronisk vilket leder till avsevärda påfrestningar på kroppen. Det är också nödvändigt att vara ytterst observant därför att svårare sjukdomar (scharlakansfeber och difteri) ibland börjar med halsfluss. För att stötta den medicinska behandlingen kan man ge barnet färska grönsaks- och fruktsafter tillsammans med lätt kost. Även halsomslag hjälper kroppens egen motståndskraft. Till omslaget använder man saltvatten (1 struken matsked till ½ liter vatten), som man doppar en dubbelvikt linneduk i, så vrider man ur den och slätar ut den om halsen på barnet. Över detta knyter man en torr duk och en ylleschal. Efter 10-15 minuter tas omslaget bort och halsen lindas in i en sidenhalsduk. Man lägger ett omslag varje timme eller 2-3 gånger dagligen (se Halsont). I början av halsflussen kan sjukdomsförloppet ofta lindras med ett hett fotbad. Till detta tillsätter man också salt, 300-500 gram till några liter vatten, och efteråt stoppar man väl om barnet igen. Att dagligen under flera veckor tvätta hals och överkropp med saltvatten anses vara ett bra förebyggande medel för barn som lätt får halsfluss. Se upp för avkylning!
 

Halsont
När det gör ont och kliar i halsen får barnet ett avkok på islandslav att gurgla sig med. Denna lav lindrar retningar och lugnar slemhinnorna tack vare sitt eget höga sleminnehåll. 2 rågade teskedar av den torkade drogen läggs i ¼ liter kallt vatten och får långsamt koka upp. Sila och gurgla. Om du själv visar barnet hur man gör tycker barnet att det är roligare. Det skadar naturligtvis inte om barnet skulle råka dricka av teet. I stället för islandslav kan man använda salvia som verkar mer desinficerande och inflammationshämmande. Men salviate smakar mycket bittert och därför tycker små barn ofta inte ens om att gurgla sig med det. Blanda då salvian till hälften med kamomill, eller ge i stället backtimjante som tillagas som ovan.

Ett halsomslag gör också nytta. Blöt en linneduk i kallt vatten, vrid ur den och lägg den slätt omkring halsen. Den kan lugnt räcka upp till öronen och måste ligga mycket tätt så att den kan bli uppvärmd. Runt den knyter man en varm ylleschal. Efter 20-30 minuter har omslaget torkat och tas av. Man kan lägga ett omslag flera gånger dagligen, men bara om barnet svettas eller har feber. Det är en mycket effektiv behandling vid halsretning.
 

Havtorn
Havtorn växer, som namnet antyder, gärna på sandig mark vid havsstränder. De kraftiga taggarna kan göra det mycket besvärligt att skörda de mjuka, orangegula bären. Det skulle löna sig att odla havtornshäckar i trädgården för bären innehåller nästan tjugo gånger så mycket C-vitamin som citron. Men det finns dessutom andra vitaminer och livsviktiga ämnen i havtorn och den kan därför rekommenderas särskilt till barn. Bären används till saft, mos eller marmelad. De utgör ett bra näringstillskott, särskilt under vintern, eftersom kosten då vanligtvis innehåller färre vitaminer.
 

Heshet
För att få bort klumpen i halsen låter man barnet gurgla sig: timjan och salvia blandas i lika delar och 2 matskedar tillsätts ½ liter kokande vatten, låt det dra i 15 minuter, sila.

Också en tinktur får bort hesheten - dels som gurgelvatten (1 matsked tinktur läggs i ½ liter hett vatten), dels som komplement till ett halsomslag.

Dessutom hjälper ett förkylningste gjort på 3 delar blindnässlor, bittert jungfrulin, tussilago och islandslav samt 1 del torkade kungsljus och lakritsrot (slå ½ liter kokande vatten över 2 matskedar). Med halv dosering kan teet ges redan åt flaskbarn.
 

Hicka
Många spädbarn har - till mammornas stora förvåning - en mer eller mindre regelbunden hicka redan veckor före födseln. Gravida kvinnor känner det som lätta bultningar i magen. Hicka är en krampartad sammandragning i mellangärdet och orsaken vet man mycket lite om. Hos nyfödda är hickan ibland ett tecken på att de har antingen våta blöjor eller kalla fötter.

Vid sidan av de välkända botemedel som förmedlas från mun till mun - hålla andan så länge det går, snabbt äta en sked socker, kittla näsan med en fjäder till man  nyser - kan man låta större barn prova följande recept: häll 1 kopp kokande vatten över ½ tesked anisfrön och ½ tesked torkad dragon, låt dra 3 minuter och sila. Det dricks varmt i klunkar. Ett annat recept är: hacka färska pepparmyntsblad fint, droppa ett par droppar ättika över och andas in.
 

Homeopati
Lika för lika är homeopatins motto. I motsats till den står allopatin, där sjukdomarna bekämpas med ett motmedel. Principen kan förklaras med följande exempel: Kalla fötter kan vi antingen värma (bekämpa kallt med varmt = allopatisk princip) eller utsätta dem för en kort köldchock genom en kall avrivning eller gnidning med snö (bekämpa kallt med kallt = homeopatisk princip). I det senare fallet stimuleras kroppen genom en extra retning att själv producera den nödvändiga värmen.

Homeopatin arbetar huvudsakligen med växter för att uppnå effekt. Karakteristiskt för en homeopatisk behandling är att den inte följer ett enstaka symtom utan hela grupper av symtom och konstitutionella kännetecken för att hitta ett lämpligt behandlingsmedel. Som enhetlig behandlingsmetod röner homeopatin idag återigen aktning och erkänsla.

Med homeopatin kan man behandla även de finaste processerna i kroppen, och den är därför en ytterst lämplig metod inom barnavården, speciellt under babyåren. Barn är väsentligt mycket mer mottagliga för kosmiska krafter än vuxna och därigenom också öppnare för den homeopatiska principen. Ett litet homeopatiskt apotek lämpligt för barn bör i regel innehålla:

Aconitum (stormhatt): för alla febersjukdomar

Calcium carbonicum hahnemanni (kolsyrad kalk): för benbildningen i skelettet.

Ipecacuanha: vid illamående, kräkningar, luftrörsbesvär.

Kalium carbonicum: vid utmattning, smärtor, upphetsning.

Kamomill (chamomilla): vid kramper, ger energi.

Lycopodium: vid matsmältningsbesvär (bra för flaskbarn).

Silicea: vid klenhet, varbildning, självsprickor.

Sulfur: mot hudutslag.

Alla dessa medel kan inte ersätta en medicinsk behandling utan bara stödja den.

Om du skulle vilja anlita en homeopat, vänd dig till Svenska Naturmedicinska Sällskapet eller Svenska Homeopraktikers Riksförbund. De kan upplysa om var närmaste praktiserande homeopat finns.
 

Honung
Honung var förr snarare ett värdefullt läkemedel än ett njutningsmedel eller pålägg. Än i dag förstår man att uppskatta den som ett hälsosamt livsmedel: den stärker hjärta och nerver och verkar läkande på tarmen och andningsorganen. Honung är lämpligt för barn från omkring två års ålder.

Hos oss samlar ett bisamhälle 5-10 kilo honung under en sommar, i varmare länder kan skörden uppgå till 40 kilo eller mer. Man kan förstå att det är stora prisskillnader på honung. Vid köpet bör man framför allt se till att ta honung som inte har hettats upp över 40 grader: man kan utgå från att krämliknande, "kristalliserade" honungssorter som till exempel akaciahonung inte har blivit upphettade. Genom upphettning blir honung visserligen rinnande och lättare att bearbeta, men många av dess värdefulla ingredienser, framför allt ämnen med antibakteriell effekt, förstörs vid temperaturer över 40 grader. Därför bör man inte röra ut bra honung i hett te, utan först låta drycken svalna till drickbar temperatur, innan man sötar med honung. Till bakning och matlagning kan man också använda den billigaste, upphettade honungen. Hur nyttig honung än må vara: på tänderna har den samma skadliga effekt som socker. Man får alltså aldrig någonsin ge en baby en tröstnapp, som doppats i honung. Barn bör borsta tänderna efter att ha ätit något honungssött liksom efter godissnaskande. Honung verkar lugnande på kvällen, till exempel i varm mjölk eller varmt vatten (borsta tänderna efteråt!). Sår av alla slag läker snabbare om man stryker på honung. Särskilt för barn som ofta har smutsiga sår är honung ett bra ""dragplåster"" man smörjer in en linnelapp med honung och lägger den på såret. Den antibakteriella effekten i honungen ser till att såren inte inflammeras. I kåda från gran finns dessa verksamma ämnen i särskilt hög grad.

Hälsosamma honungssorter; Acaciahonung: lugnande, stärkande, håller sig rinnande länge. Eukalyptushonung: löser hostan, bra vid blåskatarr. Lindblomshonung: hjälper vid huvudvärk och kramper, lugnar. Peppermyntshonung: stimulerar matsmältningen. Lavendelhonung: bra för andningsorganen.
 

Hosta
Inom folkmedicinen känner man till många örter som är effektiva mot hosta: tussilago, svartkämpar och kungsljus är de viktigaste som man kan plocka själv. Man kan använda dem var för sig eller blanda dem, ett bra te mot hosta får man alltid. Med tillägg av salvia och kamomill hämmas den begynnande inflammationen i halsen. Man lägger 3 teskedar av de torkade örterna i ¼ liter kokande vatten, låter det dra 10 minuter under lock, silar och sötar med honung så snart teet har svalnat till drickstemperatur. Man kan lindra hostattacker om man ger barnet en sked honung eller några klunkar varmt te. Förr rekommenderades att man skulle suga några klunkar varm mjölk genom libstickans ihåliga stjälk. Om du har den örten i trädgården bör du prova det någon gång. Här är ett recept på en gammal, beprövad, mycket god hostmedicin för barn.

Hostmedicin: man låter ½ liter vatten koka upp och lägger sedan i 10 gram bark av alm, 6 gram tussilago, 5 gram kungsljusblommor och 5 gram svartkämpar, tar kastrullen från spisen och låter det dra ca 10 minuter under lock. Sila därefter och rör i 4 matskedar honung och saften av en hel citron.
 

Huden
Hudens första skydd är en ljus beläggning av fett, som före födseln täcker hela babyns kropp. Efter födseln bör den inte tvättas bort, emedan den under de allra första dagarna upptas av huden. Man har så småningom lärt sig att detta fettlager innehåller näringsämnen. I varje fall skyddar fettskiktet babyn från värmeförlust. När detta första fettlager försvunnit producerar huden "osynlig talg" - den utgör fortfarande ett värmeskydd för babyn. För att inte störa dessa hudfunktioner är det viktigt att använda milda medel i badet (se Bad). En till två gånger per vecka bör hela huden smörjas in med lite babyolja. Även johannesörtolja är lämplig (se Johannesört), inte bara för spädbarn utan även för större barn om de badar eller duschar ofta.

Blöjutslag läker snabbt om babyn så ofta som möjligt får ligga utan blöjor så att huden får andas. Använd en bra babysalva eller zinksalva från apoteket vid blöjbytet. Även calendulasalva (se Calendula) är mycket effektivt. Byt blöjor ofta och se till att blöjorna inte sitter för hårt. Nyfödda "byter" hud efter ungefär en vecka. Huden blir fjällig och lossnar här och var, men det är helt normalt. Inte heller små röda eller ljusa blemmor i ansiktet eller på andra ställen är någon orsak till bekymmer. De försvinner av sig själv. Det rör sig om ofarliga förändringar i ämnesomsättningen.

Vid hudutslag hos större barn hjälper te av torkade slånbärsblommor och blad. Lägg 2 rågade teskedar i ¼ liter kallt vatten, låt koka upp och sila. Man ger 2 koppar per dag. Slånbär har en gynnsam effekt på levern (hudutslag är ibland ett tecken på en lätt leverstörning). Utvärtes, till tvättning och omslag, använder man te på styvmorsviol eller rölleka (tillagning som ovan) och smörjer därefter med calendulasalva.

Från allra första början njuter barn av att känna luft, sol, vatten, sand eller gräs på den nakna huden, De tycker om att känna denna direkta kontakt med omvärlden. Detta nöje bör man lugnt unna dem - huden är ett av de viktigaste områdena för ämnesomsättning och sinnesintryck. Som alla sinnen kan även hudens känslighet med tiden avtrubbas om den inte får någon yttre stimulans och barnet alltid är stadigt och varmt klädd. Även inomhus kan man ägna sig åt denna "hudvård". Ett bra tillfälle är badet eller duschen. Man behöver bara ge barnet tid att leka och inte enbart se tvättningen som ett sätt att bli ren. Även massage (se Massage) efter badet är en angenäm fysisk upplevelse för barnet. Ett litet barn uppfattar också sina utsöndringar mycket mera direkt om det är naket. Därför är sommaren en idealisk årstid att vänja det vid pottan.

Nakenhet, luft och mesta möjliga sol är det bästa läkemedlet för spädbarn som lätt får utslag och svampsjukdomar av blöjorna.
 

Hudfettet
Fostrets hud har ytterst ett tjockt vitt fettlager som först och främst har till uppgift att skydda barnet i dess tillvaro under vatten. Med det här fettlagret kan inte huden lakas ur av fostervattnet. Om mamman går länge över tiden kan man hos det nyfödda barnet se att fettskiktet helt eller delvis har försvunnit och på många ställen, framför allt på händerna, är huden skrynklig som efter ett långt bad. Under förlossningen underlättar hudfettet utdrivningen ur livmodern därför att detta gör kroppen glatt och hal. Av samma skäl måste man hålla stadigt i den nyfödde därför att han annars lätt glider en ur händerna.

Tills för några få år sedan, och tyvärr på många platser än i dag, tvättade barnmorskan bort detta fettskikt med tvål och vatten efter förlossningen. Men nu för tiden vet man att det är mycket viktigt för babyn och ser till att det inte gnids bort vid första badet. Under de första levnadsdagarna upptas det av huden och skyddar bättre än någon babyolja. Under de första timmarna efter förlossningen utgör det ett slags värmeskydd för babyns ytterst labila kroppstemperatur och hjälper till att hålla den på jämn nivå. Trots detta måste man naturligtvis se till att den nyfödde genomgående får så jämna temperaturförhållanden som möjligt.

Fettskiktet innehåller äggviteliknande ämnen, mineralsalter och vitaminer och är därför särskilt viktigt som ett skyddande lager under de första levnadsdagarna. Man kan alltså se det som något stärkande, som babyn tillgodogör sig via huden, ett slags proviant under en kort tid tills den får bröstmjölk från modern i stället för råmjölken (kolostrum). Många barnläkare är av den åsikten att huden hos barn som fått behålla detta fettlager under flera år förblir okänsligare och robustare. Till och med gulsot hos nyfödda är kunna lindras om man inte avlägsnar fettskiktet.
 

Husapoteket
I husapoteket för barnavård bör finnas:

Tinkturer: kamomill, arnika, salvia, svartkämpar - för att behandla mindre sår, till gurgling och kompresser. Valerianatinktur som ett första lugnande medel.

Salvor: vallörtsalva för sträckningar, slag och stukningar. Calendulasalva för hudåkommor och ömma sår.

Örtteer: kamomill, johannesört, humle och fläderblom, lindblom och blodrot, videbark, anis, fänkål och kummin, torkade blåbär och brakvedsbark liksom rölleka. För magen tusengyllenört och björkblad för uttorkning.

Oljor: johannesörtolja (rödolja) vid smärtor, sträckningar, träningsvärk och eteriska oljor som bergamottolja, lavendelolja, citronmelissolja och pepparmyntsolja för till exempel ångbad och andra bad.

Som allmänmedel: Rescue Remedy och tinkturer är till stor nytta vid de mest skilda tillfällen (se Bachs blomterapi och Homeopati).
 

Huvudvärk
Det finns många huskurer mot huvudvärk, eftersom den kan ha många orsaker. Prova dig fram till vad som hjälper barnet bäst.

Omslag med keso, pepparrot eller lök verkar snabbt smärtlindrande och kramplösande. Beroende på vad som finns till hands kan man antingen stryka keso på en lapp och lägga på pannan eller riva färsk pepparrot eller lök,  stryka ut gröten tunt på en lapp och lägga den runt nacken (inte på pannan, det skulle svida i ögonen). Låt omslaget ligga på så länge som barnet tycker det är skönt, dock minst 10 minuter. Lökomslaget kan man någon gång prova även på vaderna eller fotsulorna, det hjälper där också. En så het kompress som möjligt i nacken kan ofta räcka, framför allt vid migränliknande huvudvärk hos större barn.

Mod huvudvärk rekommenderas ett kallt te, kokt på lika delar valeriana, citronmeliss och humle. Även johannesörtte, sötat med brunt kandisocker, lär hjälpa (1 kopp hett vatten till 1 tesked, får dra 10 minuter under lock).

Om barnet tycker om det kan man också gnida in pannan och tinningarna med lite pepparmyntsolja. Det kyler och är kramplösande (se även Lavendelolja).
 

Håret
Ju mindre barnet är desto mindre ofta behöver håret tvättas. Om barnet inte gärna vill åta huvudet tvättas är det för det mesta ett tecken på känslighet: håret är  framför allt ett värmande skydd för huvudet och vid varje tvätt förstörs först detta skydd. Inte alla små barn  går i land med det utan gråt. Använd ett milt baby-schampo och var försiktig så det inte kommer in vatten i öronen: så undviker man ännu mer rädsla. Spädbarn har ofta en skorvliknande beläggning på huvudet. Den är ofarlig och måste inte absolut tvättas bort. Antagligen fungerar även denna beläggning som värmande skydd, för barnläkarna märker ibland att uppkomsten av hosta eller andra lätta sjukdomar gynnas av att beläggningen avlägsnas.

Om den inte försvinner av sig själv hos större barn som redan har mycket hår bör man använda röllekete till hårtvätten.
 

Hälsojord
Hälsojord är en bra, finpulvriserad lera, rik på mineraler. Hälsojord kan användas såväl utvärtes som invärtes (tänk på det vid köpet!). Den har förmågan att dra ur och ta upp giftiga ämnen. Till utvärtes bruk rörs ca 1 matsked pulver ut med vatten till en bredbar gröt och läggs på det skadade stället. Täck med ett förband och låt alltihop ligga, helst över natten. Den här behandlingen gör underverk vid stukningar. Hälsojord hjälper också ofta vid vårtor. Man måste då lägga på den tunt flera gånger dagligen.

Invärtes hjälper den till att avlägsna gifter i mage och tarm, till exempel vid diarré. Rör två gånger dagligen ut ½ tesked hälsojord med 1 snapsglas vatten (helst med trä- eller plastsked) och låt stå några timmar innan barnet får dricka blandningen. Hälsojorden lär vara ännu effektivare om den tas utan vatten och blandas väl med saliven munnen. Men det klarar på sin höjd större barn.
 

I

Morotssaft - helst nypressad från saftpressen - hjälper likaså vid diarré med illamående.

Om illamåendet utlöses av upphetsning - något som ofta förekommer hos mindre barn - så är ett starkt citronmelisste (1/4 liter kokande vatten över 2 teskedar färska, hackade eller torkade blad), som dricks i klunkar, effektivt. Även pepparmyntste hjälper.

Frö spädbarn räcker det ofta med att andas in eteriska ångor för att illamåendet ska försvinna. Bergamott- eller pepparmyntsolja, som droppats sparsamt på en lapp, gör god nytta (se också Dofter). Även hos större barn kan man med hjälp av detta mildra åksjuka i bil eller flygplan.
 

Influensa
Det bästa sättet att möta förkylningar och svår influensa är att mobilisera kroppens motståndskraft. Schlez-badet (se Förkylningar) är en effektiv inledning till en sådan behandling och bör kompletteras med ett te på videbark och kamomill för att motverka den höga feber som för det mesta följer med influensa: lägg 1 tesked videbark i ¼ liter kallt vatten, hetta långsamt upp det tills det börjar sjuda. Ta kastrullen från spisen, tillsätt 1 tesked kamomill, låt dra 10 minuter och sila. Dricks i klunkar.

Fasta och sängläge i ett väl utvädrat rum är nyttigt. För att förebygga eventuella komplikationer som till exempel lunginflammation tvättar man raskt barnet dagligen med ljummet vatten innan det åter stoppas i den varma sängen. Det är svårt att hålla små barn i sängen. Bäst går det om mamman emellanåt lägger sig hos barnet och på så sätt ger den nödvändiga "hemkänslan".

Om febern kombineras med frossbrytningar hjälper en värmeflaska och fläderblomste: ½ liter kokande vatten till 2 matskedar, tillsätt citronsaft och honung.

Efter influensa är det viktigt att barnet långsamt återhämtar sina krafter (se Tillfrisknande).
 

Insektsbett
Små barn blir ofta fruktansvärt rädda när de får ett bi- eller getingstick. Rädslan släpper fort om du tröstar, avlägsnar gadden, suger ur bettet väl och genast baddar med ättika. Svullnar bettet och gör ont, kyler och lindrar en kompress med hälsojord: rör ut med kallt vatten och stryk ut den tjocka gröten direkt på bettet, lägg en kompress över och fäst med ett lätt förband. Byt varje timme. Den som inte har någon hälsojord kan mosa lök och lägga på. Vid myggbett hjälper citronmelissblad mot klådan (se även Klåda och Myggor). Om bi- eller getingsticket kommer i munnen eller halsen måste man genast uppsöka läkare.

Under sommaren hålls insekter borta från barnet om man gnider in det med massageolja som tillsatts några droppar pressad saft av basilika.
 

Insmörjning
Vid sträckningar, stukningar och muskelsmärtor är insmörjningar välgörande. Till exempel efter ett fall eller när ett skolbarn har överansträngt sig i gymnastiken. I dessa fall använder man arnikatinktur. Den måste spädas - 1 matsked med ¼ liter vatten. Man måste verkligen mäta mycket noggrant för om tinkturen är alltför koncentrerad kan huden få blåsor. Man fuktar det ömmande stället med vätskan och masserar in det lätt i huden.

Arnikatinktur kan fås i hälsokostaffärer. Den som själv vill framställa tinkturen skaffar sig de torkade blommorna. Dessa läggs i en vid flaska och 70-procentig alkohol i proportion 1:10 (till exempel 1 matsked blommor, 10 matskedar alkohol) slås över. Efter 14 dagar silas innehållet genom en linneduk och är färdigt för användning.

När ett barn har förkylt sig mår det bra av att smörjas in på bröstet och ryggen. Här använder man oleum pini, den eteriska oljan från bergtallen, eller pepparmyntsolja. Huden tar å sig och andas in de läkande ämnena i dessa oljor. De verkar slemlösande och är bra för täppt näsa. Enbart bergtall- eller pepparmyntsolja är ofta för skarpt för barn. Till dem späder man luktoljorna med lite babyolja.
 

J

Om man gnider de gula blommorna mellan fingrarna, sipprar röd saft ut och färgar fingrarna. Förr brukade man hänga upp buketter med johannesört i huset, framför allt över barnsängar, som skydd mot trolleri, onda andar och blixtnedslag.

Te gjort på johannesört är utomordentligt lämpligt just för barn. Det stärker nervösa och känsliga barn och gör det lättare för dem att klara psykiskt svåra perioder. Även den mycket lilla babyn, som har svårt med omställningen till livet utanför moderlivet, kan ges johannesört.

Inom naturmedicinen rekommenderas johannesört speciellt som hjälp vid sängvätning. Barnet dricker en kopp till frukost och en på eftermiddagen (föräldrarna får dock inte underlåta att ta reda på vilka psykiska problem som kan ha förorsakat sängvätningen). Så här tillagas det hälsosamma teet: man slår 1 kopp hett vatten över 1 tesked torkad ört och låter det dra under lock 10 minuter.
 

Johannesörtolja
Hemmagjord johannesörtolja: fyll en ljus flaska med vid hals med blommor av johannesört, inte för tätt, och slå på kall olivolja. Tillslut flaskan och ställ den i solen, skaka den varje dag, sila efter ungefär fyra veckor och upprepa hela proceduren. Efter ytterligare fyra veckor är oljan färdig. Hos både barn och vuxna lindrar johannesörtolja ryggvärk, sträckningar, träningsvärk och blåmärken och hjälper genast vid solbränna och lätta brännsår. Det är en idealisk hudolja för spädbarn men även för större barn som är känsliga för kyla. Man masserar barnet en till två gånger i veckan med oljan - det värmer i hela kroppen.
 

Jordgubbar
Förr var jordgubbar ett medel inom folkmedicinen därför att de innehåller stora mängder järn, vitaminer och spårelement som verkar uppbyggande. De passar bra i müsli, på en smörgås med nötkräm eller som pannkaksfyllning blandade med keso. Man kan också ge dem som saft.
 

K

Kamomill verkar först och främst inflammationshämmande och kramplösande. När en inflammation uppstår i samband med sjukdom eller sår hjälper kamomill alltid. Den används huvudsakligen som te: 1 kopp hett vatten slås över 1-2 teskedar torkade blommor och får dra 10 minuter under lock. Barnet kan dricka så mycket te det vill. Men det hjälper bättre om det inte dricks till måltiderna.

Likaså är kamomillte oumbärligt som tillsats i vanligt bad eller ångbad, till spolning av sår som läker dåligt och till gurgling vid halsont. Vid inflammerade hudutslag rekommenderas kamomillsalva eller baddning med outspätt kamomillte. Mycket praktiskt är kamillosan, ett kamomillextrakt. För övrigt innehåller de flesta produkter, som finns att köpa för spädbarnsvård, extrakt på kamomillblommor.
 

Keso/Kvark
Dessa mjölkprodukter spelar inte bara en stor roll som ingredienser i en sund kost för barn - använda utvärtes har de också en god läkande effekt. Bronkit, kramp- och rethosta lindras snabbt med ett keso-omslag. Man behöver ca 250 gram mager keso, som värms ca 5-10 minuter i vattenbad till koppstemperatur. Den varma keson stryks ut på en värmd bomullsduk (tygblöja eller kökshandduk), som sedan viks ihop. Därefter läggs omslaget på barnets bröst och binds fast ordentligt med ytterligare en handduk (fäst eventuellt med säkerhetsnål). Vid svårare bronkit är det bra att behandla även ryggen. Man kan också stryka ut den värmda keson direkt på bröstet och ryggen och sedan täcka med en duk - beroende på hur barnet helst vill ha det. Omslaget ska helst sitta kvar tills keson har torkat, men kan också tas bort tidigare om barnet blir otåligt. Som alla varma omslag måste det avlägsnas snabbt, så att barnet inte blir avkylt.

Keso-kompresser hjälper dessutom där en ammande mamma känner att en mjölkstockning är på väg. I dessa fall måste man dock använda kall keso och ta bort kompresserna efter 20 minuter.
 

Klåda
Två naturmedel hjälper speciellt bra mot kliande utslag och blemmor. För det första kan man koka blåbär till en tjock gröt som stryks ut på en lapp och läggs på det kliande ställena. Det hjälper också på vätskande och kliande revormar. För det andra kan man tillreda en tinktur av hästkastanjblommor som penslas på. Den här tinkturen måste framställas så att man har den på lager: kastanjeblommor skärs smått och läggs inte för tätt i en glasburk. Man fyller på med 90-procentig alkohol och låter burken stå mörkt sex veckor. Sila därefter och tillslut väl.

Vid kliande insektsbett (se Insektsbett) hjälper det om man gnider med citronmelissättika. Fyll ungefär ½ glasburk med sönderskurna citronmelissblad och slå över dubbel mängd äppelättika. Bind över burken och låt det dra ca 1 vecka. Den är då färdig att användas och kan silas.

Vid vattkoppor kan man lindra den plågsamma klådan med ett avkok på havregryn och vetekli: lägg 500 gram havregryn i 4 liter varmt vatten och låt dem bli mjuka. Sila vattnet genom en tygpåse ut i badvattnet och häng därefter påsen i det varma badvattnet. Medan barnet badar kramar man påsen då och då och rör den runt i vattnet. 1-2 gånger dagligen kan barnet ta ett sådant bad.
 

Kolik
Med kolik menar man krampartade smärtor i magen, hos barn sitter de ofta i tjocktarmen. Ett varmt omslag är många gånger den bästa och snabbaste hjälpen. Mosa kokt, ännu varm potatis (om kokningen inte tar för lång tid), och lägg den i ett omslag på magen eller gör ett förband med ängsblom (se Ängsblom). Mycket effektiv är även gul sötväppling som har kramplösande förmåga. Till ett omslag slår man in 1 handfull torkad ört (Melilotus officinalis) i en duk, lägger denna på en tallrik, droppar över tillräckligt med kokande vatten och täcker allt med ytterligare en tallrik i ca 10 minuter. Sedan pressar man omslaget mellan de båda tallrikarna tills det slutar droppa och lägger det så hett som möjligt på barnets mage, som stoppas om varmt. Som dryck ger man barnet röllekete. Det tillreds på detta sätt: slå 1 kopp kokande vatten över 1 tesked torkad ört och låt dra under lock 10 minuter, sila. Efter 20 minuter tar man bort omslaget och man kan lägga nytt omslag så ofta man vill (se Magont). I stället för gul sötväppling kan man mycket väl ta bockhornsklöverfrön som man krossar till ett pulver och gör ett grötomslag på.
 

Koncentration
En baby är alltid koncentrerad. I just det ögonblick som den betraktar, förstår, beundrar något är detta det viktigaste på jorden. Distrahera den inte ständigt och avled inte dess uppmärksamhet till något annat. Man får inte mäta ett barn med den vuxet måttstock. Barnets tid är annorlunda strukturerad. Å ena sidan kan det bara ta emot information mycket långsamt. (Att tvingas fatta beslut på sekunden ställer alltid för höga krav på barn. Det är klokare att först ge barnet fem minuters betänketid så att det kommer underfund med vad det vill.)

Å andra sidan växlar små barns uppmärksamhet mellan det näraliggande och sådant som befinner sig långt bort väsentligt mycket snabbare än hos vuxna: ett spel börjar med en regel och slutar inte sällan med tre andra. Det innebär långtifrån att barnet är okoncentrerat.

Ofta visar det sig först i skolan om ett barn har verkliga koncentrationssvårigheter. Det är först då det för det mesta är mer tillrådligt att ge barnet psykologisk behandling där det eventuellt kan få autogen träning än att skriva ut mediciner till det.

Tvärt emot en vida spridd uppfattning hjälper det inte att äta socker av alla slag för att få bättre koncentration. Energitillförseln resulterar snarare i ett behov av att röra sig och förfelar därför sitt syfte.

Återigen är det en väl avvägd, fullvärdig kost som hjälper barnet bäst. Den skapar de biokemiska förutsättningar som behövs för en koncentrerad uppmärksamhet. B-vitaminerna (i spannmål och jäst) liksom talrika spårelement får inte saknas i den dagliga kosten (se Kosten).
 

Kosten
Ju tidigare man börjar med fullvärdig kost desto lättare vänjer sig barnet vid smaken i dessa produkter. Så snart som barnet kan tillgodogöra sig puréer, bör det dagligen få mandelpuré av färska gryn, som innehåller alla nödvändiga vitaminer, äggvite- och näringsämnen: 4 matskedar färskt sädeskross läggs i blöt över natten i friskt källvatten. På morgonen lägger man i 6-8 rivna mandlar, rör ut blandningen än en gång med lika mycket vatten och silar genom en duk. En knivsudd honung avrundar smaken och purén är färdig. Till äldre spädbarn tillsätts bara en tredjedel källvatten.

Om vi så tidigt som möjligt serverar barnen många olika sorters grönsaker, frukt och bär (helst biodynamiskt odlade) och även fullkornsprodukter, filmjölk, kefir eller färskost, så vänjer de sig tidigt vid smaken på dessa hälsosamma livsmedel.

Mindre lämpliga för barn är produkter som innehåller socker och vetemjöl, förkokta och färdigblandade livsmedel, stekta och ugnsbakade rätter med fett samt alltför mycket kött, mjölkprodukter och ägg. Tvärt emot en vida utbredd åsikt är alltför mycket äggvita snarare en belastning för kroppen, som ständigt har problem med att befria sig från slaggprodukter.

Dagar utan kött med mycket råkost och frukt är även för barn av betydelse för att få sunda kostvanor. Åtminstone en gång om dagen bör skolbarn äta färska flingor, helst i form av müsli.
 

Kosttillägg
Nästan varje ammande mamma upplever perioder av osäkerhet: har barnet blivit mätt? Beroende på hur fort barnet växer, ökar näringsbehovet ofta ryckvis. Om mamman då ammar lite oftare och längre anpassar sig mjölkproduktionen mycket snabbt till barnets behov. Mjölkmängden regleras främst av barnets diande. Så snart det får annan kost och därigenom tvingas att suga mindre går mjölkproduktionen tillbaka och blir först nu otillräcklig för barnets behov. Första budet för mammor som vill amma helt lyder att helst inte ge något tillägg utan lägga barnet till bröstet så ofta och så länge det vill.

Annorlunda är det för de mammor som vill tillbaka till arbetet eller har andra skäl för att inte amma. Det är fullt möjligt att be barnet en "blandad" uppfödning men det kräver mer av matsmältningsorganen. Helst bör man vänta tills barnet är fyra månader. Eftersom det är mindre ansträngande att suga ur flaska blir barn som får blandad uppfödning gärna lite lata med att suga när de läggs till bröstet. Det är därför mycket viktigt att man väljer rätt sorts napp.

Vid sidan om de vanliga mjölkersättningarna finns det numera även fullkornspreparat av hög kvalitet för spädbarn. Man kan börja med dessa från fjärde, femte månaden och så småningom övergå till annan fastare kost. Man kan lugnt förlita sig på barnets egen smak och ge det sådant som verkar lämpligt av de vuxnas vanliga mat. Men man bör alltid börja med mycket små mängder. Gröt av alla de slag är naturligtvis mycket lämpligt (se Gröt). Innan man kryddar och saltar mjöl- och grönsaksrätter kan man ta bort en portion åt barnet och antingen köra den i mixern eller själv tugga den före matningen, eftersom den då samtidigt tillförs saliv. På det här sättet börjar barnet så småningom att äta med de övriga familjemedlemmarna och behöver sällan eget "hushåll". Man bör dock undvika stekta, kryddade och hårdsmälta rätter.
 

Kryddor
Åt barn bör man helst krydda med örter. De växer överallt och kan också odlas på fönsterbrädet: salvia, basilika, persilja, dill, mejram, libsticka, citronmeliss, kummin. Skarpa kryddor som peppar eller cayenne, ingefära eller chili bör ersättas med mildare inhemska kryddor. Till exempel kyndel för den som gärna vill ha pepparsmak. Kelp, ett pulver som utvunnits ur havsalger, kan ersätta salt i många rätter. Muskot, nejlika och kanel bör små barn bara få med måtta. Ersätt dem hellre med fänkål och anis, som har en gasdrivande effekt.

Persilja, gräslök och dill - antagligen kökets tre vanligaste örter - har förutom talrika mikroelement och vitaminer även specifika hälsosamma effekter: persilja verkar aptitretande, krampstillande och gas- och urindrivande. Gräslök är inte bara ett stärkande magmedel utan innehåller samtidigt milt antibiotiska ämnen och sänker blodtrycket. Dill verkar liksom sina släktingar kummin, anis och fänkål framför allt gasdrivande och kramplösande och hjälper till och med mot sömnlöshet.

Även kryddörter som i dag sällan används bekommer barn väl: gurkörtsblommor smakar redan de små barnen, de verkar lugnande och blodrenande. Ängsyra växer inte bara vilt utan kan också få en plats i örtsängen. I små mängder verkar den blodbildande och blodrenande. Man ger den också vid aptitlöshet.

Selleri verkar urindrivande och aptitretande och kan, väl sönderskuren, användas som krydda för morötter eller andra grönsaker.
 

Kräkningar
När ett barn kräks har den lilla kroppen för det mesta redan hjälpt sig själv: den har gjort sig av med orsaken till illamåendet. Ger man därefter barnet en kopp gott pepparmyntste, osötat och lagom varmt, och låter det dricka i små klunkar är allt för det mesta bra igen.

Men om ett barn kräks ofta och därtill för feber eller diarré måste man absolut gå till läkare. Det händer att skolbarn kräks av nervositet inför viktiga skrivningar. Så ofta som möjligt bör man låta dem dricka te av johannesört (se Johannesört). Det stärker nerverna. När spädbarn spottar har det sällan med kräkningar att göra. De har druckit för fort eller för mycket.
 

L

Lavendelolja
Genom de eteriska oljorna har lavendel en balanserande effekt på nerverna. Vid huvudvärk, som uppstått i samband med psykisk överansträngning eller nedstämdhet, hjälper det att dricka lite vatten med lavendelolja - upp till 5 droppar olja beroende på ålder. Även lavendelolja i badet är mycket behagligt. Till babyns bad behöver man cirka 10 droppar, till ett helt badkar behövs naturligtvis mer. Oljan skakas i en flaska med varmt vatten innan det tillsätts badvattnet. Den sprider sig bättre på så sätt.

Det är lätt att själv framställa lavendeloljan. Man tar det översta på stjälken med blommor och blad, en handfull till ¼ liter olivolja och lägger det i en ljus flaska som får stå i klar sommarsol minst 14 dagar. Skaka en gång dagligen. Sila därefter, tillslut flaskan väl och förvara den kallt. Om man bara har tillgång till torkade lavendelblommor tar man 2-3 nävar till samma mängd olja och låter det stå dubbelt så lång tid i solen. I hälsokostaffären finns det även färdig badlavendel att köpa.

Förr var det vanligt att man lade en liten påse fylld med torkad lavendel i linneskåpet.
 

Lindblom
Lindblomste är för många av oss  ett angenämt barndomsminne. När blommorna slagit ut plockas de - helst under de fem första dagarna, för då är aromen starkast. Det finns färdigt lindblomste att köpa. Det verkar svettdrivande och kramplösande vilket gör det till ett av de viktigaste teerna vid förkylningssjukdomar. Man blir även lättare feberfri om de mediciner som läkaren ordinerat kompletteras med lindblomste. Tillagning: ¼ liter kokande vatten till 2 rågade teskedar lindblom, låt dra 10 minuter under lock, sila.

Lindblomste som blandas med honung och citron är en uppfriskande dryck: över 1 tesked fint hackad blom slås en kopp kokande vatten, låt dra 10 minuter under lock.
 

Linfrö
som en av de äldsta kulturväxterna spelar linfrö sedan gammalt en betydande roll inom naturmedicinen. Man använder fröna som gröt eller mjöl till omslag vid muskelsmärtor, blåmärken och sträckningar. Invärtes hjälper de vid matsmältningsbesvär och vid kronisk förstoppning. När fröna - hela eller krossade - läggs i blöt i vatten ger de en geléaktig vätska som verkar synnerligen lindrande och inflammationshämmande.

Denna vätska rekommenderas speciellt till barn som ett milt medel vid förkylningssjukdomar och matsmältningsbesvär.

Beredning: 2 matskedar krossade linfrön blandas med ¼ liter kokande vatten och får stå ½ timme. Sila, söta med lite honung och låt barnet dricka det.

Den färdiga linfröoljan är även ett bra läkemedel mot katarr och hosta - även vid kraftig hosta är den effektiv. Barn från två års ålder får tre gånger dagligen 1 tesked outspädd olja.
 

Lugnande
Om barnet vaknar skräckslaget mitt i natten och trots lugnande ord inte snart somnar om hjälper 1-2 droppar valeriana- eller humletinktur i ett glas ljummet vatten. Prova vilken tinktur ditt barn reagerar bäst på eller kombinera båda. Valerianadroppar hjälper också skolbarn som har ångest inför skrivningar. De ska dock inte ges regelbundet under någon längre tid utan bara i nödfall (se Bad, Gaser).

Om ditt barn sover dåligt under en längre period kan du under dagen servera ett te på humle, citronmeliss och johannesört. Blanda örterna i lika delar. Slå 1 kopp hett vatten över 1 tesked av blandningen. Låt dra i 10 minuter och sila. Dricks varmt.
 

Läpparna
Ett barn som får en sund kost har sällan torra läppar. Allt som innehåller rikligt med vitamin E, som nötter och matolja, verkar förebyggande. Utvärtes hjälper johannesörtolja och/eller calendulasalva (se även Calendula). Om det slår ut herpes- eller feberblåsor kan havremjöl pudras över. Det ser visserligen lustigt ut men det hjälper.

Vid sönderspruckna läppar rekommenderas även en salva som framställs av basilika: ¼ liter olivolja och 250 gram bivax upphettas och vispas. Allt eftersom det kallnar tillsätts 50 milliliter pressad saft av basilika. Stryk på salvan ordentligt flera gånger dagligen.
 

Lök
Lök är gammalt och välkänt naturläkemedel. Små barn vägrar visserligen att äta den men dess goda egenskaper utvecklas också både i omslag, förband och i sirap (se Förkylning). Om den läggs på rå drar den åt sig värme och avleder den. Den är bra mot huvudvärk, infektioner och insektsbett. Till omslaget hackas löken fint och läggs in i en gasbinda eller liknande. För att den inte ska irritera ögonen kan den först värmas lätt i torr panna. Under Första hjälpen, Huvudvärk och Öronvärk står mer om hur den används.

Här är ytterligare två recept från folkmedicinen: fräs hackad lök i flott och lägg det så varmt som möjligt som omslag på bröstet - det lär lösa segt slem och ibland till och med förebygga lunginflammation. Förnyas varje timme. Vid influensa lindar man 3-5 lökskivor om hals och nacke; byt varje halvtimme.
 

M

Mag- och tarmproblem behöver inte vara allvarliga men man får å andra sidan inte ta för lättvindigt på dem. Många kan lätt kureras hemma men om den minsta osäkerhet uppstår bör man inte dra sig för att söka läkarhjälp. Många sjukdomar yttrar sig först som aptitlöshet och ont i magen. Därför är det alltid viktigt att vara ytterst observant vid sådana problem.
 

Magont
Vid ont i manen hjälper en försiktig massage och ett bad med rölleka. Pastor Kneipp rekommenderade framför allt anserina-mjölk vid magsmärtor: 1 matsked torkad gåsört (Potentilla anserina) skållas med en stor kopp mycket het mjölk. Täck med lock, låt dra 10 minuter, drick hett. Ett varmt omslag på linfrögröt hjälper mindre barn. Fyll så mycket vatten över 1 kopp linfrö att det täcker väl och koka upp. Slå in gröten i en duk och lägg den så varm som möjligt på magen. Stoppa om varmt! Omslaget tas bort innan det har kallnat.
 

Mandelmjölk
Mandel innehåller särskilt högvärdig äggvita och värdefulla mineralsalter. Därför får barn gärna mumsa på dem (men de är inte heller skadliga för mamman!). Mandelmjölk är en dryck för spädbarn som inte kan ammas och som har svårt att tåla komjölk. För normalt uppfödda barn är drycken naturligtvis också nyttig då och då från omkring sex månaders ålder. Mandelmjölk är också bra för ammande mödrar. Så här tillagas mjölken: skala 250 gram sötmandel genom att lägga dem en stund i hett vatten. Riv mandeln mycket fint i mandelkvarn, slå över kokt (nödvändigt endast till spädbarn!) avsvalnat vatten och pressa efter 2 timmar ur vattnet genom en duk. Man bör inte göra i ordning mer än en dagsranson åt gången och förvara den kallt i kylskåpet. Större barn dricker gärna mandelmjölk-shake: vispa helt enkelt mandelpuré och mjölk i mixer.
 

Mask
Det finns tre arter av maskar som sätter sig i människans tarm: springmaskar, spolmaskar och binnikemaskar.

Springmasken sätter sig oftast i nedre delen av tjocktarmen och den överförs genom rå frukt eller råa grönsaker. Genom att frukten eller grönsakerna läggs 1 minut i saltvatten och därefter sköljs noggrant försvinner maskäggen.

Man kan se springmask i analöppningen. Den ser ut som en kort, tunn, vit sytråd. Ett barn som har fått mask verkar antagligen nervöst och oroligt, har sömnproblem och eventuella mörka ringar under ögonen. Springmaskar dör normalt efter några veckor under förutsättning att barnet inte infekterar sig själv: nämligen om det kliar sig i stjärten och sedan för händerna till munnen. För att förebygga detta kan man sätta på barnet hårt åtsittande badbyxa. Man bör också vara pedantiskt noga med renligheten: före varje måltid måste händerna tvättas med tvål och naglarna borstas. Underkläderna bör bytas ofta.

Spolmasken är ca 10 cm lång och lever företrädesvis i tunntarmen. Även den överförs via råa grönsaker och precis som springmasken kan man undvika att få den genom att lägga grönsakerna en kort stund i saltat vatten. Symptomen är buksmärtor, även kolik, illamående, diarré eller förstoppning. Barnet kan också känna sig matt och nervöst och har mörka ringar under ögonen. Den som inte gärna vill ge ett maskmedel ordinerat av läkare kan under ca två veckor försöka med rå vitlök (till exempel i keso eller sallad) och mycket råa morötter (2-3 före varje måltid). Malört är ett lämpligt maskmedel mot både springmask och spolmask. Varje morgon under 5 dagar dricker man på fastande mage 1 kopp lätt malörtste. Till det slår man 1 kopp kokande vatten över 1 nypa malörtsblad, låter det dra en kort stund och silar sedan. Man kan också doppa en pappersnäsduk i teet och regelbundet tvätta barnet i stjärten.

Binnikemasken ger en kraftigt ökad aptit under en längre period. Den överförs via rått eller otillräckligt kokt kött eller fisk, men man kan även få den genom kontakt med hundar eller deras avföring (till exempel i sandlådan). Egna hundar kan man låta veterinären kontrollera. Folkmedicinens gamla metoder är så tillkrånglade och besvärliga att det är bättre att konsultera läkare för behandling av binnikemask. En bra hjälp är att samtidigt äta mycket råa morötter.
 

Massage
Inte bara babyn tycker det är skönt med massage för att kompensera brist på motion (se Babymassage). Massage kan mycket väl fylla behovet av kropps- och hudkontakt även hos större barn. Bäst är att börja medan barnet ännu är mycket litet och aldrig upphöra att då och då massera det. Det är inte nödvändigt att ha samma fackkunskaper som en massör - det gäller ju inte en medicinsk behandling utan att göra något gott för barnet.

Massage är speciellt lämplig efter badet. Huden har då lätt för att suga åt sig skyddande oljor, kroppen är avslappnad och sinnena öppna för kroppsliga förnimmelser. Barn njuter av att bli masserade även om de uttrycker det på ett annorlunda sätt än vuxna. De kan fnittra och skrika eller på något annat sätt visa att de tycker om det - de klarar sällan att ligga stilla länge eller hålla sig helt lugna. Det kan bara stora barn och vuxna. Man måste alltså frigöra sig från föreställningen att massage skulle vara en upplevelse av lugn och ro. Trots det behöver inte innerlighet saknas. Man bör alltid använda en väldoftande olja - egentligen består en sådan massage inte av någonting annat än att man omsorgsfullt och varsamt gnider huden.

Man kan börja med fötterna, sedan massera benen med knådande och strykande rörelser, därefter stjärten och ryggen. Det går lika bra stående eller sittande som liggande. Magen och bröstet står sedan i tur, armarna och sist ansikte och - utan olja - huvudet, som man bara masserar med fingertopparna. I vilken ordning man gör massagen är inte så viktigt, man kan göra som man själv vill. Det viktigaste är kroppskontakten. Genom att ägna sig åt barnet på detta ömsinta sätt ger man det också chansen att få en positiv och tillitsfull inställning till den egna kroppen.
 

Matsmältningen
Matsmältningens viktigaste uppgift är att sönderdela och omvandla den näring som vi intar så att den i ordets sanna bemärkelse kan "införlivas" med kroppen. Under livets första månader är ätandet och matsmältningen en stor ansträngning för spädbarnet. Man vet att det kraftiga sugandet, liksom senare det noggranna tuggandet, är en viktig förberedelse för matsmältningsprocessen. Därigenom får magen och tarmarna så att säga meddelande om att något är på väg och kan förbereda sig på det. Nappen på babyflaskan får därför inte ha för stort hål. Blir det för lätt för babyn att suga försvåras i stället matsmältningen. Modersmjölk är bäst och lättast att smälta. Spädbarn som ammas har därför kortare tid mellan matningarna. Särskilt ömtåliga och för tidigt födda barn äter mindre vid varje måltid och behöver därför matas oftare. De har inte förmåga att smälta alltför mycket på en gång (se även Tarmarna).

När man efter några månader börjar ge fastare föda, som till exempel gröt, måste man ge noga akt på matsmältningen för att se hur barnet tål maten. Det är också viktigt att gå fram mycket försiktigt och bara prova en ny maträtt åt gången. (hos naturfolk tuggar mödrarna maten åt sina telningar och blandar den väl med saliv. Maten blir på så sätt lättare att smälta.) Vid matsmältningsbesvär i den här åldern går man över till "skonkost": havrevatten och ångkokta morötter. Av goda skäl är morötter den mest omtyckta babygrönsaken, de är lättätna och aptitstimulerande och stärker mage och tarm. I stället för ångkokta morötter kan man också ge morotssaft teskedsvis.
 

Mejramsmör
Mejramsmör är ett traditionellt medel mot snuva. I Hessen framställs det än i dag  på nästan varje apotek. Smält 250 gram smör och ta bort allt skum som bildas. Filtrera det renade smöret genom en linneduk. Man kan använda vilken sorts mejram som helst, men den måste vara färsk. Salvan blir kraftigare om man tillsätter några (ca 10) droppar eterisk mejramolja. Från just utslagen mejram tar man den översta tredjedelen av stjälken med blommor och blad, smular sönder dem lite grand och lägger 2 stora nävar i det heta, renade smörfettet. Sedan rör man konstant under cirka 45 minuter med träsked, smöret får inte sjuda. Det går lättast om man ställer ett konservglas i vattenbad. Sila därefter genom en duk (helst av molltyg), tillsätt den eteriska oljan och fyll på salvburkar. Om det förvaras kallt håller sig mejramsmöret ett år. Vid snuva masseras den in i båda näsborrarna. Används upp till fem gånger dagligen.
 

Mineralämnen
Till mineralämnena i kosten hör järn, fosfor, kalcium, mangan, jod, natrium, kalium, koppar och många andra. De är viktiga för blod- och benbildningen, för friska tänder, för vitaliteten och för koncentrationsförmågan. De förekommer särskilt riktligt i fullkorn (råris, bröd, bakverk och nudlar av oskalade korn), i rotgrönsaker, baljväxter, kål och gröna grönsaker liksom i kryddväxter och i nötter och frön från oljeväxter. För att berika födan med mineralämnen kan man tänka på följande:

Skala helst inte rotknölar och rotgrönsaker (eller endast när det är absolut nödvändigt) utan borsta omsorgsfullt rent med en speciell borste. I skalen och de yttre skikten sitter värdefulla ämnen.

Använd mycket färska eller djupfrysta kryddväxter såväl vid matlagningen som färska vid bordet (se Kryddor).

Mosa alltid en del av de färska bladen på gröna bladgrönsaker (spenat, mangold, kinakål) och blanda i dem före tillagningen.

Inled minst en måltid dagligen med antingen råkost, grönsakssoppa (eventuellt av mosade grönsaker) eller grönsakssaft.

Servera dagligen någon sorts surmjölk: yoghurt, gräddfil, kefir, kärnmjölk. Det passar utmärkt till grönsaker eller fullkornsmüsli.

Om man använder oljor bör det endast vara högvärdiga kallpressade oljor.

När det är ont om färska råvaror är rå surkål ett utmärkt födoämne för att säkra tillgången på mineralämnen. Så länge spädbarn ammas får de tillräckligt med mineralsalter från modersmjölken förutsatt att modern äter näringsriktigt eller intar tilläggspreparat, till exempel kalktabletter, som rekommenderas inte endast till barn utan även till ammande mödrar. Ett utmärkt stärkande medel för ammande mödrar och därigenom även för deras barn är följande recept på berikad mjölk:

1 kopp mjölk, 2 matskedar mjölkpulver, 2 matskedar ädeljästpulver (börja med 1 tesked och öka långsamt), 1 knivsudd äkta vanilj, 1-2 matskedar tistelolja, 1 banan (kan ersättas med havtornssirap), 1 matsked kalciumlaktat (apotek) blandas och fylls på med mjölk till 1 liter. Strax före drickandet rörs ¼ tesked magnesiumkarbonat (apotek) per kopp i. Mjölken kan förvaras i kylskåpet och drickas före och under måltiderna. Laga alltid bara en dagsranson åt gången.

Så snart en baby inte längre kan ammas helt (annars från och med sjätte levnadsveckan) kan den få små mängder morotssaft som ökas allt eftersom. Den är mycket mineral- och kalkrik. Även mandelmjölk, eventuellt med fruktsaft i, hjälper till att täcka mineralbehovet och förhindrar bristsymtom.
 

Mjölkskorv
Mjölkskorv kallas ofta den fjälliga beläggning med talg som relativt ofta förekommer på babyns huvud oberoende av om huvudet är täckt med hår eller inte (se Håret). Den här beläggningen eller "skorven" är för det mesta ofarlig och försvinner efter några månader. Många naturläkekunniga läkare anser till och med att den utgör ett värmande skydd för huvudet och i själva verket försvinner den ofta först sedan huvudet har täckts ordentligt med hår.

Men även ett eksem som angriper kinderna eller hela ansiktet på babyn kallas för mjölkskorv. Huden blir grov, full av sprickor och täckt med torra fjäll, men förblir sårig och fuktig under dessa. Detta eksem orsakas av överkänslighet mot mjölk. Barn som lider av det är allergiska mot mjölk - det spelar ingen roll om det är komjölk eller modersmjölk. Vanligtvis rekommenderas därför ammande mödrar att börja avvänjningen. Inför detta svåra beslut bör man dock betänka att det vid denna allergi sällan handlar om ren mjölkallergi utan oftast om allergi mot olika äggviterika födoämnen. Mödrar, vars barn har denna sjukdom, kan visserligen konstatera att utslagen blir värre efter varje amning, men ofta blir eksemet även efter avvänjningen och övergången till mjölkersättning endast något bättre. Därför råder man dem ofta att amma åtminstone de första tre till sex månaderna.

En bra ersättning för modersmjölk och komjölk är vegetabilisk "mjölk" på mandel- eller sojabas. I hälsokostaffären finns det färdiga preparat (till exempel Granovita mandelpuré och Granovita sojagen) med vars hjälp det går fort och lätt att framställa sådan ersättningsmjölk (se Mandelmjölk). Varje mamma bör själv prova vilken typ barnet helst dricker.

Många läkeörter kan lindra mjölkskorv. Alldeles speciellt styvmorsviol, men även rölleka, kamomill och åkerfräken är lämpliga. Också här måste mamman ta reda på vad som hjälper barnet bäst. Av den torkade örten lagar man ett te som man använder som ren dryck eller i stället för vatten vid tillredning av mjölken. Om babyn ammas kan man ge den te i flaska antingen mellan amningarna eller strax före amningen. Hålet i nappen måste vara mycket litet. Detta te kan även användas utvärtes till att tvätta ansiktet med eller till läkande kompresser. Tillagning: 1 kopp kokande vatten slås över 1 tesked av de torkade örterna och får dra 10 minuter under lock.

Till kompresserna blöter man små linnelappar i te, lägger dem på de utsatta ställena och täcker med en lapp av ylle. Detta kan upprepas när som helst. Om barnet varken tål vatten eller te på den eksemdrabbade huden är det bättre att hålla ansiktet rent genom att badda med olja, företrädesvis johannesört- eller calendulaolja, och pudra efteråt. Ett oparfymerat läkande puder bör skrivas ut av läkare.
 

Musik
Alla människor reagerar under de första månaderna och åren mycket känsligt på toner och musik. De kommer aldrig mer att vara så "musikaliska" - med några få speciellt begåvade undantag, hos vilka denna förmåga finns kvar hela livet. Varje mamma upplever hur hennes baby reagerar på hennes röst, långt innan den kan följa henne med ögonen. För alla toner, klanger och ljud har barn ett känsligt "öppet" öra. Kanske är mammorna omedvetna om det, och ändå sjunger de aldrig vaggsånger så innerligt som just under spädbarnstiden, vid "vaggan", därför att de anar hur intensivt och odelat babyn lyssnar.

När man vet hur intensivt en baby lyssnar (den hör i början mer än den ser) kommer man att mer medvetet ge akt på vilken ljudbakgrund barnet utsätts för. Det finns föräldrar som svär på att klassisk eller meditativ musik är det bästa för deras barn. De stöder sig på undersökningar som säger att även växter "blommar upp" vid musik av Bach och Beethoven. Trots detta kommer andra föräldrar, som kanske tycker att jazz eller popmusik går utöver allt annat, att svära på att deras baby har störst glädje av den musiken. En sak tycks i varje fall bevisad: en ihållande och obestämd ljudbakgrund, som till exempel en radio eller teve som alltid står på, gör små barn oroliga och nervösa. Med hänsyn tagen till deras fina gehör bör man alltså avstå från likgiltig bakgrundsmusik (precis som man med hänsyn till deras känsliga organism avstår från att röka i deras närvaro).

Alla leksaker som låter, allt som rasslar, skramlar, klingar, klapprar och smattrar, tycker små barn särskilt mycket om. En klocka fastknutet i ett snöre och som klingar i olika tonlägen så snart man drar lite i den, eller ett knippe kinesiska klangstavar av glas eller mässing, som ljuder vid minsta vindpust, det är musik som gör en baby förtjust. Om barnet av någon outgrundlig anledning skriker är sådana klanger ofta det enda som kan avleda eller lugna det. Även småbarnet är fascinerat av allt som låter. Det finns leksaker som låter rytmiska klanger ljuda när man sätter dem i rörelse. Man märker snart att naturprodukter låter annorlunda än plast. Två enkla träbitar som slås mot varandra "klingar" medan plastföremål låter stumt.

Med tiden kan "den musikaliska ådran" hos babyn få stå tillbaka för andra utvecklingsmöjligheter. Men med en smula uppmärksamhet kan barnet länge få behålla glädjen över ljud och klanger. Det finns vibrafoner av trä och andra klang- och musikinstrument som är lämpliga för små barnasinnen.
 

Myggor
För barn är myggor en ännu värre plåga än för vuxna. De kan inte skydda sig lika effektivt mot insekter och eftersom de är små blir betten förhållandevis stora på deras kropp. Det finns några mycket effektiva naturliga medel för att lindra myggbett (se Första hjälpen, Insektsbett). Men man kan också försöka hålla insekterna borta från barnet. Inomhus är det ganska enkelt. Bäst är det att sätta ett finmaskigt nät framför fönstret i barnkammaren. På så sätt kan inga insekter komma in i rummet under den besvärliga tiden, inte heller flugor, som så gärna stör barnet i sömnen. Om barnvagnen ställs på balkongen kan man använda en bit gardin som "myggnät" för att skydda barnet.

Tomatplantor i krukor på fönsterbrädet eller balkongen håller myggor och flugor borta. De tycker inte om lukten av tomat. Den som har en trädgård kan plantera tomater där barnen helst uppehåller sig, till exempel omkring sandlådan. Tomatblast i en vas skyddar barnet när det leker eller gör läxor vid trädgårdsbordet. Kemiska insektsmedel får endast användas inomhus om det står på förpackningen att de även är oskadliga för spädbarn.

Vid sidan av tomater finns det ytterligare en naturlig doft som myggor inte kan tåla: doften av kryddnejlika. Doften finns koncentrerad i nejlikornas eteriska olja, som kan fås på apotek som "nejlikeolja". Nejlikeoljan droppas och gnids in på huden till exempel när man badar i sjöar eller vid vistelse i naturen. Prova först försiktigt hur barnets hud reagerar. Visserligen är nejlikeolja precis som all eterisk olja absolut ofarlig men för känsliga hudtyper kan den vara för stark. Vid dessa sällsynta tillfällen uppstår en brännande känsla på huden och man måste avstå från att använda oljan. Efter behov kan man späda med enkel matolja. Man kan också doppa en liten lapp i oljan och binda den på barnet eller stoppa den i fickan.

Förutom nejlikeolja kan man också använda citrongräsolja (Cymbopogon nardus), eukalyptus- eller geraniumolja mot insekter. Visserligen tycker inte myggor om dessa dofter men för människor är de ytterst välgörande och angenäma.
 

Müsli
Hur man än tillagar den är müsli den sundaste frukost man kan tänka sig. Den är så värdefull att den mycket väl kan serveras även som lätt middag.

Müsli består för det mesta av tre ingredienser: olika sorters flingor, nötter och frukter. Havre, vete, korn, till och med ris och hirs finns som flingor. Den som har en kvarn kan också krossa färska korn kvällen före och lägga dem i blöt och blanda dem i müslin i stället för flingor. Alla sorters nötter är lämpliga men mandel bör alltid finnas med på grund av att den är speciellt värdefull för nerver och skelett. Även frön som solros-, sesam- och linfrö bör finnas med. Aromen hos nötterna blir bättre om de rostas innan. Man kan även rosta all müslin.

Frukten till müslin behöver inte alltid vara färsk: russin, torkade aprikoser, fikon och dadlar är lika användbara om de lagts i blöt över natten. Även rivna morötter smakar bra. Till blötläggningen använder man vatten och först före måltiden tillsätter man mjölk eller vassla, fruktsaft eller filmjölk.
 

N

Natten, som en tid av lugn och vila, som källa till återhämtning och stimulans, är annars lika viktig för barn och vuxna. Man kan göra mycket själv för att bidra till en god sömn: en bra säng (se Sängen) som ger en känsla av trygghet, ett utvädrat och inte alltför varmt rum, en dryck att sova på, allt detta är välgörande (se Sömnen).

Men det är också mycket hälsosamt för kropp och själ att alltid avsluta dagen med en återkommande ritual. Det räcker inte med att bara borsta tänderna. Före sänggåendet måste mamma och pappa ha tid med sitt eller sina barn. Man talar med varandra och låter dagens händelser än en gång passera revy. "Vad var det för dag idag?" skulle leken, som alltid måste sluta bra, kunna heta, och kanske avslutas med en liten sång eller dikt. Vad som än kan ha hänt under dagen bör ett barn under de här samtalen alltid möta förståelse och få förlåtelse, om så är nödvändigt. Det bör få känna sig accepterat. Då somnar det snart lugnt och räds inte natten.
 

Nattsömn
Efter födseln vaknar babyn två till tre gånger per natt (minst) för att få ny näring. Det spelar ingen roll om den ammas eller får flaska - den behöver dricka så här ofta eftersom den ännu bara har små reserver. Först efter några månader är den i stånd att sova sex till åtta timmar i ett sträck. Först i den här åldern ska den "behandlas" om den inte sover hela natten. För att främja avslappning och lugn kan man ge babyn ett citronmeliss- och johannesörtte, blandat i lika delar, i flaska (½ liter kokande vatten till 2 teskedar). En linneduk indränkt med 2 droppar bergamottolja, lavendelolja eller pomeransolja - utbredd i sängen under lakanet - hjälper också till att lugna barnet (se Dofter).

Äldre barn sover för det mesta bra om de har fått tillräckligt med motion och frisk luft. Om barnet sover oroligt på grund av mardrömmar, hjälper ett humlete (1/4 liter kokande vatten till 2 teskedar) och framför allt en längre kur på två till tre veckor med johannesörtte: ¼ liter kokande vatten till 1 matsked av örten, alltihop blandat med 5-10 droppar valeriana (valerianatinktur från apoteket). (Se även Natten, Rädsla).
 

Naturmedicinen
Naturmedicinen omfattar flera olika metoder och behandlingsformer. Alla har de ett gemensamt: uppfattningen att varje sjukdom har med kropp och själ att göra samt att förmågan till läkning finns hos människan själv men måste väckas till liv och stödjas.

Naturmedicinen befattar sig alltså ganska lite med att bekämpa enskilda symtom med enskilda ämnen. Det handlar om att med naturliga medel åstadkomma en enhetlig läkningsprocess. Några tror till och med - till exempel när det gäller barnsjukdomar som mässling - att sjukdomen i sig är en läkningsprocess. Det visar sig i olika sätt att behandla feber, som man inom naturmedicinen i viss mån understöder, ibland till och med framkallar på "konstgjord" väg genom behandlingar med vatten, och som står i motsats till andra behandlingsmetoder som vill sänka och hejda febern. På sätt och vis kan man säga att naturmedicinen är den äldsta läkekonsten i världen även om dess metoder delvis är mycket moderna och utan den vetenskapliga forskningen inte skulle ha denna höga standard.

Det går kanske lättare att förstå filosofin bakom naturmedicinen om man försöker sätta sig in i hur den föreställer sig att läkeörterna verkar. Medan skolmedicinen (allopatin) har undersökt vilken bestämd medicinsk effekt enskilda ämnen i en växt har utgår naturmedicinen från att effekten ligger i hela växten. En viss växt - inte bara ett enstaka ämne i den - verkar som en helhet. Många naturmedicinska skolor har uppstått genom att någon, som själv också varit svårt sjuk, har skaffat sig kunskaper och utvecklat metoder att bota även andra människor. Det mest kända exemplet är Kneipp, som uppgavs lida av en obotlig sjukdom som ung. Det enda han hade till hands för att behandla sig själv var en flod i närheten. Läkarna hade gett upp hoppet om honom men han hade en okuvlig livsvilja. Så utvecklade han sina metoder att använda vatten, som inte bara gjorde honom frisk utan också hjälpte många andra människor.
 

Navelkolik
Plötsligt uppkommande krampartade smärtor i trakten kring naveln kallas ofta navelkolik. Smärtorna kan försvinna lika fort som de kom. Som första hjälp är ett varmt grötomslag (se Linfrö) och anserina-mjölk (se Magont) lämpliga. Krampartade buksmärtor uppstår ofta av allmänna obehagskänslor, alltså rekommenderas även här en kur med johannesörtte ( se Johannesört). Om smärtorna inte avtar eller ofta återkommer måste man låta en läkare ta reda på orsakerna.
 

Nerverna
Om en baby har utsatts för alltför många yttre intryck blir den ofta mycket orolig och får kanske också ont i magen. I vilket fall som helst gnäller babyn. Då är det mycket viktigt att föräldrarna inte låter sig påverkas. Den bästa akuta hjälpen för sådana barn (och deras föräldrar!) är en lugn atmosfär. Spädbarn reagerar med en gång på svag klassisk musik i bakgrunden, till exempel flöjtmusik eller barockmusik. Vissa forskare hävdar att redan ofödda barn speciellt uppskattar musik av Vivaldi, Albinoni och Mozart. Sådana toner lugnar det upprörda sinnet särskilt om babyn samtidigt vaggas i armarna (se Musik). Likaså kan en angenäm doft i rummet ha en god effekt. Lugnande för nerverna är lavendel, jasmin, citronmeliss, apelsinblom och rosor (se Dofter).

Om barnet har en nervös läggning kan man uppnå en förbättring med hjälp av örter som stärker nerverna. Man gör i ordning en örtblandning av 2 delar johannesört, 2 delar citronmeliss, 2 delar lavendelblom. Till barn som ofta får ont i magen kan även 1 del fänkåls- eller anisfrön tillsättas blandningen; och till barn som sover dåligt 1 del röllekeblom (om det går att få tag på, annars röllekeört). Man smular sönder 1 matsked av blandningen, slår därefter över ½ liter kokande vatten, låter alltihop dra 10 minuter under lock och silar sedan. Barn kan dricka så mycket te de vill, dock minst en kopp dagligen. Detta te kan sötas med honung allt efter smak. Det är lämpligt från spädbarnsåldern och även effektivt för vuxna. Större barn dricker det gärna om det blandas till hälften med nypon-, malva- eller fruktte. Det får då en mer attraktiv färg och bättre smak.

Överkänsliga och mycket livliga barn hjälper man genom att regelbundet smörja dem med johannesörtolja. Antingen masserar man hela kroppen 1-2 gånger i veckan eller bara bröst och rygg morgon och kväll. Man bör inte glömma att smörja in skolbarn som har det besvärligt - eller när de är mer inbundna än vanligt, sover dåligt och har dålig aptit.

Kosten har också stor betydelse för nerverna. Så snart barnet äter normalt kan man ge det mycket nötter, russin, dadlar och mandlar att mumsa på. För övrigt bör man se till att maten är rik på B-vitaminer (de så kallade nervvitaminerna). De finns i fullkornsprodukter och alla sorters spannmål, i melass, fäst och vegetabilisk olja (sesamfrön, solrosfrön).
 

Näsblod
Blodroten (se Blodrot) ger ögonblicklig hjälp vid näsblod. Växten har fått sitt namn på grund av sin blodstillande förmåga. Man köper den torkade roten och stöter den i mortel till ett pulver. Vid näsblod stoppas en knivsudd pulver upp i näsan och blödningen stannar snart. (Lämplig endast för större barn!).

Vid näsblod ska man sätta sig ner och luta huvudet framåt så att blodet rinner ut och man inte sväljer det. Man kan också trycka ihop näsborren lätt och lägga kalla kompresser i nacken eller lägga ett stycke läskpapper stort som ett frimärke under tungan och låta det ligga en halv minut. En gummisnodd, som lindats runt lillfingret och får sitta 2-3 minuter, är ofta effektivt.
 

Nötter
Nötter hör till det värdefullaste som naturen ger. Genom sina höga halter äggvita, nyttiga fetter och mineralämnen hjälper de till att bygga upp kroppen och är därför särskilt viktiga för barn. "Jägarsnus" - en blandning av olika sorters nötter och russin - kan rekommenderas till skolbarn som "godis". Jordnöten räknas visserligen alltid till nötterna, men är egentligen en skidfrukt och mindre värdefull. Rostade jordnötter är snarare en belastning för kroppen. Rå bittermandel är giftig på grund av sin höga halt blåsyra. Även skalen på sötmandel innehåller små halter blåsyra. Man bör därför alltid skala dem åt barn. Sötmandel är speciellt bra för magen, skelettbenen och tänderna. Det är lätt att få in nötter på barnets dagliga matsedel: grovt hackade i müslin; rivna i olika mjölrätter eller sallader och grönsaker; som puré till och med i olika mjölkdrinkar. Du kan lätt själv göra ett välsmakande pålägg av nötter: rör fint rivna nötter med lite smält smör eller margarin och mycket honung till ett bredbart mos.
 

O

Vid variga infektioner lägger man på ett omslag av bockhornsklöver, som är precis så stort att det täcker varhärden. 1 matsked bockhornsklöverfrö (apotek) rörs ut med lite kokande vatten till en tjock gröt, slås in i en kompress eller gasbinda och läggs på så het som möjligt. Alltihop täcks väl med fetvadd och får ligga tills det kallnat. På så sätt upplöses varet oftast av sig själv. Omslaget kan läggas på så ofta man vill. Även keso, lök eller hälsojord är omtyckta och effektiva till omslag. (se Hälsojord, Keso och Öronvärk).
 

P

Blandat till hälften med kamomill ger det effektiv lindring vid alla sorters besvär i mage och tarm. Pepparmyntan finns endast odlad hos oss.
 

R

Oljan värms om den ska användas till magen. Man droppar en liten handduk i den och lägger den på det värkande stället. Lägg en bit plast ovanpå (för att inte allt ska bli oljigt) och täck med en stor duk. Med en värmeflaska mellan plasten och den täckande duken kan man hålla handduken med olja varm. Omslaget får ligga upp till en timme. Endast ett ricinomslag om dagen och inte oftare än tre dagar i följd.

Vid huvudvärk görs omslaget med kall ricinolja. Blöt en näsduk i oljan och lägg den på pannan. Omslag med ricinolja är lämpliga för barn från tre års ålder.
 

Rosenelixir
Hos oss är den röda rosen sedan gammalt en symbol för kärleken och dess intensiva doft tilltalar även barn. På apoteket finns rosenvatten som man kan använda till att rengöra den ömtåliga huden i babyns ansikte. I hälsokostaffären finns det speciellt för små barn ett elixir som utvinns ur bladen från röda rosor. Det rekommenderas som stärkande för kropp och själ och är därför lämpligt också för skolbarn under de perioder de är stressade och extra känsliga. Det välsmakande rosenelixiret är sockerfattigt och kan ges teskedsvis eller blandat med gröt. Barn tycker om det.
 

Rosmarin
Den ständigt gröna växten med de små blå blommorna förknippas med allehanda sagor och sedvänjor. Förr lade man en kvist rosmarin i vaggan hos de nyfödda så att de skulle komma i åtnjutande av skönhet och kärlek. På många ställen användes en rosmarinplanta som orakel: om den blommade strax före födelsen blev det en pojke. Men den förknippades också med frieri och bröllopsseder.

Ett destillat av nyutsprugna rosmarinblommor, Aqua reginae hungariae, blev mycket berömt genom drottning Isabella av Ungern eftersom det ansågs vara ett effektivt föryngringsmedel. Vid trötthet och nedstämdhet verkar ett bad med ett starkt avkok på rosmarin uppfriskande och stimulerande. Gör i ordning badet så här: 2 koppar rosmarin kokas upp i 1 liter vatten, låt dra ytterligare 10 minuter under lock, sila och tillsätt det i badvattnet.

Även rosmarintvål verkar stimulerande på kropp och själ och är därför lämplig att tvätta sig med på morgnarna. Lite rosmarinolja i en skål vatten ger en underbar doft i rummet (se Dofter), och hjälper barnet vid läxläsningen. Sinnet klarnar, koncentrationsförmågan skärps, nerverna stimuleras och slöhet och trötthet försvinner.

Klena barn fick förr dricka rosmarin kokt i getmjölk. Pastor Kneipp lovprisade rosmarinte som ett allmänstimulerande medel och stärkande för hjärtat. Till barn gör man i ordning ett svagt te: 1 tesked torkade blommor och blad till 2 koppar kokande vatten, låt dra 10 minuter under lock, sila. Som "värmande medel" befordrar rosmarin blodcirkulationen.
 

Råkost
Råa grönsaker och färsk frukt har fler och helt andra livsviktiga ämnen än kokta och tillagade maträtter. Det är inte bara så att vitaminer försvinner i samband med kokning och tillagning utan tarmen ges inte heller möjlighet att arbeta med matsmältningen.

En del av maten bör alltid bestå av råkost, även för barn, därför att den befrämjar kroppens inre aktivitet. Det är dessutom bra för tänderna att tugga råa grönsaker. Redan från sjätte veckan kan man  börja ge spädbarn morotssaft eller rivna morötter med äpple. Till småbarn kan man hacka grönsakerna fint och mosa frukten. Man kan även ge dem råsafter som sockras så lite som möjligt. Större barn kan ibland få en liten bit grönsak att knapra på - till exempel kålrabbi eller rädisa. Men om barnet inte alls tycker om råkost "lurar" man det genom att lägga ett par skedar fint rivna råa morötter under de kokta. Det går också bra med andra grönsakssorter.
 

Rädsla
Att vagga ett ängsligt barn i famnen är till att börja med den bästa medicinen. Men när den första skräcken lagt sig kan du hjälpa barnet att återvinna sin psykiska balans med hjälp av örtte. Häll kokande vatten över skogslind, citronmeliss och johannesört, blandat i lika delar (2 matskedar till ½ liter vatten), låt dra 15 minuter under lock och ge barnet 1-2 koppar som lugnande medel. Det här teet passar också bra att använda under en längre period (2-3 veckor) för att få allmänt ängsliga barn i balans (se Nerverna).

Efter en mycket svår upplevelse, chock eller mardrömmar hjälper en blandning av humle och valeriana: först tillagar man humlete av 2 matskedar humle och ½ liter kokande vatten, som man låter dra i 10 minuter och tillsätter sedan ½ tesked valerianatinktur, sötar med honung och låter barnet dricka teet snabbt och rätt varmt. Även om teet inte smakar särskilt bra tar barnet det som angenäm medicin i sitt ångestladdade tillstånd. Lättare, men lika effektiv, verkar doften av lavendel på ett ängsligt litet barn - en tyglapp med stänk av lavendelolja breds ut under lakanet där barnet vilar huvudet. Även nervösa spädbarn sover på så sätt uppenbart bättre.
 

Rättika
Rättika tycker barn från fyra års ålder om. (Dessförinnan tycker de ofta den är för skarp.) Fint riven, med lite olja och citron över, stimulerar den aptiten hos nervösa skolbarn med dålig matlust. Våra mormödrar hade att pålitligt medel som hjälper vid hosta, bronkit och heshet, "rättikhonung". Den görs så här: Man urholkar en stor, svart rättika, gör ett hål rakt igenom och fyller på honung. Sätt honungsrättikan i ett glas. Efter tre timmar har man sirap. Barm från tvåårsåldern får 1-2 teskedar dagligen tills besvären har försvunnit.
 

S

Dessa grönsaker är mest lämpliga för barn: morötter (allmänt stärkande, bra för ögon och hy, aptitstimulerande), rödbetor (blodbildande, stärker motståndskraften), spenat (stärker nerverna) och surkål (stärker tarmfloran). Bästa frukterna är äpplen, päron och urkärnad stenfrukt. Örtsafter är välkända som vårkur för hela familjen. Växter plockar man bäst på morgonen, medan de fortfarande är daggfriska (men inte i närheten av bilvägar eller på gödslade ängar) och gör i ordning dem med en gång. Lämpliga är brännässlor, maskros, svartkämpar, tusensköna (blommor och blad) och röllekeblad. Timjan-, tussilago- och svartkämpesaft är dessutom bra vid hosta och andningsbesvär.

Här är ett recept på en vitamincocktail som du kan blanda själv:

2 msk morotssaft, 1 msk rödbetssaft, 1 tsk havtornmos (sötat), 1 tsk citronsaft, 1 glas kefir.

Blandas och dricks färsk.
 

Sagor
Barn älskar sagor och de gamla historierna om styvmödrar och prinsar, om drakar, prinsessor och häxor kan inte ersättas enbart av moderna barnböcker. Sagor är bilder för själen. De hjälper barnet att på ett omedvetet plan få en föreställning om hur det kan handskas med inre konflikter och rädsla eller ångest. Detta är viktigt för barn, emedan de ännu inte har möjlighet att uttrycka sådana konflikter, reflektera över dem eller tala "förnuftigt" med någon om dem.

I sagan blir känslor som vrede, aggression och egoism konkret gestaltade. Genom att vara modig kan man till exempel göra sig kvitt det onda i gestalt av en häxa eller varg. Den yngste sonens seger över de mäktiga äldre bröderna skänker barnet tillförsikt när det känner sig litet och maktlöst gentemot omvärlden. Sagorna visar att även den tappraste hjälte ensam måste dra ut i världen och själv utstå alla prövningar i form av farofyllda äventyr, innan allt vänds till det bästa. Och allt vänds alltid till det bästa!

Trots det förskönas ingenting. Alla grundläggande mänskliga konflikter kommer ill uttryck liksom även gränserna för vår existens, ålderdom och död. Det är ingen hel värld som presenteras för barnet, men det är en värld som visar hur man kan växa i sitt inre och mogna.

Det onda är lika representerat som det goda. Utan moraliskt pekfinger visar sagorna vad som gäller för att man ska vinna lycka och framgång. Under krisperioder har barn ofta en älsklingssaga som de vill höra gång på gång. Man bör efterkomma deras önskan - utan motförslag. Ty sagan innehåller säkert något som visar hur barnet på ett konstruktivt sätt kan handskas med sina svårigheter.
 

Salvia
Salvia hör till de viktigaste medicinalväxterna, framför allt trädgårdssalvian, som trivs bra i varje trädgård på soliga, skyddade platser. Redan namnet säger att läkekraften hos denna växt alltid har varit mycket uppskattad. Salvia kommer från latinet och betyder läkning. Sedan gammalt spelar den en viktig roll även inom barnavården. Enligt en gammal legend gömde Maria Jesusbarnet för Herodes soldater under en salviabuske och som tack skänkte Jesus busken förmågan att bota sjukdomar. Som te verkar salvia både in- och utvärtes. Till 1 kopp te slås kokande vatten över 1 struken tesked av örten, låt det dra en kort stund. Salviate hjälper barn vid magvärk, gaser, diarré och aptitlöshet. Det bör normalt dock inte drickas dagligen utan endast vid behov en till två veckor i sträck. Eftersom barn ofta inte är så förtjusta i den lite bittra smaken kan man blanda salviate med pepparmyntste. Detta te sötat med honung dricker de hellre. Salviate är speciellt effektivt vid smärtor i halsen. Det är starkt smärtstillande och inflammationshämmande. Vid svåra halssmärtor (som stöd till den medicinska behandlingen) är det bättre att gurgla med salviate än med kamomillte. Det finns också salviatabletter att suga på.

Vild salvia växer på sluttningar och på steniga, karga ställen. Man känner igen den på dess aromatiska doft och mörkt blåvioletta blommor. Man kan använda blad och blommor från den vilda salvian. Bladen plockas före blomningen, alltså i maj och juni. De plockas helst mitt på dagen, för då innehåller växten särskilt många högvärdiga oljor. Bladen torkas på en skuggig plats och de lämpar sig speciellt till te för gurgling. Av blommorna - som plockas på sommaren - kan man framställa salviaättika: Låt en näve blommor dra i naturättika. Så får man ett välgörande, uppiggande insmörjningsmedel.
 

Sesamfrön
Oljeväxten sesam härstammar från Nordafrika där växtens små frökorn tillhör de viktigaste livsmedlen och huvudsakligen äts som puré. Sesampuré kan köpas i många av våra hälsokostaffärer. Det passar mycket bra som smörgåspålägg, i müslin eller till efterrätter.

Sesam är värdefull eftersom den innehåller fleromättade fettsyror, vitamin E, B-vitaminer och lättsmält äggvita. Frökornen, som man helst bör köpa oskalade, kan användas på mångahanda sätt i matlagningen. Lätt rostade smakar de bra i potatisrätter eller i sallader.
 

Siden
Siden hjälper huden att andas. Förutom att siden tar åt sig svetten, avdunstar den snabbare än de flesta andra material. Endast ull har samma goda egenskaper. Man förkyler sig inte så lätt i siden. Å andra sidan håller siden kroppsvärmen mycket bra. Det är därför lika lämpligt på sommaren som på vintern.

Alla dessa fördelar gör att siden är det idealiska materialet i underkläder, nattdräkter och lakan. Barn som har ömtålig hy eller lätt förkyler sig mår ofta bättre om de använder siden.

Spädbarn kan inte utjämna temperaturväxlingen lika lätt som större barn och vuxna utan reagerar ofta med matsmältningsbesvär och magkramper. Det är därför mycket skönt för babyn att svepas in i en sidenschal eller läs i en skjorta av enkelt natursiden.
 

Skelettet
Hos barn växer skelettets ben snabbt och de kräver därför en näringstillförsel som är rik på kalcium och vitamin D. Brist på ljus, luft och fullvärdig kost kan framkalla den fruktade engelska sjukan, rakitis. Den kan dock lätt förebyggas. Vid vistelse i friska luften, även om solen inte skiner direkt utan gömmer sig bakom molnen, bildas i huden vitamin D, som är ytterst väsentlig för benstommens tillväxt.

Frukt och grönsaker liksom fullkornsprodukter är absolut nödvändiga i kosten, eftersom de tillför blodet de för benbildningen så nödvändiga mineralämnena. Mjölkprodukter innehåller rikligt med kalcium och måste stå på matsedeln. Om barnet vill ha något att äta mellan måltiderna är yoghurt eller färsk frukt det bästa.
 

Slånbär
De späda, vita blommorna från slånbärsbusken ger torkade ett milt laxerte. Till det tar man 2 rågade teskedar till ¼ liter kallt vatten. Låt det sjuda upp och sila. Beroende på barnets ålder ger man 1-2 koppar osötat te, spädbarn får omkring en halv kopp.

Efter de första frostnätterna plockas de blåsvarta bären. Till slånbärssaft täcks de sköljda bären väl med kokande vatten och får stå en dag i ett noga tillslutet kärl. Sedan silar man saften, kokar upp den och häller den än en gång över bären. Detta upprepas efter ytterligare en dag. 24 timmar senare silar man saften för sista gången, kokar upp den och fyller den på heta flaskor som kokats ur ordentligt. Tillslut genast flaskorna väl.

Utspädd med vatten eller äppelsaft blir slånbärssaft en uppiggande dryck.
 

Smärta
Under medeltiden ingick det i konsten att bota sjukdomar att besvärja sår och mumla magiska verser. Att det inte enbart har med vidskepelse att göra utan verkligen gör själen gott, kan varje mamma med små barn intyga. Om någon ger tröst och hopp är det lättare att uthärda smärtorna. Även värme verkar lugnande och kramplösande. Vid ont i huvudet eller magen är det bra om barnet först lägger sig en stund och blir väl omstoppat. Det kan också dricka en kopp citronmeliss- eller mejramte som lugnar och löser kramper. Slå 1 kopp kokande vatten över 1 tesked torkade örter, låt dra 10 minuter under lock, sila. Även ett varmt omslag kan lindra huvudvärk och ont i magen (se Linfrö). Men om smärtorna beror på någon skada hjälper kyla. Ofta räcker det med att lägga på en våt näsduk. Vid slag eller klämskador kan man blöta den i utspädd arnikatinktur.

I Kina behandlar man smärtor med akupunktur. Tunna nålar sticks in i vissa kroppsdelar - vissa bestämda punkter. Därför är akupunktur inte något för lekmän. Men till hemmabruk kan man rekommendera akupressur. De utvalda punkterna masseras under tryck med fingertoppen eller speciell akupressurstav i en viss bestämd riktning. Vid smärtor som följs av ångesttillstånd masserar man en punkt på sidan av underbenet. Barnet lägger handflatan precis på knäskålen. Direkt under ringfingret ligger akupressurpunkten. Den tryckmasseras med cirkelrörelser en till två minuter.

För att lindra huvudvärk masserar man ögonbrynets yttre del snett nedåt och dess inre del uppåt, och i nackens hårfäste masseras punkterna, som ligger två fingrar till höger och vänster om mitten, nedåt. Vid smärtor i mage och tarmar masserar man mellan de båda första tårna, men närmare stortån och tre fingrar över den; i båda fallen masseras uppåt, i riktning mot vristen.

Om smärtorna kommer utan förvarning, måste man till läkare med barnet. Endast han kan ta reda på orsaken och ordinera botemedel.
 

Snuva
Ett gammalt talesätt säger visserligen att "En snuva håller 100 sjukdomar borta", men oftast är snuvan i sig tillräckligt obehaglig. Spädbarn får svårt att suga. Större barn kan ofta inte sova när de inte kan andas genom näsan.

I förskoleåldern varar snuvan inte sällan från november till februari om man inte gör något åt den. Från spädbarnsåldern är mejramsmör (se Mejramsmör) en effektiv hjälp. Det löser slemmet och tar bort kramper. En skål med varmt vatten med några droppar eterisk mejram- eller timjanolja i rummet är tillåtna medel även för spädbarn. Den eteriska oljan sprider sig raskt i luften, luktar gott och verkar på andningsvägarna (se Dofter). Större barn kan behandlas med ett hett fotbad med timjan, redan innan snuvan har brutit ut. Till detta slår man ½ liter kokande vatten över drygt en handfull timjan, låter det dra 10 minuter under lock och silar. Häll avkoket i fotbadet. Vattnet ska vara så hett som möjligt och temperaturen får under hela tiden (så länge barnet tycker det är roligt) inte sjunka undan hellre höjas genom att hett vatten tillsätts. Samtidigt stoppar man om barnet varmt så att det börjar svettas. Ge det också ett te på lindblom och backtimjan. Det värmer hela kroppen, befrämjar svettningen och verkar bakteriehämmande. Blanda torkad lindblom och backtimjan i lika delar, slå kokande vatten över 1 tesked per kopp. Låt dra 15 minuter under lock. Sila därefter, låt svalna till drickstemperatur och söta med honung. Servera 2 koppar dagligen, eventuellt mer, spädbarn något mindre.

Ett gammalt medel mot "rinnande näsa" är ett hälsojordomslag på näsryggen och mitt i pannan (se Hälsojord). Även ett ångbad med timjan- eller kamomillte kan hjälpa (se Ångbad). Kokande örtte hälls i en bunke, barnet täcker huvudet med en handduk och andas in de läkande ångorna. (Endast så länge som barnet tycker det är skönt!).

I förkylningstider bör man se till att barnet inte får kalla och våta fötter och att maten är vitaminrik och innehåller så mycket råkost som möjligt (se Förebyggande medel).
 

Solen
Solljus piggar upp och stimulerar ämesomsättningen. Kroppen behöver sol för att bilda vissa vitaminer och för att kunna ta upp tillräckligt med kalk i näringen. Solen tjänar alltså som skydd mot rakitis. Vinterbarn får därför extra tillskott av vitamin D.

Men man måste vara försiktig med att utsätta den nakna huden för direkt sol. En baby kan solbada naken några minuter dagligen från tre månaders ålder. Först inte längre än två minuter på magen och två minuter på ryggen.

Huvudet måste alltid skyddas med en mössa och bäst är det om babyn ligger med huvudet i skuggan. Förmiddagen är den bästa tiden för ett solbad. Under den varma årstiden är direkt middagssol alltför stark för små barn. Om man inte har möjlighet att komma ut med barnet, kan man ställa sängen så nära ett öppet fönster som möjligt.

Sjuka barn bör inte utsättas för skarp sol. Spädbarn med blöjutslag behöver visserligen lufta huden mycket (varm luft!), men direkt sol kan förvärra inflammationen.

Det händer ibland att större barn bränner sig för hårt. Man kan lindra brännskadan och påskynda läkningen med ett enkelt hemmagjort medel (se Sollotion). Även kalla kompresser med mjölk eller kärnmjölk lindrar skönt.
 

Sollotion
Riv ca 5 cm gurka fint och pressa saften genom en duk. Rör ut gurksaften väl med en burk vanlig yoghurt. Smörj in den brända huden med denna lotion, låt torka (minst 20 minuter) och tvätta av med ljummet vatten. Den kyler och tillför huden fett och fuktighet.
 

Sovställningar
Det "rätta" läget för ett spädbarn har ibland varit en modesak. I dag rekommenderar läkarna oftast att barnet ligger på magen, därför att det stimulerar alla viktiga organ och stärker skelettmuskulaturen. Det har även en gynnsam inverkan på huvudets form. Senare finner barnet själv en angenäm sovställning. Men om ett barn tenderar att ständigt kura ihop sig i en ställning bör man få det att sträcka ut sig i god tid före insomnandet.

Om ett barn på grund av sjukdom eller sjukhusvistelse tvingas att ligga länge, är det ofta en ren plåga för kroppen som är van vid rörelse och motion. I tveksamma fall bör man därför alltid fråga om inte barnet kan få vistas uppe korta stunder.
 

Styvmorsviol
Denna älskliga blomma är den viktigaste vilda växten vid behandling av hudutslag och eksem. Den odlas i trädgårdarna men växer också vilt. Den läkande förmågan finns bara i den vilda styvmorsviolen, speciellt hos den som växer på rågåkrar.

Så här tillagas styvmorsviolte: Slå ¼ liter kokande vatten över 2 teskedar av den torkade örten, låt dra 10 minuter under lock och sila. Även spädbarn kan dricka teet ur flaska (napp med mycket litet hål!). Om de inte ammas kan man använda teet i stället för vatten vid matlagningen. Större barn ger man 2-4 koppar dagligen.

Samtidigt använder man styvmorsviolte utvärtes till tvättning av angripna ställen. Detta te tillagas hälften så starkt, det vill säga 2 teskedar ört till ½ liter vatten. Man kan också doppa en linnelapp i teet och lägga den varm på eksemet (se Mjölkskorv). Om hela kroppen har drabbats av utslag, tillsätter man följande avkok i badvattnet: ½ matsked styvmorsviol får koka upp med 1 liter kallt vatten, låt det sjuda en kort stund, ta kastrullen från spisen och låt det dra ytterligare ½ timme under lock, sila och häll det i badvattnet.

Utvärtes och invärtes behandling kompletterar varandra och kan användas som en kur under flera veckor.
 

Stärkande drycker
Ett barn som äter dåligt, till exempel under eller efter en sjukdom, behöver en koncentrerad men lättsmält kost. Den här drycken stärker barnet. Låt 150 gram ren havre svälla i 1 liter vatten över natten. Andra dagen får den småkoka 1 timme, sila. Rör ut 1 glas havrevatten väl med 1 matsked honung, 1 matsked mandelpuré och 1 matsked grädde. Nu kan man blanda drycken med vad man vill, till exempel mosad banan, morotssaft, 2-3 matskedar havtornsaft eller andra grönsaks-, ört- eller fruktsafter (se Safter). Som omväxling kan man ta korn i stället för havre i vattnet (se Drycker). Babyn ger man rent havre- eller kornvatten blandat med lite morotssaft, från tre månaders ålder.
 

Svartkämpar
Svartkämpar är en anspråkslös växt som finns på många ängar och vid vägar. Den tillhör våra viktigaste läkeörter vid sjukdomar i andningsvägarna. Eftersom svartkämpar innehåller slem är den en oumbärlig beståndsdel i många teer och safter för hosta. Här är ett pålitligt recept på te:

20 g svartkämpeblad
50 g tussilagoblad
5 g kungsljusblom
5 g altearot
5 g violblad och violblom
5 g anis

Blanda de torkade örterna. Slå ¼ liter kokande vatten över 2 teskedar. Låt dra 10 minuter under lock och sila. Söta med honung.

Barn bör dricka en kopp 3-5 gånger dagligen. Även spädbarn kan man utan betänkligheter, men i mindre doser, ge detta te (eventuellt teskedsvis).

Lätt att använda och mycket effektiv är också den färska pressade saften från svartkämpar (Schoenenberger örtsafter). Den verkar inflammationshämmande och rekommenderas vid snuva och hosta. Den sötas också med honung och blandas eventuellt med morotssaft, så att den smakar bättre. Beroende på barnets ålder ger man ½-1 tesked 2-5 gånger dagligen (från fem månaders ålder).

Ett färskt svartkämpeblad, söndertuggat eller krossat (så att saften sipprar ut) mellan rena stenar, läker små sår och insektsbett (se Första hjälpen).
 

Svettningar
Det finns läkeörter som framkallar svettning och sådana som förhindrar den.

Det är alltid bra för sjuka barn att svettas. Men om barnet är friskt och trots det svettas starkt - till exempel på nätterna - kan ett örtte hjälpa.

Framför allt vid förkylningssjukdomar vill man gärna framkalla svettning, eftersom sjukdomen på så sätt ofta går snabbare över. Lämpligt är:

Lindblomste: slå ¼ liter kokande vatten över 2 lätt rågade teskedar torkad lindblom, låt dra 10 minuter under lock och sila.

Fläderblomste: slå ¼ liter kokande vatten över 2 lätt rågade teskedar torkade fläderblom, får dra 10 minuter under lock och silas.

Eller ge en blandning av 40 gram lindblom, 30 gram fläderblom och 30 gram kamomillblom. Över 1 rågad tesked av blandningen slås 1 kopp kokande vatten. Låt dra under lock 10 minuter, sila.

Om barnet svettas starkt på nätterna bör man undersöka om det inte beror på ett för varmt täcke eller överkänslighet mot syntetiska nattkläder (se Sängen, Sömnen).

För att hindra svettavsöndringen rekommenderas framför allt salviate. Det tillagas så här: Häll ¼ liter kokande vatten över 2 rågade teskedar torkade salviablad och låt dra 15 minuter under lock. Söta med honung. Dricks före läggdags.
 

Svullnader
Ett beprövat naturmedel vid svullnader är krossad rot av vallört: Den färska roten (ca 100 gram) blandas med lite vatten till mos och stryks ut på en lapp. Lägg lappen på svullnaden. Byt med ca 1 timmes mellanrum. Små bulor kan lindras genom att man lägger isbitar eller en kall kniv på bulan. Även arnikatinktur (se Arnika) hjälper.
 

Sår
Om ett sår måste sys eller inte avgör läkaren bäst. Därför bör man i tveksamma fall alltid föra barnet till närmaste akutmottagning. Det enda man kan göra dessförinnan är att rengöra såret med utspädd calendulatinktur. 1 del tinktur späds med 5 delar vatten och hälls om möjligt över såret. Annars dränker man in en gasbinda och baddar såret med den. Invärtes kan man stärka barnet med det homeopatiska medlet Calendula D 12. Man ger 5 droppar en gång dagligen tills såret är läkt. Sårläkningen underlättas med hjälp av calendulasalva.
 

Sängen
Spädbarn och mindre barn sover helst i mammas säng: där finns hennes doft, där känner de sig väl till mods och trygga, även när hon inte ligger bredvid dem. Många blivande föräldrar skaffar sig därför en mycket bred säng för hela familjen och besparar sig den lilla babysängen. I en bred säng har också treåringen tillräckligt med plats, om han under en svår period behöver ett varmt krypin under natten. Rädslan att barn genom detta aldrig skulle lära sig att sova i egen säng är ogrundad. Om barnen som små inte förvägras att vara i föräldrarnas säng, godtar de mycket lättare att senare skiljas från dem och lider mindre av nattliga ångestanfall.

Så länga babyn ännu ammas på natten är det också till stor  lättnad för mamman att inte behöva stiga upp.

När man skaffar barnsäng väljer man helst en fast madrass av naturmaterial som t ex tagel, kapock eller sjögräs. Skumgummi är olämpligt eftersom det inte andas. Genom att det är så tätt samlas luft och fuktighet, något som är gynnsamt för sjukdomar. Av ortopediska skäl ska inte babyn ha någon stor mjuk kudde utan möjligen en liten tunn som tas bort när barnet ligger på magen. Fjäder och dun är olämpliga som fyllning i kudde och täcke, därför att inte heller de släpper igenom tillräckligt med luft. Babyn kan till och med kvävas under ett duntäcke om den drar det över huvudet. Täcke och kudde med fyllning av ull eller sidenvadd är bättre. I alla fyra hörnen på täcket kan man fästa starka band, som man sticker in under madrassen, så att barnet inte så lätt sparkar av sig. Om det ändå skulle göra det är sparkpåsar idealiska under de två första åren.

För att skydda madrassen från väta kan man lägga en tvättbar gummiduk på det utsatta stället. På gummiduken och under lakanet placerar man också en tvättbar yllefilt. Som alternativ kan man också lägga en bit flokati (grekisk herdematta av obehandlad, ren ull) med fransarna nedåt på madrassen. Fördel: ullfettet i mattan stoppar vätan och släpper trots detta igenom luften och håller värmen. Flokati kan för övrigt tvättas i tvättmaskin med ylletvättmedel. Ett annat alternativ är tvättbara fårskinn speciellt avsedda för spädbarn.

Lakan, nattlinnen och pyjamas ska vara 100 procent bomull eller natursiden så att huden kan andas och svett sugas upp. Så har man gjort det bästa för att ens barn ska få en sund sömn (se också Sömnen).

En sänghimmel över huvudänden är idealisk för baby och småbarn. Till den tar man helst ett enfärgat, genomskinligt, rödaktigt tyg, eftersom rött har en lugnande inverkan på spädbarn (kanske för att det liknar färgen i den första levnadsmiljön, livmodern). Röda gardiner, som ger ett purpurfärgat sken i rummet, är lämpliga i sovrum och barnkammare.
 

Sömnbesvär
Undersökningar har visat att föräldrar oftast överskattar sömnbehovet hos sina barn. Då det verkliga behovet skiljer sig från barn till barn kan man inte bestämt säga hur mycket till exempel en treåring bör sova. Föräldrar kan skriva upp barnets sovtider på en lista under tio dagar för att få reda på hur många timmar barnet sover i genomsnitt. Sedan kan man försiktigt anpassa sovtiderna till föräldrarnas dygnsrytm och undvika störningar på natten. Om barnet till exempel behöver tio timmars sömn och redan har sovit middag två timmar, kommer det att vakna utsövt klockan fyra på morgonen om man lägger det klockan åtta på kvällen. Det är då bättre att lägga det först klockan tio på kvällen eller se till att det inte sover middag alls.

Sedan finns det perioder när sömnen verkligen blir störd. Barnet vaknar skräckslaget om natten eller genomblött av svett. Sådana händelser är ett tydligt tecken på att barnet behöver hjälp att bearbeta någon upplevelse. Ibland kan man få veta vilken mardröm det haft men oftast är barn inte i stånd att berätta det. Den bästa omedelbara hjälpen är naturligtvis kärleksfulla, lugnande ord och ömma smekningar. Ibland hjälper det också värme och eventuellt ett par droppar valerianatinktur i en sked vatten (se Natten, Sängen, Sömnen).
 

Sömnen
Den tid som barnet sover är en viktig period av återhämtning både för barnet och mamman. Vissa saker kan man göra för att sömnen ska bli ännu nyttigare. En lugn omgivning är naturligtvis viktig. Före läggdags bör barnkammaren vädras ordentligt. Det får gärna bli lite kyligt (omkring 16-18 grader), eftersom låg rumstemperatur ger en bättre sömn. En bra säng har en fast madrass, om möjligt av tagel. Om man lägger en bit flokati, en grekisk herdematta av ren ull, mellan gummiduken och lakanet sover många barn bättre. Ullen låter huden andas och suger samtidigt upp fuktighet. Flokatimattor kan tvättas i tvättmaskinen. En lätt yllefilt är lämpligare för barn än ett duntäcke. Numera finns det också sidentäcken (sidenvadd i överdrag av natursiden) som är överkomliga i pris. Siden andas mycket bra och jämnar ut temperaturskillnader. Barnlakan bör vara av bomull eller natursiden så att huden kan andas ordentligt och svett sugas upp. Samma sak gäller nattlinnen och pyjamas. Resårer eller band får inte sitta åt. För de första levnadsveckorna är det underbart med en vagga. Barnets behov av rytmiska rörelser täcks på allra bästa sätt (dessutom "förleder" den dig också till att verkligen sjunga vaggsånger). För att komma undan billigare kan man köpa ett underrede som fungerar som vagga när man ställer korgen på det En sänghimmel över babyns sovplats förstärker den trygga atmosfären samtidigt som den skärmar av.

Det bästa sömnmedlet för barn är fortfarande en kopp varm mjölk med mycket honung. (Glöm inte tandborstningen efteråt!)
 

Sötsaker
Det bästa knepet för att minska godisätande hos barn: bjud dem på mycket sött som samtidigt är nyttigt. Socker (kolhydrater) är absolut nödvändigt för att den växande kroppen ska kunna utvecklas och det är alltid nyttigt när det används i sin naturliga form. Till exempel i russin, dadlar och andra färska och torkade frukter, i honung, melass, lönnsirap, päronsaft osv. På senare tid har det kommit kokböcker som innehåller recept på nyttiga läckerheter. Av havregryn, honung, dadelmassa, nötter och kakao kan man göra den underbaraste konfekt och det går till och med lätt och fort (se Dadlar). Men det är inte absolut nödvändigt att tillaga sötsaker. Det räcker fullkomligt med att ge barnet fri tillgång till nötter, russin och dadlar och servera rätter, som sötats med honung eller sirap.

Socker är skadligt i "raffinerad" form. Genom raffineringsprocessen försvinner många ämnen som vitaminer, mineralämnen och enzymer. Sockret blir då en belastning för kroppen, då de ämnen som behövs för nedbrytning i cellen i stället skadar tänder och benstommen. Livsmedel med fullkornsprodukter är rika på kalcium och B-vitaminer (se Kosten). Om barnet får en sund och näringsriktig kost tar det inte heller så stor skada av "normala" sötsaker, som man med bästa vilja i världen inte kan förbjuda.
 

T

Det säkraste tecknet är ömmande och ibland till och med svullet och inflammerat tandkött. På det här stadiet har babyn ett stort behov av att stoppa allt den kommer åt i munnen och tugga på det. Beroende på vad de just råkar få tag i, kan de göra sig mycket illa och eftersom tandköttet är så ömt, börjar de plötsligt gråta häftigt.

Man kan göra en del för att underlätta den här processen för barnet. Vitamin B, framför allt B 6, lindrar allmänt besvären. Det finns i fullkornsprodukter (se Fullkorn), fäst, sesam, soya och gröna grönsaker. Ammande mödrar överför det automatiskt till sina barn via mjölken. Annars kan man höra med barnläkaren om B 6 bör tillsättas flaskmjölken. Bäst är att lägga en knivsudd ädeljäst (torrjäst) i flaskan, inte mer för då kan barnet få gaser.

Av läkeörterna hjälper oftast kamomill. Man låter barnet dricka kamomillte eller penslar tandköttet ofta med starkt kamomillte.

För att tillfredsställa babyns enorma tuggbehov under tandsprickningen har mödrar i alla tider ständigt hittat rötter eller olika träslag innehållande ämnen som lugnar och lindrar när barnet tuggar på dem. Vårt traditionella medel är violroten (Rhizoma idridis, se Viol). I dag är det ganska svårt att få tag i den, men den är det bästa medlet - och barn älskar den! En nackdel bör dock nämnas: den är inte lätt att göra ren. Därför bör man se till att den inte blir smutsig eller kommer i närheten av husdjur. Bäst är att byta ut den ofta. Även fänkålsstjälkar har en lätt bedövande effekt på tandköttet, men många barn tycker illa om smaken. Inte precis smärtstillande men bra att tugga på är också morötter, bitar av selleri, äppelskivor och gamla brödkanter mm.

När de första tänderna har kommit, dröjer det ändå länge innan babyn själv kan tugga sin mat, men det är en nyttig övning att tugga på rötter eller äta skorpor. Det kan gärna få bli en vana som fortsätter även sedan tandsprickningen är över.
 

Tandvärk
Vid tandvärk är en påse kamomillte det första man bör ta till. Påsen placeras i en sil över vattenbad så att den blir fuktig helt igenom och läggs sedan som kompress på den onda tanden mellan tandköttet och kinden. Det gör också gott att badda tanden och tandköttet med en bomullstuss doppad i nejlikeolja. Om man inte har någon nejlikeolja hemma kan man i stället mjuka upp en enda kryddnejlika och sedan lägga den på den onda tanden.

Vid inflammerat tandkött gurglar man med salviate. Större barn kan även tugga på salviablad (se Salvia). För att det inte ska gå så långt som till tandvärk måste man inte bara sköta tänderna med regelbunden tandborstning utan de bör också stärkas "inifrån" genom en kaliumrik kost. Mjölk, keso och ost, liksom fullkorn, nötter och frön innehåller mycket kalcium. Barn med dåliga tänder bör få extra kalk.
 

Tarmarna
Tarmen behöver de första levnadsveckorna på sig för att vänja sig vid sitt nya arbete. Det går mycket lättare om den nyfödda får dricka råmjölken (kolostrum) som smörjer tarmväggarna och hjälper till att lösa det första sega tarminnehållet, tarmbecket (mekonium). Ett spädbarn som ammas får i regel varken diarré eller förstoppning även om man får lov att byta blöjor oregelbundet eller ofta. Så fort babyn börjar äta blir matsmältningen oregelbunden, något som snabbt och enkelt kan avhjälpas med naturmedel. (Mag- och tarminfektioner med feber, kräkningar och matthet måste naturligtvis behandlas av läkare.)

Framför allt blodroten (Potentilla tormentilla) är en tillförlitlig hjälp vid diarré. Beroende på barnets ålder ger man upp till 25 droppar av tinkturen i lite ljummet vatten. Spädbarn får omkring 3 droppar. I början ger man hellre något mindre och ökar dosen långsamt. Med dessa medel kan man lugnt dosera på egen hand, de är fullständigt ofarliga. Från spädbarnsåldern är också te på björnbärsblad till nytta vid diarréliknande tarmbesvär. Det ges osötat. Om du själv vill samla: ta de nyutspruckna bladen i april/maj - innan buskarna börjar blomma. För att inte skada plantan tar man 5 blad per gren och brer sedan ut dem till torkning hemma. För småbarn är torkade blåbär det mest omtyckta medlet mot diarré och de hjälper ögonblickligen. Barnet kan äta dem som de är, men de måste tugga ordentligt. Det är sällsynt att spädbarn får förstoppning. Tänk först noga efter vad orsaken kan vara. Rivna äpplen som blivit bruna verkar till exempel stoppande. Som enda "avföringsmedel" under spädbarnsåldern rekommenderas mjölksocker, som man tillsätter i flaskan eller i teet. Större barn ger man blötlagt linfrökross, katrinplommon, som också blötlagts, eller fikon. Vatten måste alltid drickas till.

Om barnet ofta får lätta matsmältningsbesvär, får tarmen bättre motståndskraft med kefir eller surkålssaft. Ge barnet ofta en sked gröt av hälsojord, som rensar och förebygger gasbildning.

Te på björnbärsblad hjälper babyn och äldre barn vid sommardiareé: Häll en kopp kokande vatten över en tesked blad, låt dra under lock och drick det helst osötat.
 

Tillfrisknande
Efter en längre tids sjukdom måste barnet återhämta sig och samla nya krafter. För små barn (från ca ett års ålder) rekommenderas rosenelixir (se Rosenelixir) och bärsafter.

Färsk, nypressad saft av svartkämpar, brännässlor och frukt (aprikoser, körsbär eller persikor), som tas teskedsvis flera gånger dagligen, främjar tillfrisknandet även hos större barn. Frisk luft och lagom motion hjälper också barnet att återhämta sig. Under den här tiden bör man unna barnet lugn och utsätta det för så lite stress som möjligt. Det är också bättre att man själv sysselsätter sig lite mer med barnet än att det tröttar ut sig i förtid med lek och stoj.

Ett speciellt stärkande te till barn: 50 gram backtimjan, 50 gram johannesört, 10 gram tusengyllenört, 20 gram rosmarin och 50 gram brännässlor blandas; slå ½ liter kokande vatten över 2 matskedar och låt dra 10 minuter.
 

Timjan
Denna aromatiska ört (Thymus vulgaris) växer vilt endast i medelhavsområdet. Den är intressant på grund av att den innehåller eteriska oljor som verkar kramplösande och desinficerande. Som krydda verkar timjan aptitstimulerande och tarmrenande. Timjante lindrar hosta och bronkit. Det tillagas så här: Koka under lock upp 1 rågad tesked torkad timjan i ¼ liter vatten, sila. Låt det svalna till dricktemperatur och söta med honung. Teet används vis snuva och för att stärka nerverna och även som tillsats i fot-, ång- eller karbad. Den hos oss vilt växande backtimjan (Thymus serpyllum) har som te samma läkeegenskaper som den sydländska timjan. Men den innehåller inte lika mycket eterisk olja och är därför mindre lämplig till bad. I gengäld smakar den inte lika starkt som den äkta timjan och därför föredrar många barn den.
 

Tinkturer
Sedan många hundra år anses alkoholextrakt av såväl inhemska som exotiska rötter och örter ha en sällsam läkekraft. Om man vill göra en egen tinktur är detta ett vanligt recept:

10 gram sennablad, 10 gram aloe, 5 gram myrra, 0,2 gram saffran, 10 gram kamfer, 10 gram rabarber, 10 gram malört, 10 gram teriak, 5 gram stjärntistel, 10 gram angelikarot tillsätts 1 ½ liter 40-procentigt brännvin och får stå 14 dagar i ljuset. Tinkturer är ett beprövat medel för barn till omslag eller insmörjning. Omslag med utspädd tinktur, 1 del tinktur och 4 delar varmt vatten, hjälper vid ont i magen, stukningar, tandvärk och huvudvärk. Gnid först in huden med calendulasalva.
 

Tomater
Vid sidan av morötter är tomater den grönsak som många barn helst tuggar på. Tomater innehåller mycket vitamin A, B och C. De stimulerar aptiten, befrämjar tillväxten och blodbildningen. Tomatsaft, eventuellt blandad med kärnmjölk, är en stimulerande dryck efter sjukdomar eller vid klenhet. Först vid sekelskiftet kom tomaten till våra trädgårdar. Den härstammar från Sydamerika där den i sin ursprungliga form bara gav körsbärsstora frukter. Tomatplantor på fönsterbrädet eller trädgårdsbordet håller flugor och myggor borta (se Myggor).
 

Trötthet
Överdriven trötthet hos små barn är ofta en första antydan om att något håller på att hända. När en baby eller ett barn kinkar ovanligt mycket, ständigt vill bli buren, bara sitter stilla, matt och gnällig i stället för att leka - då kan man nästan vara säker på att det inte handlar om dåligt humör utan är de första tecknen på någon sjukdom. Även större barn känner sig matta och trötta och hänger efter mamman när de är på väg att bli sjuka.

Hos nyfödda hänger tröttheten ofta ihop med gulsot. De sover då så mycket att de ibland till och med sover över en måltid. Det är inte bra eftersom de måste inta mycket vätska för att komma över gulsoten. Bortsett från detta speciella fall är sömn det bästa läkemedlet för ett trött barn. Ofta kan man förhindra att sjukdomen bryter ut (vid harmlösa förkylningar), om man i tid går in för det. Ger man barnet den ro och värme det behöver blir det i vissa fall kanske inte alls sjukt eller känner sig i alla fall bättre och tillfrisknar på så sätt snabbare.

Vid sidan om den speciella slöhet som ofta uppträder som förebud till en sjukdom förekommer även hos barn ett slags "vårtrötthet". Dock uppkommer den inte alltid just på våren. Orsaken kan ligga i brist på motion i friska luften och en mineral- och vitaminfattig föda (se Mineralämnen, Vitaminer). Beteckningen "vårtrötthet" härstammar från en tid då det under vintern var ont om färska grönsaker och frukt. I dag behöver det inte längre vara fallet eftersom man året runt kan få tillräckligt med färska livsmedel. Ett trött, kanske också blekt barn, som saknar energi, kan utan större besvär återfå sina krafter genom en mer genomtänkt kost eller, om man har ont om tid, av safter pressade av olika grönsaks- och fruktsorter, eventuellt tillsammans med kärnmjölk. Framför allt måste man se till att barnet i stället för sötsaker äter mycket "jägarsnus", alltså olika nötter och russin (se Kosten). Kanske kan man också locka det att idrotta ute i det fria.
 

Tumsugning
Redan i livmodern suger mången baby på tummen - eller på båda - det visar bilder från fosterstadiet. Eftersom spädbarnet inte bara skaffar sig näring utan också tillfredsställelse genom att suga, är det den naturligaste sak i världen att den upptäcker sin tumme och sina fingrar som en källa till lust och ivrigt suger på dem. Först när barnet blir äldre kan överdriven tumsugning tyda på att det kanske känner sig osäkert.

Ge då barnet extra trygghet och uppmärksamhet, sysselsätt dig lite längre med det än tidigare, lek med det och tillfredsställ dess behov och önskningar. Ofta räcker detta för att få överdriven tumsugning att försvinna av sig själv. Men försök aldrig få barnet att sluta med vanan genom hot eller våld (som att binda fast händerna) - den psykiska skadan kan bli mycket stor.

Många föräldrar droppar bittra ämnen (till exempel malörtste) på tummen för att få barnet att sluta med tumsugningen. Det är ingen bra metod. Låt barnet hellre behålla sin "tröstare". Senast i skolåldern försvinner ovanan ändå.

Ibland lyckas man också att föra över två- eller treåringens sugbehov till nappen, som sedan på något sätt (lättare) kan försvinna spårlöst.
 

Tussilago
Tussilagon är för det mesta den första växt som på våren vänder sina guldgula blommor mot solen. Bladen kommer först senare, ofta har blommorna då redan försvunnit (inte vissnat, för tussilagon är en korgblommig växt liksom maskrosen). Både blad och blommor är verksamma mot hosta. Tussilagon eller hästhoven är upphostningsbefrämjande och lindrar besvär i andningsorganen. Namnet kommer från det latinska ordet för hosta, tussis. De färska, söndermosade bladen läker sår och stukningar. Den växer oftast i fast lerjord, vid dikeskanter och på steniga vallar. Så här tillagas te på tussilago: ½ liter kokande vatten hälls över 2 matskedar torkade blommor och blad och får dra 10 minuter under lock.
 

Törst
Barnet växer i första hand upp på flytande näring - modersmjölk eller mjölk i flaska - tills det även kan äta gröt och fast kost. Att vilja dricka är för större barn ofta inte bara ett medel för att släcka törsten; se signalerar därigenom också sin längtan efter trygghet. Därför måste man skilja väl mellan flytande näringsmedel som mjölk eller frukt- och grönsakssafter och verkliga törstsläckare som vatten eller örtteer. Det törstiga barnet tar emot allt som man erbjuder, och om det alltid finns en flaska källvatten i kylskåpet, vänjer det sig vid att inte släcka törsten med söta läskedrycker. Alla söta drycker stillar nämligen törsten bara för stunden och sedan blir man ännu törstigare. Om man varje gång gav den törstiga babyn bröstet eller flaskan skulle det snart "spricka". Ett mellanmål med te eller mineralvatten (utan kolsyra) gör också underverk. För det mesta lugnar sig barnet snart och somnar, eftersom kroppen får göra en "paus" och inte behöver smälta någon mat.
 

U

Utslag
Ett hudutslag hos barn behandlas bäst såväl invärtes som utvärtes. Invärtes kan man rena kroppen med te gjort på maskrosrot, rödklöverblom och kardborrerot (proportioner 1:3:1). Låt 1 matsked av blandningen koka upp i ½ liter vatten, låt det stå i 20 minuter och sila sedan. Teet dricks i klunkar vid flera tillfällen under dagen (för barn från två års ålder). Mindre barn får källvatten, eventuellt med lite äppelsaft i.

Utvärtes läker utslagen bättre om barnet badas i vatten som tillsatts ett avkok på salvia. Lägg 250 gram salvia i 1 liter kokande vatten, låt dra i 30 minuter, sila avkoket och häll det i badet. Mängden räcker till 2-3 bad åt babyn och till 1-2 bad för två- och treåringar. Äldre barn får allt på en gång.

Vid vätskande utslag hjälper lummerpulver som strös på som puder. (Också ett beprövat medel vid sår!) Även hamamelisvatten kan ha god effekt: späd med vatten till proportionerna 1:2, doppa en bomullstuss och badda. Många barn reagerar mycket bra på kombinationen invärtes te på styvmorsviol (1 tesked av den torkade örten blandas med 1 kopp kokande vatten, får dra 10 minuter under lock, silas och dricks) och utvärtes calendulasalva. Från fall till fall måste man ta reda på vilket av de beskrivna medlen som hjälper bäst.
 

V

Vassla
Vassla är en biprodukt vid ostframställning. Den innehåller näringssalt, mineralämnen och ferment (enzymer) och är därför en utmärkt dryck för barn. Vassla går bra att blanda med olika fruktsafter.

Bra vassladrycker kan man få i hälsokostaffären. Vassla stärker, stimulerar ämnesomsättningen och reglerar matsmältningen. Så snart som barnen börjar sitta med vid matbordet är de tillräckligt stora att dricka vassla. Vasslakoncentratet Molkosan hjälper också utvärtes vid hudutslag, mjölkskorv och fotsvamp. Man lägger på den outspädd.
 

Vatten
Vatten finns det överallt och inte bara till att tvätta sig med. Inom naturmedicinen används kallt vatten som läkemedel. Mest kända är bad av hela kroppen eller delar av den, kalla avrivningar, kalla förband och omslag.

Det kalla vattnet bygger upp motståndskraften, stärker och stimulerar hela kroppen. Men det gäller dock inte under första levnadsåret. Under den här perioden saknar kroppen ännu förmåga att på ett lämpligt sätt tillgodogöra sig en kallvattenbehandling och den skulle snarare försvagas än stärkas genom en sådan.
 

Vattenkurer
Vatten är det element som förbinder himmel och jord med varandra. Som fin ånga stiger det från jorden upp mot himlen, bildar moln och faller tillbaka mot jorden i form av regndroppar. Över hela världen spelar vatten en central roll i många religiösa ceremonier, till exempel vid det kristna dopet. Likaså inom naturmedicinen: invärtes som mineralvatten, utvärtes till tvättning, bad och omslag. Den mest berömde "vattendoktorn", pastor Sebastian Kneipp, som av läkarna förklarats om obotligt sjuk, provade sig fram på egen hand och förstod vilken läkande kraft vatten besitter.

Barn kan gott ta liknande kurer hemma och på så sätt hålla sig friskare (se Att härdas). Även andra utvärtes behandlingar med vatten har beskrivits i boken (se Bad, Feber, Fotbad, Förkylning, Fötter, Halsont, Snuva, Ångbad).

En viktig grundregel för utvärtes behandling med vatten är att kallt vatten får användas endast på varm hud. Det vill säga att man bör tvätta med kallt vatten eller lägga på kalla omslag endast om barnet är mycket varmt. Kallt vatten är dock olämpligt för babyn, speciellt under de första månaderna. Lite större barn kan själva tala om ifall vattentemperaturen är lagom och man bör lyssna till vad de säger.

Barn som måste ligga till sängs tycker det är skönt att bli tvättade och det stärker dem dessutom. Man behöver en bunke med kallt vatten och en rejäl, gärna grov tvättlapp. Man kramar ur den lätt i vattnet och börjar tvätta ena armen från handens ovansida, upp mot axeln och fortsätter på insidan tillbaka till handen. Sedan blöter man tvättlappen på nytt och gör samma sak med den andra armen. Därefter tvättas hals, bröst och rygg med färre strykningar, slutligen tvättas benen och till sist magen. Då och då blöter man tvättlappen på nytt. Tvättningen tar bara några sekunder och man torkar inte. Bäst är om barnet ligger på en handduk i sängen. Nedre delen av kroppen bör vara täckt medan överkroppen tvättas och omvänt. Vattnet bör vara svalt, men inte kallt. Det känns ännu mer uppfriskande om man tillsätter några stänk fruktättika eller salviaättika i vattnet (se Salvia). Tvättningen stärker blodomloppet och kroppens egen motståndskraft.

Till all utvärtes behandling tar man helt enkelt vanligt vatten ur kranen. För invärtes bruk kan endast ett bra mineralvatten komma i fråga. På sin väg genom jorden till källan har vattnet tagit upp olika mineralsalter som är till nytta för barnen. Så länge barnet växer är det mycket viktigt att det får mineralsalter. Om barnet regelbundet dricker ett bra mineralvatten kan bristsjukdomar förhindras. Dessutom är mineralvatten ett naturligt läkemedel vid kräkningar och diarré: det verkar neutraliserande och kompenserar vätskeförlusten. Vid kräkningar ger man först en tesked mineralvatten var tionde minut och ökar sedan dosen långsamt och försiktigt. Ett lämpligt mineralvatten bör komma från en känd hälsokälla och inte innehålla kolsyra.
 

Verbena
Verbenablad ger ett mycket välsmakande te, som de franska barnen dricker lika ofta som vi dricker kamomill. Det verkar inte lika effektivt som kamomillte men är en god hjälp vid alla möjliga småkrämpor och dricks gärna som omväxling. Det verkar lätt febernedsättande och kramplösande. Till teextraktet använder man den importerade verbenan, som kommer från sydliga länder och är starkare i doft och smak än den som växer här. På svenska heter den järnört: de gamla germanerna använde bladen som sårläkemedel vid skador orsakade av järnvapen. Också romarna skattade verbena högt. Den ingick som en del i många religiösa sedvänjor. Så här tillagas teet: Gnugga 2 teskedar torkade blad, slå över ¼ liter kokande vatten och låt dra 5 minuter under lock.
 

Vikten
För tjock - för smal. Hur ofta hör man inte det omdömet om barn. Mången baby är rund som en boll efter sex månader. Men efter ytterligare sex månader har barnet vuxit och det är inte längre tal om för mycket fett. Fyraåringar har inte sällan spindeltunna armar och ben. Men den som en gång förstått rytmen mellan växande och vilopauser i barnets kropp kommer inte lika snabbt att ha sitt omdöme färdigt. Först när man märker att över- eller undervikten varar under en längre period bör man kontakta en läkare. Vid problem med ämnesomsättningen gör en fullvärdig kost stor nytta då det gäller att balansera ämnesomsättningen (se Kosten).

För lite motion i friska luften och för mycket sötsaker leder ofta till tröghet och håglöshet hos barnet som då gärna blir överviktigt. Varje mamma bör noga granska barnets vanor när det handlar om "för tjock" eller "för smal".

Vid kronisk undervikt kan man på följande sätt stärka barnet och stimulera aptiten: blanda tusengyllenört, backtimjan, kransborre och johannesört i lika delar och lägg 2 matskedar i½ liter kokande vatten. Låt dra i 10 minuter och drick det sötat med honung. Även havre och korn liksom bovete stärker barnet och hjälper det att öka i vikt.

Hos överviktiga barn måste man se till att avföringen fungerar. Ett äpple då och då är lika effektivt som blötlagda katrinplommon eller surkålssaft. En råkostdag då och då hjälper barnet till en naturlig återhämtning. Färsk frukt och färska grönsaker kan avnjutas i mängd utan att man blir tjock.

Ännu har inget barn blivit tjock av fullkornsprodukter. Om barnet äter alltför mycket för att kompensera sig för alltför lite uppmärksamhet bör man fråga sig om man inte ett tag framöver bör ägna mer tid åt det för att åter få det i balans.
 

Vilda grönsaker
Långt innan de första färska grönsakerna har börjat växa i trädgården lockas man att plocka de ätbara vilda växterna. Av brännässlor, maskros, kirskål, ärenpris, jordreva och allt vad de heter, kan man laga utmärkta rätter. De innehåller en hel del vitaminer, mineralsalter och spårelement, som är så viktiga just den här årstiden - vilda grönsaker har betydligt fler livsnödvändiga ämnen än odlade. Vilda plantor växer nämligen bara där jorden innehåller allt de behöver. I trädgården måste de hålla till godo med marken de planterats i. I mars, april och maj är vilda grönsaker som spädast. De flesta sorter är ganska vanliga och under en vårpromenad plockar man lätt en korg full. (Undvik ängar, som är utsatta för luftföroreningar!) Här är några recept:

Brännässlespenat: Plocka (med gummihandskar på) små, späda brännässlor och skölj dem noga. Finhacka lök, fräs den i smör och lägg i de fint skurna brännässlorna. Låt alltihop koka färdigt några minuter under lock och red med mjöl utrört i grädde. Det är en nyttig vårkur för barn - och själva plockningen är ju en glädje i sig.

Maskrosknoppar: Plocka och tvätta fasta, slutna maskrosknoppar. Låt dem sjuda några minuter i kokande saltat vatten och slå sedan av vattnet. Rosta smulat franskbröd i smör och blanda i knopparna.

Vårsoppa: Plocka en brokig blandning av jordreva, röllekeblad, tusensköna, brännässlor, svartkämpar, ärenpris och kirskål. Skölj dem och skär dem mycket fint. Färsk mejram, libsticka och persilja går också bra till. Sätt till dubbla mängden kallt vatten och låt det hastigt koka upp. Red med lite mjöl och smör, salta och servera med rostade brödtärningar.
 

Viol
Denna lilla blomma var förr mycket uppskattad som medicinalväxt. Pastor Kneipp rekommenderade teet, gjort på hela plantan, till och med mot kikhosta hos barn. Violroten, som man förr gav spädbarn att tugga på vid tandsprickningen (se Tandsprickning), kallas visserligen så på grund av sin doft, men är egentligen roten från svärdsliljan (Rhizoma iridis). Vid hosta, halsinfektioner eller bronkit är ett honungssött te av den väldoftande violen omtyckt av barn. Det tillagas så här: 2 teskedar torkad viol (blad och blommor) kokas upp i ¼ liter kallt vatten och får dra ytterligare 5 minuter under lock. Sila och söta efter avkylning med honung. Osötat kan det också användas till gurgling. Man dricker ½ till 1 kopp 3 gånger dagligen beroende på ålder (spädbarn teskedsvis).
 

Vitaminer
Vitaminer är lika viktiga för kroppen som de livsnödvändiga ämnena äggvita, kolhydrater och fett. Man bör se till att barnmaten innehåller tillräckligt med nödvändiga vitaminer. Här är de viktigaste vitaminerna, hur de verkar och var de finns.

Vitamin A: Förekommer i grönsaker och frukt. Det har ett förstadium, provitamin, som kallas karotin. I morötter, rödbetor, maskrosblad, krasse, persilja, torkade aprikoser (mer koncentrerat än i färska), bananer, nypon, spenat, tomater, broccoli, blomkål, bönor. Nödvändiga för ögonen och huden. Ger ökad motståndskraft mot infektioner, särskilt i andningsorganen.

Bitamin B 1 (tiamin): Finns i råris, makaroner och bröd bakat av mjöl från hela sädeskornet, jäst, vetegroddar, havre, ärtor och andra gröna grönsaker. Nyttigt för nervfunktionerna och befrämjar matsmältningsprocessen.

Vitamin B 2 (riboflavin): Finns i lever, kött, mjölk, alla fullkornsprodukter, svamp, soja och andra baljfrukter. Bra för matsmältningen och slemhinnorna.

Vitamin B 3 (niacin): Finns i alla sorters fullkornsprodukter, jäst, lever, fågel, tonfisk, ägg, nötter. Viktig för energitillförseln och äggviteomsättningen i cellerna.

Vitamin B 6: Finns i fullkorn, avocado, spenat, gröna bönor, bananer, fisk, öljäst, nötter, potatis. Stöder matsmältningen och bildningen av röda blodkroppar.

Vitamin B 12: Finns i kött, ägg, mjölk, torrjäst. Viktig för cellens änmesomsättning och tillväxt, stöder bildningen av röda blodkroppar, kan motverka stress.

Vitamin C: Finns i gröna grönsaker och delar av grönsaker, i örter, morötter, surkål, i färsk frukt, citrusfrukter, kiwifrukter och bär som jordgubbar, svarta vinbär. Ger motståndskraft mot infektioner, stärker bindvävnaden, befrämjar sårläkningen. Rekommenderas vid barnsjukdomar som mässling, vattkoppor. C-vitamin, även kallad askorbinsyra, är oerhört känsligt för ljus och syre och bör därför förvaras torrt och mörkt, om det ska hålla någon längre tid.

Vitamin D: Bildas i kroppen genom solljusets inverkan. Finns också i levertran. Viktig för skelettbildningen och tänderna.

Vitamin E: Finns i alla sorters fullkornsprodukter, vetegroddar, baljfrukter, nötter och frökorn (solrosfrön, sesamfrön), smör och mjölk, växtoljor. Stärker speciellt muskulaturen och hjärtat, då det bygger upp essentiella fettsyror i cellväggarna. Brist på E-vitamin ger muskelsvaghet.
 

Vårkurer
Förr fastade man regelbundet under våren. Av religiösa skäl åt man på flera veckor inget kött och var noga med att kosten under den här tiden var lätt.

I grund och botten är detta också tumregeln för en meningsfull vårkur. Man bör genomföra en sådan kur under tre veckor och även barn mår bra av den. Man ser till att kosten är vitaminrik men äggvitefattig och undviker framför allt animaliska fetter och söta drycker. I stället dricker man extra mycket örtte som man, om man bor på landet, till och med kan laga av vårens nyutsprugna växter. Jordreva, ärenpris, björkblad, brännässlor, svartkämpar och maskros är typiska sådana och de bästa ingredienserna till vårteet. De verkar renande, avgiftande, blodrenande och stärkande. Man kan använda dem färska eller torkade (även fjolårets) och för att höja C-vitaminhalten kan man lägga i torkade nypon. Så här tillreds teet: De nämnda örterna blandas i lika delar. Slå ½ liter kokande vatten över 2 matskedar och låt dra 10 minuter under lock. Sila. Under en kur dricker man dagligen 3-4 koppar (hela familjen kan vara med, barn från två års ålder). I stället för den här tekuren kan man också bestämma sig för en kur med nypressade safter, de har en ännu kraftigare effekt. Om man har tillfälle att plocka örterna direkt på en (ogödslad!) äng, gör man det på morgonen medan de ännu är daggfriska och pressar dem i hushållsassistenten. En sådan här saftkur varar 28 dagar och går till på följande sätt: Första dagen tar man ½ tesked saft till 1 tesked mjölk, andra dagen 1 tesked saft till 2 teskedar mjölk, tredje dagen 1½ tesked saft till 3 teskedar mjölk och fortsätter att öka mängden till fjortonde dagen med 7 teskedar saft i 14 teskedar mjölk. Därefter minskar man mängden på samma sätt till och med 28:e dagen, då man åter tar ½ tesked saft till 1 tesked mjölk. De föreskrivna mängderna gäller för barn från sex års ålder. Vuxna tar det dubbla. Varje dag måste man tillreda färsk örtsaft, men den kan också köpas (till exempel Schoenenbergers växtsafter). I så fall inskränker man sig antagligen till 1-2 sorters örter. Det allra bästa vid varje vårkur är smakligt tillagade vilda grönsaker (se Vilda grönsaker), även om man bara kan unna sig dem under veckosluten, eftersom plockningen tar tid.
 

Vårtor
Hur vårtor uppkommer och försvinner är ett fenomen, som även hudläkare ställer sig frågande inför. Ibland går många av dem tillbaka till de gamla "vidskepliga" metoderna och vill inte helt utesluta att det skulle kunna föreligga något egenartat samband mellan vårtorna och någon omedveten psykisk företeelse. Våra anmödrar svor på att om man verklige ville bli av med en vårta, måste man vid fullmåne gräva ner en sten som man först hade spottat på tre gånger.

De moderna medicinska behandlingsmetoderna vår vårtor att försvinna, men oftast kommer de tillbaka på andra ställen på kroppen. Enkla naturmedel tycks ibland hjälpa ganska bra och de är förhållandevis lätta att använda. Saltad löksaft, som baddas på vårtorna flera gånger dagligen, får dem att torka bort. Samma effekt har saltad saft av ringblommor som läggs på som omslag. Även skelörtens gula saft, som baddas på vårtan flera gånger dagligen under en längre tid, får snart vårtan att försvinna utan att det blir något ärr.
 

Vädret
Höststorm eller vårsol - för barn är allt väder bra väder. Ljus, luft, sol, vind och regn gör barnets vardag omväxlande och stimulerande. Även spädbarn bör få komma ut i friska luften, hur vädret än är. Det väder som vi vuxna kallar "dåligt" är just det som stärker våra barn och ökar deras motståndskraft mot infektioner. De får vara inte bli kalla. Lägg gärna en värmeflaska i barnvagnen. Om man bär barnet måste det vara varmt påklätt.

Barn (men även vuxna) känner sig ibland lite opassliga när årstiderna växlar eller vädret slår om. Det bör man alltså också tänka på om barnet - skenbart utan anledning - får diarré, förstoppning eller huvudvärk eller blir speciellt nervöst och aggressivt. Även snuva och hosta är sådant som kan följa med väderomslag. Dessa små problem med hälsan kan egentligen vara något positivt, nämligen på så sätt att barnet anpassar sig till de nya förhållandena. Medan vår medicinska forskning först nu har börjat forska i eventuella samband mellan väder och hälsa, har den kinesiska medicinen i årtusenden sysslat med detta. Enligt deras sätt att se är väderkänslighet ett tecken på obalans i organismen, men genom att äta en viss kost kan kroppen återges jämvikten. Man skiljer mellan två olika slag av symtom: vid lätt feber, blåskatarr, lätt diarré, skrovlig hals ger man barnet varma fruktsafter och rivna äpplen med lite honung eller också te på rättika. Till teet river man en rättika fint och pressar det genom en silduk. Saften hettas upp, men får ej börja koka och kryddas med några droppar äkta soya. (Lämpligt först från tre år)

Om barnet har förstoppning, hög feber eller hosta, kan man laga det så kallade Treårsteet eller en misosoppa åt det. Miso är en pasta av soya. Den har ungefär samma kryddsmak som buljongpulver. Man rör ut en matsked miso i en kopp varmt vatten. De flesta barn (från lekskoleåldern) äter gärna den här välkryddade soppan. Många tycker också om det som ett nyttigt pålägg (½ tesked till en smörgås). Recepten är naturligtvis bara lämpliga när ett barn känner sig lite krassligt beroende på vädret. Om barnet har blivit ordentligt sjukt, kand de dock utgöra ett bra stöd till den medicinska behandlingen.
 

Värme
Större barn undviker ofta instinktivt gen gassande solen för att inte bli för varma. Spädbarn behöver fortfarande skyddas för alltför hög värme och direkt sol. Lätta, luftiga kläder eller inga alls och en skuggig plats - i nödfall under ett parasoll - är viktigt. Ett svalkande te gjort på källvatten och färska mosade gurkörtsblad tycker även ett halvårsgammalt flaskbarn om. Redan våra mormödrar visste att det är lämpligt med en lätt solhatt även i skuggan om det är mycket varmt.

Större barn ber ofta om glass när det är varmt ute. Man kan själv göra isglass genom att mosa färska bär i mixern och frysa in dem som istärningar. Strax innan massan stelnat helt, stoppar man en tandpetare i varje tärning. När allt är väl infruset, lossar man istärningarna försiktigt genom att spola lådan i varmt vatten. Den som vill ha det ännu sötare kan tillsätta honung, som dock är svårare att frysa.

Även fläderlemonad (se Fläder) svalkar när det är mycket varmt. Eller lemonad av gurkörtsblommor: Saften från 4 citroner blandas med 8 matskedar honung och 2 fulla koppar gurkörtsblommor och 2 liter vatten (utan kolsyra!) tillsätts. Slå det i en glasskål, bind en duk över och låt stå tre dagar i solen. I stället för fläder och gurkört kan man lätt tillreda liknande uppfriskande drycker av pepparmyntsblad, citronmeliss eller apelsinmunta. Den som drar sig för att vänta länge kan mosa 2 koppar färska örter med lite vatten i mixern, fylla på med mineralvatten, tillsätta citron och honung i den mängd som angivits ovan och låta dra ½ timme; sila därefter väl. Dryckerna är hälsosamma och håller törsten borta längre än söta läskedrycker.
 

Y

Yrsel
Efter fysisk eller psykisk överansträngning eller som tecken på någon sjukdom uppkommer ibland yrsel, ofta av övergående art. Om ett barn ofta klagar över yrsel, måste man rådgöra med någon läkare som kan undersöka orsakerna närmare och behandla dem. Vid övergående yrselkänslor rekommenderar alla örtläkekunniga enhälligt lavendel. I akuta fall ger man barnet en kopp varmt lavendelte, som dricks i klunkar, eller låter det lukta på en flaska lavendelolja. Så här tillagas teet: Häll 1 kopp kokande vatten över 1 tesked torkad lavendelblom och låt det dra 3-5 minuter under lock, sila. Söta efter behag med honung.
 

Å

Vill man göra i ordning ett ångbad för underlivet, ställer man ett nattkärl i toalettstolen, lägger i två nävar torkade kamomillblommor och slår ett vatten över. Barnet sätter sig på toaletten, bäddas in ordentligt i stora filtar, framför allt vid fötterna. Badet verkar genast välgörande. Även små barn kan göra så här. De kan ta ett ångbad dagligen, men man måste vara försiktig så att barnet inte kyls av för snabbt efteråt. Ångbad har alltid en avslappnande, kramplösande och värmande effekt som kan förstärkas med ett par droppar eukalyptusolja eller en handfull timjan.
 

Årstiderna
När man har spädbarn tänker man i början så här: Det här är hans första vinter, hans andra sommar och man försöker föreställa sig hur han ser det - för första gången snöflingor eller höstlöv eller ett blommande äppelträd. Årstidernas växlingar ger rytm i barnets liv och med tiden lär det sig att orientera sig efter dem. Därför är också de olika årstidernas fester så betydelsefulla för barn, och föräldrar som inser det kan genom barnen ofta återuppleva den innersta meningen med dem: påsk, valborg och första maj, som ibland kan firas i det fria; pingst, sommarens första fest; midsommar; kräfttiden med aningen om höst och slutligen julen, pånyttfödelsens fest mitt i vintern. Var och en av dessa fester är en skattkammare av gamla sedvänjor och bruk. Ofta inleds de med en tid av förväntan som fastan före påsken och advent före jul. Den som anser att de kristna föreställningarna inte passar hans världsbild finner ofta större mening i ännu äldre "hedniska" sedvänjor. Dessa har ofta en klarare anknytning till skeendet i naturen.

Allt detta är mycket viktigt för barn. De får därigenom överskådliga tidsperioder och känner sammanhanget mellan sin lilla individuella värld och ett större skeende i kosmos.
 

Ä

Äpple
Äpplet står högt i kurs hos barn - de flesta äter det gärna. Dess verkan som naturmedel har heller aldrig ifrågasatts: Det stärker nerverna, lindrar inflammationer, verkar laxerande, men stoppar också upp och befordrar i allmänhet ämnesomsättningen. När det gäller hälsovård kan endast obesprutad och obehandlad frukt komma i fråga. Att njuta av ett äpple har ofta en utomordentlig effekt vid matsmältningsbesvär - vid såväl förstoppning som diarré. Kokta eller stekta äpplen har laxerande effekt, rårivna som blivit bruna stoppande. Små barn ger man färskt äppelte: 1 medelstort äpple skärs i små bitar och läggs i ½ liter kokande vatten. Låt det stå i 2 timmar och sila därefter. Äppelte kan man mycket väl ge i flaska. Det hjälper också vid förkylningar. Ett te gjort på äppelblom är också lämpligt då: ½ liter kokande vatten hälls över 2 matskedar blom och får dra i 15 minuter.

Te av torkade äppelskal (använd bara obesprutad frukt!) är ett bra medel vid nervositet och luftrörsbesvär (1/4 liter kokande vatten till 1 tesked, låt dra i 20 minuter).

En bit rårivet äpple är - precis som morötter - mycket omtyckt av spädbarn som första kosttillägg. Man måste bara vara uppmärksam på att välja en sort som inte genast mörknar då man river det, annars kan babyn få förstoppning.
 

Ö

Öronvärk
Värk i öronen uppkommer nästan alltid på natten. Först av de pålitliga huskurerna bör därför lökomslaget nämnas - man kan använda det utan större besvär. Värk i öronen är aldrig att leka med. Visserligen hjälper huskurerna till att lindra smärtorna men de kan inte ersätta de mediciner som läkaren ordinerar. Till lökomslaget kackas en halv lök mycket fint och läggs mitt på en näsduk. Vik ihop näsduken och fäst med plåster. Kompressen läggs på eller bakom örat. För att den inte ska åka på sned binder man om en schal som korsas under hakan och knyts i nacken. Med lökomslaget på läggs barnet på en värmeflaska. Omslaget kan sitta kvar några timmar.

Även värme hjälper till att lindra smärtorna i öronen. Omslag med varm gröt på hälsojord eller med kamomillblom bibehåller länge en välgörande värme. Ett grötomslag på nykokt, mosad potatis är också bra. Dock tar det lite längre tid att förbereda.
 

Örtteer
Vilda örter var förr det enda med vilket fattiga människor kunder förbättra smaken på sin dagliga dryck, vattnet. Att de är värdefulla för hälsan har aldrig ifrågasatts. Den som dricker örtte varje dag märker snart att han får en motståndskraftigare konstitution och allmänt mår bättre. Örtte är den idealiska fruktostdrycken för barn. Men de tycker också om te som törstsläckare bara det blandas och tillagas riktigt. Vi har redan beskrivit flera läkeörter och vilka effekter de har men här räknas de 18 viktigaste upp igen:

Björnbärsblad: mot diarré.
Brännässla: för att förbättra blodet och som vårkur.
Citronmeliss: verkar lugnande.
Fläderblom: svettdrivande vid förkylningssjukdomar.
Fänkål: gasdrivande, kramplösande.
Johannesört: för att stärka nerverna.
Kamomill: vid infektionssjukdomar.
Lavendel: verkar lugnande.
Lindblom: mot förkylningar.
Pepparmynta: vid förkylningar och mag-, tarmbesvär.
Salvia: till gurgling vid halsont.
Styvmorsviol: till behandling av hudutslag.
Svartkämpar: mot hosta.
Timjan: mot snuva.
Tussilago: mot hosta.
Valeriana: mot sämnsvårigheter.
Verbena: vid alla sorters opasslighet.
Viol: vid hosta.

Några örtteer har en nackdel: Barn tycker inte att de smakar särskilt bra. Man behöver dock inte servera dem "rena". Deras effekt utvecklas öven om de bladas med välsmakande örter som till exempel hibiskusblom (malva), nypon, citronmeliss och verbena eller färdiga fruktteer. Dessutom kan man alltid förbättra smaken med honung eller citronsaft. Här är ett recept på en omtyckt blandning till frukostteet:

3 delar verbena
1 del nypon
1 del brännässlor

Den här blandningen är lämplig för kvällsteet:

3 delar citronmeliss
1 del johannesört
1 del kamomill

Den här blandningen lämpar sig bra som törstsläckare hela dagen:

1 del hibiskusblom (malva)
1 del nypon
1 del fruktte

På morgonen kokar man helst en stor kanna full, tillsätter saften av en halv citron och sötar med honung efter smak. Då har man alltid färdigt te och barnen kan dricka det när de vill under dagen.

Tumregeln för tillagning av örtte är: Kokande vatten slås över 1 tesked torkad ört per kopp, låt dra 10 minuter under lock, sila.